Det behövs en ny kurs i trafikpolitiken
För att säkra vår överlevnad bör hela samhället ställas om till att bli långsiktigt hållbart. Även trafiken bör anpassas till kretsloppssamhällets villkor. Av de 13 miljöhot som Naturvårdsverket listar över orsaker till att den nuvarande utvecklingen är ohållbar, är trafiken huvudansvarig i flera och delansvarig i alla utom ett. Miljömålen bör nu omsättas i praktisk handling. Vänsterpartiet vill skynda på omställningen. Viktiga punkter är t.ex. att vi bör minska koldioxidutsläppen från trafiken, trafikbuller och energiförbrukning. Utsläppen av marknära ozon, kväve m.m. bör ner till en nivå som naturen tål. Internationella miljökonventioner bör respekteras. Transportbehoven skall minska och transporter bör så mycket som möjligt ske med förnyelsebara och långsiktigt hållbara energislag. En större del av resandet bör ske med kollektiva färdmedel. På godssidan görs många onödiga transporter. En livsmedelsaffär kan på en dag få last från upp till tio olika lastbilar. Var fjärde lastbil i Sverige kör utan last. Transporterna kan minska utan att det innebär en försämring för konsumenterna. När det gäller investeringar i vägar och järnvägar skall dessa bidra till tillväxt och sysselsättning i alla delar av landet, leda till förbättrad transportkvalitet genom en förbättrad befintlig trafik/infrastruktur, öka infrastrukturens miljöanpassning, minska störningar från trafikbuller och alltid formas med utgångspunkt från högsta ambition för trafiksäkerheten.
För att uppnå dessa mål bör i första hand de samhällsekonomiskt mest lönsamma åtgärderna väljas. Stora nyinvesteringar i järnväg har gjorts de senaste åren. Mälardalsbanan och Svealandsbanan är exempel på mycket bra investeringar. För att dessa och andra järnvägsinvesteringar skall vara samhällsekonomiskt lönsamma krävs naturligtvis att folk reser mycket på järnvägen och att godstransporter överförs från landsväg till järnväg. Idag gäller dessvärre helt andra förutsättningar. Nu är det inte längre samhälls- ekonomin som är viktig. 1988 togs ett trafikpolitiskt beslut som innebär att de olika trafikslagen skall bära sina egna kostnader. Kommunikations- kommitténs förslag har visserligen delvis inneburit konkurrensfördelar för järnvägstrafik jämfört med landsvägstrafik. Banavgifterna har sänkts, skatten för bussar har höjts och godstrafiken har gynnats på olika sätt. 1988 års trafikpolitiska beslut gäller emellertid fortfarande, men det har ännu inte i vissa avseenden infriats. Bilismen betalar långt mindre än vad biltrafiken kostar, speciellt i storstäderna. Med hänsyn till lönsamhetskravet har SJ lämnat stora grupper i samhället i sticket. Dessa har nämligen inte råd att åka tåg. Karl-Erik Strand, chef för SJ Persontrafik gör följande uttalande i SJ-nytt nr 12/1998 när han utfrågas hur Reslust Direkt-rabatten för studerande och pensionärer mottagits av marknaden:
Det är viktigt att tillägga att alla våra åtgärder på prissidan syftar till att förstärka vår lönsamhet. Det innebär att maximera intäkten per tåg. Vi jagar inte volym i sig utan ekonomiskt resultat på sista raden i resultaträkningen.
SJ följer naturligtvis intentionerna i 1988 års trafikpolitiska beslut till punkt och pricka. Där är det det ekonomiska resultatet på sista raden i resultaträkningen, som är det viktiga. Efter de stora investeringar i järnvägens infrastruktur som gjorts de senaste åren är det nu viktigt att taxor och biljettsystem anpassas så att SJ i huvudsak inte betjänar den gruppen människor vars biljetter betalas av företag eller det offentliga. Ordinarie pris för en resa Stockholm-Göteborg med X 2000 är för en person tur och retur 1 790 kronor. För en familj med ett barn över 15 år och ett barn under 15 år är ordinarie pris 4 830 kronor. Så här illa blir det när det är företagsekonomin som tillåts styra. Tåg är inte till för att ge staten en inkomst. Det är ett säkert och miljövänligt transportmedel. Det bör ligga i samhällets intresse att fler transporter sker miljövänligt. De höga taxorna är ett stort hinder för vanligt folk att utnyttja tågets fördelar. För konsumenten är det ofta mycket billigare att åka bil eller buss än att åka tåg, och det gör då att många människor tvingas välja mindre miljövänliga transportsätt. Enligt vår mening bör en hårdare styrning av transportsektorn ske, om ovan nämnda miljömål skall nås. Det snäva företagsekonomiska perspektivet bör ersättas av en samhällsekonomisk helhetssyn kring en miljövänlig och regionalt klok trafikpolitik. Vi anser att omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle inte kommer till av sig självt. Kollektivtrafiken i hela landet inklusive glesbygden bör byggas ut. Turutbudet, tillförlitligheten, servicenivån, trivseln liksom prisnivån är faktorer som är avgörande när den enskilde väljer om han/hon skall åka kollektivt eller ta bilen. På alla dessa områden finns tyvärr fortfarande mycket att önska.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att den tillsätter en utredning angående ett nytt trafikpolitiskt beslut med utgångspunkten i en samhällsekonomisk helhetssyn kring en miljövänlig trafikpolitik i enlighetmed vad som anförts i motionen.
Stockholm den 27 oktober 1998
Hans Andersson (v)
Camilla Sköld (v) Lennart Beijer (v) Gunilla Wahlén (v) Karin Svensson Smith (v) Stig Eriksson (v) Lennart Värmby (v) Sven-Erik Sjöstrand (v) Sture Arnesson (v)