Utbyggnad av riksväg 40 mellan Jönköping och Göteborg
Under 90-talet har ett flertal analyser som gjorts av
oberoende forskare, kommuner, organisationer och företag,
visat på transporters betydelse för lokalisering av
varuproduktion. Dessa studier har tydligt visat på en ökad
betydelse för väg- och flygtransporter. Varorna väljer
transportmedel efter sitt värde. Ju högre varuvärde ju större
efterfrågan på först väg- och sedan flygtransport. Vid 90-
talets början syntes flertalet politiska partier i riksdagen ense
om en kraftig satsning på infrastrukturinvesteringar, vägar
och järnvägar. Riksdagen beslöt också 1993 att under en
tioårsperiod investera närmare 100 miljarder kronor i väg
och järnväg.
Vid maktövertagandet 1994 sänkte den socialdemokratiska regeringen sina
egna ambitioner och trots löften före valet om vidgade investeringsramar
kom dessa att efter valet krympa kraftig.
Nya utredningar, bl.a. av Kommunikationskommittén, har på i och för sig
diskutabla grunder ifrågasatt behoven av investeringar i infrastrukturen. Det
är emellertid helt klart att det finns ett stort behov av motorvägsstandard på
hela vägnätet mellan landets två största städer Stockholm och Göteborg.
Felande länken på Rv 40, drygt 70 km, måste därför enligt vår mening
snarast byggas ut till motorväg.
Den mycket stora trafikmängd, såväl internationell som nationell, kräver
vägar av högre standard än den som resterande sträckan av Rv 40 mellan
Borås och Jönköping uppvisar. För kommunerna från Jönköping till
Göteborg är det självfallet också av central vikt att mycket goda och säkra
transporter både österut och västerut kommer till stånd.
Enligt Vägverkets nationella plan för utbyggnad av vägarna medges inte
byggstart för återstående delar av Rv 40 förrän under perioden 2004-2007.
Att på grund av bristande tillgång på investeringsmedel, tvinga bilisterna
trafikera den undermåliga väg som fram till ny motorväg färdigställts i tio år,
är inte acceptabelt. Därför bör en alternativ finansieringsform prövas. I
Storbritannien, Finland och i Sverige för den nya järnvägen till Arlanda, sker
infrastrukturinvesteringar enligt ett system som kallas PPP, Public and
Private Partnership.
Fördelarna med ett PPP-system är flera. Angelägna vägprojekt kan startas
tidigt. Kostnader kan vidare fördelas över en jämförelsevis lång tidsperiod.
Entreprenörer och finansiärer från den privata sektorn delar dessutom på
vissa ekonomiska risker. Framför allt gäller att samhällsekonomiskt
lönsamma vägar, som Rv 40, byggs snabbt med stora miljö- och trafiksäker-
hetsvinster som resultat.
PPP innebär att ett företag eller ett konsortium bygger vägen/järnvägen
och överlåter den till staten när den är färdig. Byggföretag får emellertid
driva vägen/banan med en årlig ersättning från staten som baseras på något
som kallas skuggtullar. Trafikmängden avgör statens ersättning till
företaget/konsortiet. När vägen är betald övergår hela ansvaret för den till
staten.
Svenska vägföreningen har inför valet frågat samtliga ledare för riks-
dagspartierna hur de ställer sig till PPP och skuggtullar. Fem av partierna,
däribland de två stora har uttalat en positiv inställning. Detta talar enligt
vår
mening för att en utbyggnad av Rv 40 till motorväg tidigareläggs och
omgående kan inledas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utbyggnad av riksväg 40 till motorvägsstandard.