Sverige är en industrination. Eftersom vi har stora företag,
men en relativt blygsam hemmamarknad, är exporten
utomordentligt viktig. Inte bara för det enskilda företaget
utan även för hela Sverige.
De varor som våra svenska företag exporterar kan dock inte behandlas som
en ren svensk angelägenhet. Det är de internationella spelreglerna och de
internationella avtalen som helt styr. Det innebär att "kunden alltid har rätt".
Oavsett om det gäller kvantitet eller hur fort varorna skall levereras. För att
klara en allt hårdare konkurrens måste svenska exportföretag vara alltmer
flexibla.
Tyvärr är det inte alltid lätt. Sveriges har ett perifert läge, 60 till 100 mil
längre bort från "marknaden" är många konkurrenter. Ett resultat av detta är
att svenska storföretag i dag nyetablerar sig mer utomlands än i Sverige.
Ett sätt att motverka detta och att minska effekterna av "avståndshandi-
kappet" är att ge företagen bättre möjligheter till snabbare godstransporter.
För de företag som väljer den miljövänliga och energieffektiva järnvägen,
har dock utvecklingen varit mycket oroande. Södra stambanan är i dag den
viktigaste järnvägen för godstrafik. Banverkets officiella godsflödeskartor
visar detta med önskvärd tydlighet. Men medelhastigheten på Södra
stambanan minskar för godståg. När en tillfredsställande medelhastighet inte
kan uppnås bidrar detta till att öka långtradartrafiken, vilket i sin tur leder
till
att Sverige får svårare att uppfylla internationella åtaganden om koldioxid-
utsläppet.
I Banverkets budgetframställning för åren 1998-2000, från 1997-02-28,
kan vi utläsa en förändrad bedömning av förutsättningarna för trafik med
både snabbtåg och godståg på Södra stambanan. Bland annat skriver man:
"Problem med Södra stambanan är att godstågen inte kan framföras i samma
höga hastighet som resandetågen, vilket trots dubbelspår gör att kapacitets-
problem kan uppstå". Industrin har redan kunnat märka en kapacitetsbrist.
På sikt behöver Sveriges järnväg i nord-sydlig riktning få bättre standard
och kapacitet. Med Bottniabanan kommer södra Sveriges behov att bli än
mer påtagligt.
Sex kommuner - från Stockholm till Öresund - har gemensamt insett att
Sverige behöver mer järnvägskapacitet och samarbetar därför i ett projekt
som kallas "Europakorridoren". Kommunerna anser att för miljön, säker-
heten, industrin och den ekonomiska utvecklingen, behövs en ny järnväg i
delvis ny sträckning. Denna järnväg kallas Europabanan, eftersom den leder
mot vår absolut viktigaste exportmarknad - EU - dit 60 procent av all vår
export går. Då järnvägen delvis går i områden som i dag saknar tågtrafik av
betydelse, ökar dessutom järnvägens geografiska marknad. Något som KTH
(Kungliga Tekniska högskolan) har uppmärksammat i "Effektivare Tåg-
system", 1997. Denna marknad berör inte minst delar av Småland med
många små och medelstora företag som i dag har lastbilen som enda alterna-
tiv.
"Europakorridoren" har skrivit till regeringen den 1997-03-21 och hem-
ställt att staten och kommunerna gemensamt studerar förutsättningarna för
Europabanan. Kommunerna har bedömt Europabanan så viktig att man,
förutom kompetens, befintligt utredningsmateriel och personal, även erbjudit
sig att ställa ekonomiska medel till utredningens förfogande.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att studera förutsättningarna för Europabanan.