Våra utgångspunkter
Transporter och kommunikationer är en nödvändig del av all ekonomisk aktivitet. Den positiva välfärdsutveckling som vi haft under det senaste århundradet är i stor utsträckning direkt förknippad med ökad handel och därmed ökade transporter och ökade kommunikationer. För ett litet land som Sverige är möjligheten till fri handel över gränserna av helt avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Transporterna utgör en ytterst lönsam del av samhällsekonomin och skall därför grundas både på efterfrågan av transporter och behovet av miljöanpassning. Inriktningen måste vara att skapa ett kundorienterat snabbt och effektivt transportsystem, som ger klara konkurrensfördelar för svenskt näringsliv och därmed svensk sysselsättning.
Fri konkurrens är en av hörnstenarna i Romfördraget. Mellan de olika länderna i EU skall likvärdiga villkor råda för olika branscher, vilket bl.a. betyder att staten inte genom stöd eller subventioner skall gynna en särskild näring. Olika former av subventioner till transportnäringen har dock tenderat att öka under senare år. Detta är oroväckande från svensk ståndpunkt. Det är mycket angeläget att Sverige i EU driver på konkurrensfrågorna.
Socialdemokraterna ger uttryck för en stark tilltro till samhällsekonomiska analyser och kalkyler, vilken vi inte delar. Sådana samhällsekonomiska analyser och kalkyler kan naturligtvis vara klargörande men bygger alltid på antaganden som kan komma att visa sig felaktiga. Analyserna och beräk- ningarna har förtjänster men kan inte ses som mer än en del av besluts- underlaget.
Högt ställda krav på god miljö och varaktig hushållning med resurser måste påverka utformningen av transportsystemet. För enskilda människors välfärd är likaså goda kommunikationer avgörande. Rörlighet är ett väsentligt inslag för god livskvalitet och en grundförutsättning för ett fungerande vardagsliv. Goda kommunikationer underlättar arbetspendling och ökar möjligheterna att kombinera en god boendemiljö med en bred arbetsmarknad.
Informationsteknikens möjligheter måste utnyttjas fullt ut för ett mer intelligent och effektivt nyttjande av befintlig infrastruktur. Satsningarna inom detta område behöver intensifieras.
Vad avser trafiksäkerheten och nollvisionen (noll döda i trafiken som mål) ställer vi oss naturligtvis bakom denna målsättning. De åtgärder som genomförs måste dock ha folklig förankring. Delmål bör därför uppställas. Det finns också anledning att erinra om den kraftiga nedgången av antalet döda i trafiken sedan slutet av 1980-talet.
Extrema trafiksäkerhetsåtgärder kan även hota miljön. Trafiksäkerhets- arbetet måste grundas på opinionsbildning, säkrare trafikmiljö och säkrare fordon. Dessutom kan den tekniska utvecklingen i form av s.k. trafik- informatik avsevärt förbättra trafiksäkerheten.
Den fortsatta inriktningen av transportsystemen måste klara följande mål:
? Ett kundorienterat snabbt och effektivt transportsystem som utgör en klar konkurrensfördel för svenskt näringsliv och därmed svensk sysselsättning skall skapas. ? ? Transportslagen skall stegvis och målmedvetet miljöanpassas i takt med den allt snabbare teknikutvecklingen. ? ? Människors berättigade efterfrågan på transporter till arbetet och på fritiden till rimliga kostnader skall vara styrande. ? ? Varje transportslag skall behandlas likvärdigt i förhållande till sina kostnader och intäkter med den begränsning som består i att varje transportslag också måste kunna erhålla likvärdiga villkor i förhållande till internationell konkurrens på transportområdet. ? Stat eller marknad
Ett ökat inslag av marknadsstyrning är nödvändigt för att skapa en effektiv infrastruktur. Det är först då man kan uppnå ett effektivt resursutnyttjande och åstadkomma en riktig bedömning av investeringsbehovet. Sambandet mellan statens intäkter och utgifter för de olika trafikslagen måste bli tydligare. Trafikslagen skall inte överbeskattas och en konkurrensneutralitet dem emellan måste eftersträvas samtidigt som hänsyn tas till reglerna i de viktigaste konkurrentländerna. Privata lösningar skall sökas så långt det är möjligt. En affärsmodell för trafikverken bör prövas.
Investeringar i infrastruktur bör i princip endast genomföras om de är lönsamma och man bör välja privata investeringar och ägarlösningar så långt det är möjligt med hänsyn till trafikunderlagets bärkraft. För de investeringar som staten svarar för bör ett bättre samband mellan skatter/avgifter och statens utgifter för investeringar och underhåll eftersträvas. Det är önskvärt eftersom det dels är rimligt att de skatter/avgifter som tas in från respektive trafikslag går tillbaka till detta i form av förbättrad infrastruktur, dels ger det tydliga ekonomiska sambandet ökade möjligheter att avgöra var framtida investeringar skall ske. Enligt vår mening bör en översyn av förhållandet mellan statens intäkter och utgifter för de olika trafikslagen genomföras, så att det ekonomiska förhållandet på sikt kan regleras och respektive trafikslag bära sina egna kostnader så långt detta är möjligt med hänsyn till internationell konkurrens och internationella förpliktelser. För det låg- trafikerade vägnätet krävs dock särskild regionalpolitisk hänsyn. Detta gäller inte minst med tanke på den betydelse som skogsindustrin har för Sveriges exportöverskott.
Statens ansvar måste koncentreras till planering, upphandling, finansiering respektive myndighetsutövning. All annan verksamhet bör så långt möjligt vara konkurrensutsatt och drivas privat.
Konkurrensutsätt och privatisera
Erfarenheterna av avregleringar och konkurrensutsättning inom kommunikationsområdet är goda. De sjunkande priserna på telekommunikationer, sänkta kostnader för kollektivtrafik genom anbudsupphandling och sänkta priser för godstransporter på järnväg är några exempel på avregleringens och konkurrensutsättningens positiva effekter.
Konkurrensen måste vårdas, upprätthållas och ökas inom de områden där detta är möjligt. Fortsatta avregleringar och fri företagsamhet inom området är därför av stor betydelse. Konkurrensen leder både till att den tekniska utvecklingen påskyndas och till att nya effektiva och miljövänliga transport- alternativ kan växa fram.
Upprätthållandet av konkurrens och fri företagsamhet kräver att kon- kurrenshämmande regler och subventioner från det allmänna undviks för att på sikt helt avvecklas. Regleringar bör koncentreras till det som främst kan motiveras med skydd för liv, hälsa och miljö. (Kommunikationskommittén borde också ha utrett vilka regleringar som verkar hämmande på kon- kurrensen och som därför bör avskaffas eller förändras).
Den trafik som kan motiveras vara helt eller delvis offentligt finansierad skall när alternativa anbudsgivare finns alltid upphandlas i konkurrens. Subventioneringen är inte ett argument för att trafiken måste vara i offentlig ägo. Med konkurrensupphandling kan kostnaderna hållas på lägsta möjliga nivå, subventioneringen tydligt redovisas och skattebetalarna slippa ekonomiskt risktagande. De exempel som finns på konkurrensupphandlad busstrafik visar att kostnaderna kan sänkas markant. Service och kundanpassning har i dessa fall också förbättrats.
De statliga verksamheter som redan idag är konkurrensutsatta eller kan konkurrensutsättas skulle lika bra eller bättre fungera som privat drivna företag. En privatisering skulle ge dessa företag en bättre tillgång på riskkapital och därmed bättre framtida utvecklingsmöjligheter, vilket i sin tur bidrar till en bra utveckling av infrastrukturen.
Telia bör sättas högt på privatiseringslistan och aktier erbjudas den breda allmänheten via börsen. En privatisering ger företaget tillgång till riskkapitalmarknaden och möjligheter att expandera. Härigenom skapas förutsättningar för att Telia skall kunna bli ett av de ledande telebolagen i Europa istället för att defensivt försvara sin svenska marknad. En privati- sering har starkt stöd hos företagets personal och ledning.
Övriga företag inom kommunikationsområdet som bör privatiseras är den svenska andelen i SAS, Posten AB, Luftfartsverkets affärsmässiga verksamhet samt Vägverkets och Banverkets produktionsdivisioner. SJ bör omgående bolagiseras. En privatisering av SJ kan bli aktuell. Vidare bör även möjligheten till en privatisering av SMHI och Terracom Svensk Rundradio AB hållas öppen.
Metoder, mål och överväganden vad gäller privatiseringar utvecklas närmare i vår partimotion 1998/99:N215, Försäljning av offentligt ägda bolag.
Klar miljöprofil
Den svenska miljöpolitiken har oftast förts i termer av förbud, påbud, miljöskatter eller omfattande regleringar. Sådana insatser behövs ibland, men har också nackdelar. Inte ens de mest genomtänkta regleringar kan ersätta den kraft som ligger i att enskilda människor tar ansvar för sina handlingar och sin egen miljö.
Det senaste decenniet har viljan till personligt ansvar för miljön vid sidan om politiken satt tydliga spår. Sedan människor på allvar började ställa miljökrav på produkter och tjänster har en mängd icke miljövänliga pro- dukter försvunnit från marknaden. Det har visat sig att människor spontant själva väljer en mera miljövänlig lösning.
Trafikpolitiken måste präglas av miljöhänsyn. Kombinationer av skatte- reduceringar för miljövänliga alternativ, och avgifter för andra, kan användas om det på ett ändamålsenligt sätt löser miljöproblemen och leder till en effektiv resurshushållning. Det är viktigt att de ekonomiska styrmedlen står i relation till miljöpåverkan. På samma sätt som varje trafikgren skall bära sina kostnader för infrastrukturen skall den även bära sina kostnader för påverkan på miljön. Ett system med miljöavgifter och skattereduktioner möjliggör en ekonomisk styrning mot en bättre miljö samt ett ökat utnyttjande av den nya miljövänliga tekniken.
Naturvårdsverket utreder ett förslag till införande av miljöklass 1 för bensin med hårdare miljökrav än de i dag gällande miljöklass 2 och 3. Moderaterna anser att införandet av den nya miljöklassen bör prioriteras och att skatten för den renare miljöklass 1-bensinen skall sänkas.
Det är viktigt att ekonomiska styrmedel inte utformas på så sätt att de till väsentlig del blir en intäktskälla för statskassan. Initialt innebär införandet av miljöavgifter en inkomstförstärkning vilket minskar i takt med övergången till mer miljövänliga lösningar.
Undersökningar av våra resvanor visar att cykeltrafiken ökar och att dess samlade trafikarbete är större än det som sker med tunnelbana, spårvagn och pendeltåg tillsammans. Cykeln innebär en frihet precis som bilen. Den ger liten belastning på miljön, mindre buller och inte minst en viktig motion. Vägverket arbetar för närvarande med en nationell cykelstrategi och vi ser det som en självklarhet att det skall finnas tillräckligt med säkra och bra cykelvägar. En mer positiv inställning till cyklandet kan ge positiva effekter för det totala resandet och förbättra miljön.
IT
Den elektroniska infrastrukturen och den elektroniska kommunikationen spelar en allt större roll i människors liv och får en allt större betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Goda telekommunikationer och en välutvecklad och effektiv infrastruktur på teleområdet är av avgörande betydelse för Sveriges konkurrenskraft och vår förmåga att skapa välstånd och sysselsättning. Tele- och IT- området utgör dessutom i sig en viktig marknad för svenska företag. Det är ett av de områden som har störst potential inför framtiden när det gäller att skapa nya företag och nya riktiga jobb.
Telekomunikation
Sedan den 1 januari i år skall samtliga EU-länders telemarknader vara öppna för konkurrens.
Den svenska telemarknaden avreglerades redan i början av 1990-talet. Sverige har tillsammans med Storbritannien, varit ett föregångsland när det gäller avregleringen. Konkurrensen mellan våra tre mobilteleoperatörer (Telia, Comviq och Europolitan) har fört Sverige till en av tätpositionerna när det gäller antalet mobilteleabonnemang per capita. Konkurrensen bland internetoperatörerna har bidragit till att göra oss till ett av de absolut mest uppkopplade länderna i världen.
Socialdemokraterna har misslyckats med att fortsätta den borgerliga regeringens arbete att utveckla konkurrensen på den svenska telemarknaden. Vårt försprång håller nu snabbt på att ätas upp av länder som alldeles nyligen avreglerat.
En rad EU-länder har genom moderniserad lagstiftning lyckats skapa en effektiv konkurrens på sina respektive telemarknader. Tidigare hårt reglerade marknader som den tyska, holländska och franska har mycket snabbt konkurrensutsatts. Resultatet är en snabb strukturomvandling, nya tele- tjänster och kraftigt sänkta priser. Gamla televerk i EU har privatiserats eller är på väg att privatiseras. Storbritannien, som avreglerade och privatiserade på 80-talet, är idag en av världens mest konkurrenskraftiga telemarknader och BT (f.d. British Telecom) är ett av världens största och viktigaste telekommunikationsföretag.
I en sammanställning som BT nyligen publicerat ligger Sverige först på sjätte plats bland de tio europeiska länder som utvärderats beträffande effektiv reglering, rättvis samtrafik, tillträde till marknaden och icke- diskriminering av företag. I topp ligger Storbritannien och därefter följer Holland, Tyskland, Frankrike och Schweiz.
För att förbättra konkurrensen på teleområdet och skapa ökad mångfald är det viktigt att snabbt införa krav på nummerportabilitet för fastnätsoperatörer i Sverige och att införa en öppen nummerplan. Därmed skulle man underlätta för abonnenterna att byta operatör eftersom man får behålla sitt gamla telefonnummer. Studier, bl.a. från Storbritannien, har visat att abonnenter generellt är beredda att avstå en betydande kostnadsbesparing för att få behålla sitt gamla telefonnummer. Ett snabbt införande av nummer- portabilitet är därför nödvändigt för att utveckla konkurrensen på tele- området. Vidare bör regler införas som innebär att fastnätsoperatörerna skall se till att abonnenterna har möjlighet att genom förval få tillgång till tjänster i det fasta nätet av samtrafikerande teleoperatörer.
Konvergens, radio och TV
Övergången från analog till digital överföring av elektroniska tjänster innebär att tjänster som tidigare distribuerats separat nu kan integreras med varandra. I framtidens telenät kommer man t.ex. att kunna distribuera både telefoni och TV. Idag tillämpas olika lagstiftning för t.ex. telefoni (telelagen) och TV-utsändningar (radio- och TV-lagen). Inom en mycket snar framtid kommer det med nuvarande regler att vara omöjligt att upprätthålla en sådan ordning. Det finns dessutom risk för att utvecklingen av nya informationstjänster hindras. Man bör därför snarast införa en enhetlig lagstiftning för alla typer av elektroniska tjänster. Kulturdepartementet har tillsatt en konvergensutredning som arbetar med denna fråga. Utredningen förväntas vara klar våren 1999.
Riksdagen har tidigare beslutat att bygga ett digitalt mark-TV-nät. Beslutet leder in i en teknologisk återvändsgränd och innebär dessutom en felaktig användning av det begränsade frekvensutrymmet i etern samtidigt som det leder till att man etablerar ännu ett statskontrollerat distributionsmonopol. Uppbyggnaden av det digitala mark-TV-nätet bör därför omedelbart stoppas och det tillgängliga frekvensutrymmet användas på ett samhällsekonomiskt bättre sätt.
Teracom Svensk Rundradio AB är det statliga bolag som idag har monopol på all analog TV-distribution via marknätet och huvuddelen av radio- distributionen. I sändningstillstånden mellan staten och publicservice-bolag- en (SVT/UR/SR) och mellan staten och TV 4 framgår att man är tvingad att använda Teracom för utsändningarna. Regeringen har även gett Teracom monopol på utsändningarna i det digitala mark-TV-nätet då ingen upphand- ling skett. Teracoms monopol på marksänd radio och TV bör omedelbart avskaffas och verksamheten utsättas för konkurrens. Vidare bör public- service-företagen åläggas att upphandla sin distribution i konkurrens. Teracom bör på sikt privatiseras.
Svenska staten är via NSAB (Nordisk Satellit AB) mycket aktiv på marknaden för satellitdistribution. För ett par veckor sedan lät företaget skjuta upp ytterligare en satellit, den s.k. Sirius 3. Denna strategi och expone- ring av risker med skattemedel måste starkt ifrågasättas.
Regeringen vill vad gäller radio införa ett inbjudningsförfarande där man skall ge tillstånd för innehav och användning av radiosändare för nya och väsentligt ändrade radioanvändningar. Inbjudningsförfarandet skall användas när frekvensutrymmet inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla som vill driva den aktuella verksamheten.
Regeringen föreslår att detta förfarande inte skall användas för sådan radioanvändning som avser rundradiosändningar eller mobila teletjänster. Vi stödjer förslaget men anser att alla former av radioanvändning skall grunda sig på samma regelverk. Alla typer av radioutsändningar konkurrerar om frekvensutrymmet vilket också gör det naturligt att fördelningen av frekvenser skall ske utifrån samma regler.
Telia
Beslutet att bolagisera och konkurrensutsätta Telia har visat sig lyckosamt. Frågan om Telias kontroll av accessnätet har fått en tillfällig lösning i och med de nya samtrafikavgifter som förhandlats fram. Frågan om Telias accessnät måste dock få en permanent lösning.
Utvecklingen av nya accessystem som mobilnät, satellitnät och kabel-TV- nät innebär att betydelsen av accessnätet kommer att minska i framtiden. De nya telekommunikationstjänster som håller på att växa fram ställer dessutom ökade krav på bandbredd i nätet. Omfattande investeringar kommer därför att bli nödvändiga för att koppartrådsnätet skall kunna användas för framtidens mera avancerade tjänster. Det är dock absolut nödvändigt att Telias accessnät är helt öppet för konkurrerande operatörer på konkurrensneutrala villkor.
Den snabba utvecklingen på teleområdet ställer höga krav på Telia, som är i stort behov av kapitaltillskott. De nuvarande ägarförhållandena innebär dessutom problem för IT-företagen när det gäller att utveckla verksamheten inför framtiden. Telia måste privatiseras för att ge det tillgång till den internationella kapitalmarknaden och ges bättre möjligheter att utvecklas till ett internationellt och konkurrenskraftigt IT-företag.
Vägtrafik
Kostnader och finansiering
Trafiken på väg intar en helt dominerande ställning i det totala transportarbetet i Sverige. En kraftig utbyggnad av vägnätet skedde under 1960-talet, framför allt som en följd av högertrafikomläggningen. Räknat som andel av BNP sjönk sedan de svenska investeringarna i nya vägar och järnvägar för att på 1980-talet vara nere på ungefär en halv procent per år vilket gav Sverige en bottenplacering tillsammans med Grekland i en internationell jämförelse. Övriga industriländer har legat på över en procent. De eftersatta investeringarna har för Sveriges del haft en klart negativ effekt i form av ökad trängsel och miljöproblem.
Varje trafikgren bör så långt möjligt med hänsyn till internationell kon- kurrens bära sina egna kostnader, inklusive påverkan på miljön. Då kommer hänsynen till miljön att öka samtidigt som behovet av styrande regler minskar. Nya motorkonstruktioner, ny förbränningsteknik, nya bränslen och mer bränsleeffektiva fordon kan medföra stora förbättringar från miljö- synpunkt. Det är angeläget att ekonomiska och administrativa styrmedel inte motverkar utan istället underlättar och stimulerar sådana förändringar.
Vägtrafikens kostnader och intäkter har med åren blivit ett osedvanligt rörigt och osammanhängande system. Inget tydligt samband finns mellan trafikens nyttjande av infrastrukturen eller påverkan på miljön, vilket lett till en kraftig beskattning. En harmonisering av trafikbeskattningen bör ske inom EU, framför allt vad avser nyttotrafiken.
Utvärdera trafikinvesteringarna!
Det är viktigt att man förbättrar uppföljningen av trafikinvesteringar. Till grund för investeringsbeslutet ligger inte sällan mycket omfattande ekonomiska samhällsanalyser. Uppföljningen av dessa analyser och effekterna av de investeringar som utförts måste redovisas.
Bilismen - bilen har blivit en klassfråga!
Bilen är en förutsättning för ett fungerande samhälle. Utan bilen skulle arbetsliv och socialt liv fungera sämre. Bilen är viktig för boende i glesbygd, för barnfamiljer och för dem som har ett aktivt fritidsliv. Transporternas betydelse för en bredare arbetsmarknad och minskad arbetslöshet är kraftigt underskattad.
95 procent av alla barnfamiljer har bil. Av hushållsbudgeten går cirka 16 procent till bilen och andra transportkostnader, d.v.s. lika stor andel som till maten.
För att förbättra för hushållen föreslår vi att den höjning av skatten på bensin med 25 öre som regeringen införde den 1 juli i år återtas. Vi avvisar vidare bestämt fortsatta årliga ökningar av bensinskatten. Ytterligare bensinskattesänkningar bör prövas. Bensinskatten skall vara enhetlig i hela landet.
Den teknikutveckling som pågår kommer att resultera i mer energi- effektiva fordon. Ett etappmål kan vara en familjebil med en bränsle- förbrukning på ca 0,4 liter/mil. Detta uppnås genom att vidareutveckla och produktionsanpassa komponenterna.
Den svenska bilparken är äldst i Europa. Över hälften av alla bilar har passerat tioårsgränsen. För 25 år sedan var motsvarande siffror fem och ett halvt år. Situationen har ändrats dramatiskt de senaste åren. Förr var det ungdomar som var s.k. slutanvändare, d.v.s. de som höll till godo med de äldsta och billigaste fordonen som sin första bil. Nu är det barnfamiljerna som kör de miljö- och säkerhetsmässigt sämsta bilarna.
Bilismens miljöpåverkan är inte statisk. I takt med att bilparken moderniseras, reduceras miljöpåverkan. I dag sköts ca 60 procent av transportarbetet med avgasrenade bilar, som står för endast10 procent av utsläppen. Därigenom har också utsläppen minskat betydligt jämfört med när de första beräkningarna rörande bilismens miljökonsekvenser gjordes. Det är hög tid att nya bedömningar avseende de olika transportslagens samhälls- ekonomiska påverkan görs mot bakgrund av effekterna av ny reningsteknik och av de samhällsekonomiska intäkterna.
För att förnya bilparken av gamla bilar bör regeringen under den kommande fyraårsperioden pröva förslaget om införande av en höjd skrot- premie/miljöpremie. Denna kan då vara kopplad till inköp av en nyare avgasrenad bil. Sådana satsningar med en miljöpremie på ca 8.000 kr har genomförts i bl.a. England och Frankrike där nybilsförsäljningen ökat med över 20 procent. Vi föreslår att regeringen utreder förutsättningarna för införanden av miljöpremie och återkommer till riksdagen med ett förslag.
Bilsocial utredning
Många föräldrar behöver vid sidan av arbetsresor också lämna och hämta barn i barnomsorgen. För föräldrar, oftast kvinnor, är detta resande betungande, särskilt om man av kostnadsskäl måste avstå från att använda bil. Vi anser att en bilsocial utredning även skall få i uppdrag att utreda möjligheten till, och effekter av, att låta dagens avdragsrätt för resor till och från arbetet inkludera även resor till och från barnomsorg.
Mot bakgrund av det ovan anförda framför vi på nytt vårt krav om en bilsocial utredning, som belyser bilens betydelse för ett fungerande samhällsliv och vilka konsekvenser den nuvarande överbeskattningen av bilismen leder till.
Motorcyklar, mopeder och cyklism
Den s.k. accisen (försäljningsskatten på bilar) togs bort för två år sedan. Nuvarande accis på motorcyklar bör på sikt slopas. Trafikbeskattningsutredningens förslag om femdubblad fordonsskatt på motorcyklar anser vi vara orealistisk.
Ett enigt trafikutskott beslöt i våras att göra det möjligt för personer, som fyllt 15 år och som genomgått en enklare teoretisk och praktisk utbildning, att erhålla ett förarbevis för moped klass 1. Vi vill nu uppmana regeringen att skyndsamt återkomma med förslag om hur en förarutbildning moped klass 1 skall utformas.
Cykeln
Cykeln är ett transportmedel som måste tas på allvar och behandlas jämbördigt med bil och kollektivtrafik för att fungera bra och kunna utvecklas. Den är också vårt miljövänligaste fordon. Mycket talar för en ökad cykelanvändning. Cyklandet ger dessutom bättre hälsa och ökat välbefinnande samt låga reskostnader. En nackdel är dock att cyklisterna, i förhållande till tillryggalagd reslängd, är ett av de mest olycksdrabbade trafikslagen.
Det krävs ett väl fungerande cykelnät och minskade hinder mot cyklande. Att ge cyklisterna en egen plats i trafiken är en av huvudprinciperna för en god och trygg cykelmiljö.
Lastbilstransporter
En effektiv och miljövänlig åkerinäring är viktig för landet. Höga skatter på fordon och dieselbränsle och högre personalkostnader för svenska åkare innebär stora konkurrensnackdelar gentemot många andra europeiska åkerier. Sverige har en av de äldsta lastbilsflottorna, och den fasta fordonskostnaden är näst högst i Europa.
Den 1 juli 1998 infördes fritt s.k. cabotage i Europa. Detta innebär att utländska buss- och lastbilsflottor fritt kan konkurrera i hela Europa. Den nya situationen kräver att den svenska åkerinäringen ges möjlighet att konkurrera på likvärdiga villkor.
Även om det finns ett gemensamt regelverk inom EU så har nationella regler och bestämmelser alltjämt stor betydelse. Det finns skillnader i konkurrensförutsättningarna som framför allt de svenska åkerier som är verksamma inom utrikestrafiken, utsätts för. De svenska åkeriföretagen har liksom den svenska rederinäringen bidragit till att distributionskostnaderna kunnat pressas. De svenska konsumenterna är av naturliga skäl också angelägna att livsmedel och andra konsumtionsvaror som importeras, inte påföres onödigt höga fraktkostnader.
De konkurrensnackdelar som svenska åkare har gentemot utländska ligger således i kostnadsbilden där de tre största kostnadsposterna är skatter, löner, bränsle och avskrivningar.
Sedan 1994 har skatten på drivmedel ensidigt skärpts i Sverige. Diesel- skatten har t.ex. höjts med nästan 40 öre per liter. Den tidigare miljö- ministern Anna Lindh har på regeringens vägnar uttalat en vilja att höja skatterna på drivmedel. Om sådan politik genomförs leder det otvetydigt till en omfattande utflaggning av svenska åkeriföretag. Mer om åkerinäringens problem och möjligheter återfinns i trepartimotionen 1998/99:T903.
Vägverket
Infrastrukturinvesteringarna bör hållas på en jämn och god nivå. Lika viktigt är det att vägunderhållet inte eftersätts. Inte minst godstrafiken har under många år drabbats av eftersatt underhåll och brist på ändamålsenlig infrastruktur. Det är otillfredsställande att investerings- och underhållsnivån i så hög grad är beroende av det statsfinansiella läget. I stället borde trafikmängd, framkomlighet och slitage vara vägledande för investeringar och underhåll.
En ökad marknadsstyrning via skatter och avgifter som relateras till nyttjandet av infrastrukturen gör det möjligt att skapa ett tydligt resultat- och ledningsansvar för Vägverket. Ett tydligt ansvar för Vägverket att utveckla och underhålla vägnätet där det främst är motiverat av kapacitets-, miljö- och säkerhetsskäl innebär att investeringarna inte blir beroende av mer subjektiva kriterier vilka lätt blir resultatet av en alltför långtgående politisk inblandning i besluten.
Sjöfartsverket och Luftfartsverket verkar redan under sådana förhållanden, medan Vägverket verkar under villkor som innebär att huvuddelen av medlen anslås efter politiska beslut. En förvaltningsrevision kan i efterhand endast konstatera om budgeten hållits och om det eventuellt skett några uppenbara misstag eller begåtts oegentligheter. Man kan knappast här tala om resultatansvar. För Vägverkets vidkommande bör det vara fullt möjligt att det omvandlas till ett affärsverk och att dess finansiering kopplas till vägtrafiken.
Vägverkets produktionsdivision bör ombildas till ett av staten helägt aktiebolag så att det får samma förutsättningar som sina konkurrenter. Därefter bör bolaget privatiseras så snart det är möjligt. Vägverket skall i fortsättningen konkurrensupphandla investeringar och underhåll på den privata marknaden.
Enskilda vägar
Enskilda vägar har stor betydelse för den totala framkomligheten i landet. Det enskilda vägnätet är totalt ca 28 000 mil långt. Statsbidragen till enskilda vägar har sänkts kraftigt av den socialdemokratiska regeringen. Enligt de utredningar Vägverket gjort på regeringens uppdrag, blir konsekvenserna allvarliga om inte anslagen återställs. Vägverkets analys är omfattande och ger många intressanta utgångspunkter för en fortsatt utveckling av det enskilda vägnätet. Vägverket pekade bl.a. på att det enskilda vägnätet kommer att spela en allt större roll i framtiden. Förhållandet är mycket tydligt när det gäller statsbidragen till enskilda vägar eftersom systemet bygger på en stor insats från direkt berörda såväl i form av pengar som frivilliga arbetsinsatser.
Regeringen föreslår en teknisk omläggning av statsbidragen till byggande och drift av enskilda vägar. Vi har inget att erinra mot denna förändring. För bidragshöjningar och särskilda insatser på förbättringar och beläggningar föreslår vi en årlig ökning av tillgängligt anslag med 100 miljoner kronor. Ett anslag på 50 miljoner för bärighetsinsatser bör dessutom införas.
Vidare bör Vägverket få i uppdrag att inventera standarden på det enskilda vägnätet. En sådan inventering har inte genomförts sedan 1984 och mot bakgrund av det enskilda vägnätets betydelse bör en sådan genomföras snarast. Vägverket bör dessutom få i uppdrag att se över det regelverk som gäller för det enskilda vägnätet. Det är snart 20 år sedan man gjorde en sådan översyn och det är inte självklart att de nuvarande reglerna för bidrag till enskilda vägar är utformade för att svara upp mot de trafikpolitiska mål som riksdagen antog våren 1998.
Det är orimligt att en väl fungerande verksamhet skall drabbas ekonomiskt på grund av ändrad lagstiftning.
Vi anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur övergången till ny lagstiftning kan tillämpas utan att den enskilde drabbas negativt.
Trafiksäkerhet
Dagens operativa trafiksäkerhetsarbete baseras på det nationella trafiksäkerhetsprogrammet för åren 1995-2000. Programmet beskriver trafiksäkerhetsproblemen i första hand som ett folkhälsoproblem.
År 1997 beslöt riksdagen att godkänna en inriktning som bl.a. innebär att åtgärder i infrastrukturen under åren 1998-2007 skall utformas med utgångspunkt från högsta ambition inom trafiksäkerheten. Utgångspunkten för transportinfrastrukturens utveckling bör vara att inga människor skall dödas eller skadas allvarligt, den s.k. nollvisionen.
Nollvisionen är i grunden en riktig strategi. Inte minst innebär den ett delvis nytt synsätt i trafiksäkerhetsarbetet. Det är dock viktigt att formulera visionen så att den kan uppfattas som realistisk. Det är angeläget att minska antalet olyckor och eliminera risken för långvarig ohälsa till följd av trafikolyckor.
En oproportionerligt stor del av dödsolyckorna i trafiken är singelolyckor. Ungefär 50 procent av de trafikdödade omkommer i singelolyckor, 25 procent i bil mot buss/lastbil och 25 procent i bil mot bil. Den nuvarande vägtrafikbeskattningen som baseras på bilens vikt missgynnar utvecklingen av trafiksäkra bilar. Dagens regler leder till att färre personer kör säkrare bilar, vilket i sin tur leder till svårare olyckor, olycksfall och dödsfall. Såväl samhällsekonomiskt som statsfinansiellt orsakar det nuvarande systemet stora förluster. Skatten bör utformas så att säkra och bränslesnåla bilar gynnas.
Kvalitetssäkringar av transporter för offentliga myndigheter och bolag är viktig. Vi anser det vara bra att företag och myndigheter kan använda kvalitetssäkring som ett inslag i personalpolitiken. Kvalitetssäkringen inom statliga myndigheter och bolag bör anpassas till system som idag används inom näringslivet. De ISO-certifieringar som utfärdas är standardiserade och vedertagna internationellt. Det är angeläget att även offentlig sektor certifieras på samma sätt.
Det är viktigt att hastighetsgränserna har allmän acceptans och inte slentrianmässigt sänks. Den allmänna sänkning av hastighet på från 90 km/h till 70 km/h och 110 km/h till 90 km/h på motorväg som Vägverket föreslagit minskar sannolikt inte olycksfrekvensen. En bättre avståndshållning ökar i högre grad trafiksäkerheten.
Trafikskadeförsäkring
I Finland finns sedan många år ett system där den del av sjukförsäkringen som berör trafikolyckor bekostas via den obligatoriska trafikskadeförsäkringen. I Sverige står trafikskador för cirka fem miljarder kronor av sjukförsäkringens kostnader. Det finns flera argument som talar för att vi i Sverige skall följa den finska modellen och lyfta ut trafikskadorna ur den allmänna sjukförsäkringen.
För det första finns det inga egentliga skäl till att personskador i samband med en trafikolycka inte skall ingå i den obligatoriska trafikskadeförsäk- ringen. Skadan är ju ett resultat av en olycka som i övrigt täcks av för- säkringen. Dessutom innebär en direkt koppling mellan försäkringspremien och skadeutfallet att arbetet med trafiksäkerhet med all säkerhet kommer att intensifieras, inte minst från försäkringsbolagens sida. Rehabiliteringsarbetet kommer också att få högsta prioritet, eftersom försäkringsbolagen annars tvingas betala höga kostnader för sjukskrivningar. Modellen innebär således stora samhällsekonomiska fördelar, samtidigt som det ökar trafiksäkerheten.
Kollektivtrafik
När det gäller kollektivtrafiken bör grundregeln vara att trafiken skall bära sina egna kostnader. Genom att all trafik upphandlas i konkurrens kommer behovet av underskottstäckning att minska. Bättre planering och ökat samutnyttjande av samhällets hela resebehov, skolskjutsar, sjukresor och färdtjänst höjer produktiviteten i verksamheten samtidigt som samhällskostnaderna minskar.
De regleringar som i dag förhindrar konkurrens inom kollektivtrafiken och mellan trafikslagen bör avskaffas. Trafikhuvudmännens länsvisa monopol- rättigheter liksom de regler som försvårar för befintlig kollektivtrafik och som förhindrar nyetablering av regelbunden långväga busstrafik, motverkar en effektiv konkurrens och bör därför avskaffas. Onödiga regleringar och begränsningar minskar resenärernas valfrihet samtidigt som det motverkar en sund prisutveckling.
Vad gäller upphandling av taxitjänster är det enligt lagen om offentlig upphandling möjligt att precisera omfattning och innehåll av en viss beställd tjänst. Trots detta har både kommuner, landsting och trafikhuvudmän avstått från att utnyttja den möjligheten i sina upphandlingar. Genom att utnyttja sådana möjligheter och i förfrågningsunderlagen möjliggöra även för små aktörer att delta, kan mångfalden på entreprenörsidan bibehållas och förstärkas. På sikt leder sådana åtgärder till sänkta kostnader, till gagn för såväl resenärerna som för skattebetalarna.
Handikappanpassningen av kollektivtrafikens infrastruktur måste påskyndas. Bättre tillgänglighet för handikappade till kollektivtrafiken innebär ofta ökad självkänsla för många funktionshindrade och kan samtidigt leda till minskade kostnader för kommuner och landsting. Riksdagen uttalade med anledning av infrastrukturpropositionen att trafikhuvudmannen i länet skall stå som sökande till statsbidraget. Vi menar att samordningen mellan investeringar i rullande materiel liksom satsningar på förbättringar av den fasta infrastrukturen ger utrymme för effektivitetsökningar.
Järnväg
Statens Järnvägar
För att öka järnvägens attraktivitet och konkurrenskraft måste en total avreglering genomföras och möjliggöra att även persontrafiken konkurrensutsätts. Järnvägstrafiken kan då utvecklas på marknadsmässiga villkor och bli en mer attraktiv och effektiv trafikform. Konkurrens mellan olika järnvägsföretag skall råda och spåren skall tillhandahållas på ett objektivt och konkurrensneutralt sätt. Höga krav på säkerhet och tillförlitlighet måste ställas på de operatörer som vill trafikera bannätet.
Utvecklingen av järnvägstrafiken som ett konkurrenskraftigt transport- medel måste även beaktas utifrån ett europeiskt perspektiv. Sverige måste inom EU driva frågorna om en ökad integrering av järnvägstrafiken inom gemenskapen och därvid särskilt framhålla vikten av att ett gemensamt regelverk utarbetas.
Uppdelningen av det gamla SJ i ett banverk och en trafikoperatörsdel har möjliggjort fortsatt avreglering och konkurrensutsättning. Under den förra mandatperioden beslöts omfattande investeringar i järnvägsnätet, men detta räcker inte för att skapa en bra infrastruktur. Avreglering är en förutsättning för att järnvägssektorn skall kunna öka sina marknadsandelar. Mindre järnvägsföretag som startat godstrafik är ett resultat av att kreativa entreprenörer hittat nischer och anpassat sin verksamhet till transport- behoven. Dessa företag bör genom fortsatt avreglering ges vidgade möjligheter att i konkurrens utveckla, utöka och bredda sina verksamheter.
Riksdagens beslut att överföra trafikledningen från SJ till Banverket är av stor strategisk betydelse för konkurrens mellan olika operatörer. Den nuvarande regeln, den s.k. företrädesrätten, som ger SJ förtur att upprätthålla trafik på redan trafiksatta bandelar, måste omgående avskaffas om presumtiva trafikutövare skall kunna konkurrera på likvärdiga villkor. Fördelningen av trafikeringsrätter bör kunna ske utifrån ett anbudssystem.
Avregleringen av godstrafiken har hittills givit positiva resultat. Gruvföretaget LKAB som övertog trafikeringsrätten på malmbanan har lyckats att sänka sina transportkostnader med 38 procent.
För att ytterligare förbättra konkurrenssituationen bör SJ:s tillgångar i form av bangårdar, yttre bannät, fastigheter och terminaler överföras till Banverket. Nuvarande trafikeringsrätt skall också överföras till Banverket för att efter genomförd upphandling, fördelas mellan de konkurrerande operatörerna. SJ bör bolagiseras och verksamheten bör renodlas till att omfatta kärnverksamheten person- och godstrafik på järnväg. Försäljningen av Swebus var ett steg i rätt riktning.
Staten bör ställa samma krav på SJ som på ett börsnoterat bolag när det gäller avkastning, redovisning, rapportering m.m. SJ skall förberedas på en framtida internationalisering av verksamheten och för att möta ett ökat konkurrenstryck.
Möjligheten att i dag med tåg transportera människor och gods i direkttrafik till och från kontinenten ökar genom Öresundsbron. Vidare byggs en rad färjeförbindelser ut kapacitetsmässigt, varför förutsättningarna att öka transportmängden är mycket goda. Trafiken är dock kringgärdad med ett stort antal hinder. Förutom att olika typer av elsystem ofta omöjliggör utnyttjande av ett och samma lok hela vägen är de olika nationernas regelverk och signalsystem uppbyggda på olika sätt och kan ej samutnyttjas. En harmonisering av de tekniska systemen och lagstiftningen bör därför ske.
Kombitrafik
Konkurrens är det effektivaste medlet för att uppnå fungerande kollektiva samverkande trafiklösningar. Det är en tydlig trend att olika trafikslag, t.ex. bussen och järnvägen, samverkar för att uppnå gemensamma mål. Marknaden för att kunna köpa färdiga transporter från dörr till dörr växer snabbt. Det ligger därför i transportföretagens intresse att erbjuda lösningar där olika transportslag blir ett konkurrensmedel för att locka till sig nya kunder. Ett exempel är kombitrafiken som innebär en samverkan mellan järnväg och lastbil. Företagen löser gemensamt de problem som sådana transportlösningar innebär.
Den utvecklade transportlogistiken gör det möjligt att effektivare utnyttja befintlig infrastruktur.
Banverket
1990-talets stora ökning av anslagen för infrastrukturinvesteringar innebär att investeringstakten i det svenska järnvägsnätet nu är högre än på mycket länge. Vårt lands ekonomiska läge medger dock inte att framtida satsningar genomförs i samma takt. Därför måste tydliga lönsamhetskalkyler göras för varje tänkt investering. Stor vikt måste läggas på banor som förbinder Sverige med det övriga Europa.
En bolagisering av konkurrensutsatta verksamheter krävs för att tydliggöra Banverkets olika roller. En effektivisering och besparing är enligt vår mening möjlig att uppnå genom att upphandla hela Banverkets produktion. Alla anläggnings- och underhållsarbeten skall upphandlas i konkurrens. Staten bör som ägare av infrastrukturen uppträda som en kompetent upphandlare av tjänster. Projektering och byggande bör ske i konkurrens mellan marknadens aktörer.
EU och järnvägen
Behovet av fortsatta avregleringar och ökad standardisering på järnvägsområdet är stort i Europa. Förslagen att införa s.k. European-freight-freeways och s.k. slot-tider enligt samma principer som inom flyget är steg i rätt riktning men tyvärr otillräckliga.
Vi är positiva till EU-kommissionens arbete med att utveckla järnvägs- transporterna inom Europa och vi välkomnar grönboken om liberalisering av järnvägssektorn. I Europa har flertalet länder ännu inte inlett sin avregle- ringsprocess. Sverige ligger i den jämförelsen väl framme och vi bör bevaka den konkurrensfördel detta innebär. EU:s intention att avreglera och konkurrensutsätta verksamheterna välkomnas.
Sjöfart
Bättre förutsättningar för en sund konkurrens
Sveriges geografiska läge kräver en väl fungerande sjöfart. Sjöfartsnäringen måste därför ha goda arbetsförhållanden och konkurrensneutrala regler.
Den svenskregistrerade delen av den svenska handelsflottan har under åren fått allt svårare att hävda sig i den internationella konkurrensen och är sedan 1989 beroende av statligt stöd. Detta är en olycklig lösning. De utvärderingar som gjorts av industristöd ger genomgående en mycket negativ bild av effekterna. Stödet skapar ineffektiva organisationer, snedvrider konkurrensen och bevarar föråldrad teknik. Sjöfartsnäringen skiljer sig inte från andra verksamheter i dessa sammanhang.
Moderata samlingspartiet har tidigare föreslagit lösningar för att undvika fortsatt stödberoende. De moderata förslagen har avvisats av den social- demokratiska regeringen som istället uppdrog åt de avtalsslutande parterna att finna en framtida lösning. En sådan har också presenterats men något förslag från regeringen har inte lämnats och utflaggningen av svenskt tonnage går nu i allt snabbare takt. Som skäl för att inte acceptera det framförhandlade förslaget har regeringen anfört problemen med pensions- förhandlingarna, men detta argument är knappast giltigt eftersom frågan om erforderligt undantag i pensionsreglerna aldrig diskuterats i dessa samman- hang och ett sådant undantag heller inte är särskilt komplicerat att införa.
Moderata samlingspartiet anser att det nu framförhandlade avtalet, det s.k. TAP-avtalet, snarast måste träda i kraft och att regeringen snarast måste återkomma till riksdagen med de förslag om erforderlig följdlagstiftning som krävs. Med ett införande av TAP-avtalet minskar behovet av rederistöd och detta kan successivt avvecklas i takt med att TAP-avtalet träder i kraft.
Speciellt för de mindre företagen är tonnageförnyelsen av strategiskt intresse. Möjligheten att sälja och köpa tonnage vid lämpliga tillfällen måste garanteras.För att underlätta tonnageförnyelse och för att utjämna de årliga resultaten i en starkt konjunkturkänslig näring bör fartygsfonderna åter- införas.
Svensk rederinäring har under senare år utsatts för konflikter och konflikt- hot i stor omfattning. Dessa har drabbat såväl rederierna som svensk industri på ett orimligt sätt. Den arbetsrättsliga lagstiftningen måste ändras och möjligheten till sympatiblockader begränsas. Den s.k. Lex Britannica, som ger svensk facklig organisation vidsträckta internationella befogenheter, måste upphävas.
En ny regel för personalövergång vid företagsförsäljningar har införts enligt EU-krav. Inom EU görs dock undantag för skepp, något som inte införts i den svenska lagstiftningen. Eftersom den svenska lagen därigenom kommer i konflikt med EU-reglerna bör undantaget enligt EU:s regelverk snarast införas.
För bestämmelser om sjuklön, arbetstid och semester finns speciella regler för sjöfarten. Dessa regler har historiska orsaker men saknar i dag betydelse. Bestämmelserna bör därför anpassas till de generella bestämmelser som gäller för svensk arbetsmarknad.
De svenska hamnarna drivs i dag i form av kommunala monopol, i bolags- eller förvaltningsform. Kommunala monopol har inte visat sig vara en effektiv verksamhetsform i andra sammanhang. Monopolet baseras dels på en föråldrad förordning om hamnverksamhet, dels på ILO-konvention 137 som regeringen inte sade upp när möjlighet fanns. Inom EU finns nu krav på att även hamnverksamhet skall konkurrensutsättas och de svenska reglerna bör därför anpassas enligt EU:s konkurrensregler. Hamnförordningen och reglerna om allmän hamn måste anpassas till moderna krav och de kommunala monopolen avskaffas. Tolkningen av ILO-konvention 137, som nu gäller i ytterligare nio år, måste ändras så att fackliga kompetenstvister i hamnarna omöjliggörs.
Sjöfartsverket
Kostnaderna för sjötrafiken betalas i Sverige genom sjöfartsavgifter, och Sjöfartsverket skall även redovisa avkastning på statens kapitalkostnad. Sjöfartsverket har även betalningsansvar för andra verksamheter, t.ex. räddningstjänst och kultur, utgifter som normalt åvilar kommunerna och inte belastar Vägverket och Banverket. Denna kostnadsfördelning förekommer inte i andra närliggande länder och avgifterna för anlöp av svensk hamn är därför väsentligt högre än för konkurrerande hamnar.
Genom Sjöfartsverkets nya taxekonstruktion, som ursprungligen inte antogs av riksdagen, riskerar stora delar av sjöfarten att slås ut. Det gäller framför allt den transoceana linjetrafiken och de inrikes transporterna. De senare får allt svårare att konkurrera med hårt subventionerade landtransporter. Vissa landtransporter av gods erhåller dessutom direkta kontantbidrag i form av transportstöd, något som ytterligare snedvrider konkurrensen mellan transportslagen. En översyn av grunderna för Sjöfartsverkets taxesättning är därför påkallad och en utvärdering av den nya taxan bör genomföras.
Kostnaden för isbrytning utgör en betydande del av Sjöfartsverkets budget. Reglerna för isbrytarassistans tillkom för många år sedan när större delen av tonnaget hade större behov av assistans än i dag. Isförstärkt tonnage får idag genom dryga sjöfartsavgifter betala isbrytning för maskinsvaga konkurrenter. Investering i isgående tonnage motverkas och reglerna verkar kostnads- drivande. Hamnar utan isbrytarbehov drabbas av samma avgiftsuttag, vilket inte är rimligt. På samma sätt som miljörabatt nu förs in i sjöfartstaxan bör modernt isbrytande tonnage premieras. I samband med förnyelse av isbrytarflottan bör behovet av isbrytare och kostnadsansvaret för isbryt- ningen utredas.
Sedan de nya lotsbestämmelserna tillkom har lotstvånget och dispens- reglerna varit föremål för otaliga diskussioner. Reglerna för lotsning är schablonartade och motsvarar inte de krav som näringen och sjösäkerheten ställer. Modern teknik kan inte användas på rätt sätt och speciellt för det mindre tonnaget utgör lotskostnaden en stor utgift. Möjligheten att bevilja dispenser har ofta inneburit godtycke och varierande tillämpning på olika platser utmed kusten. En översyn av lotsbestämmelserna erfordras därför.
Sjösäkerheten
Sjöfarten erbjuder ett säkert transportalternativ för gods och passagerare. Sjösäkerhetsarbetet måste ständigt föras vidare och haveririsker analyseras och elimineras. Sjösäkerhetsarbetet har i alltför stor utsträckning kommit att inriktas på att mildra konsekvenserna av en olycka. Sjöfarten bör i större utsträckning - på samma sätt som sedan länge flyget - arbeta mer med förebyggande åtgärder.
Inspektionsverksamheten har huvudsakligen koncentrerats till kontroll av bestämmelser och teknisk utrustning. Erfarenheterna från de flesta haverier tyder på att det inte är tekniska fel som vanligen förorsakar haverier utan istället handhavandefel.
Inom International Maritime Organisation, IMO, har arbetet med att förbättra de internationella reglerna pågått en tid och förslag finns nu om införandet av ISM-koden, ett regelsystem som innefattar företagsledningen såväl för den landbaserade organisationen som för arbetet ombord. Sverige bör aktivt verka för att detta regelverk snarast möjligt införs i internationella sammanhang, men även med bilaterala överenskommelser tillse att det så snart som möjligt blir obligatoriskt för sjöfart på svenska hamnar. För teknisk utrustning skall svenska regler vara anpassade till motsvarande EU- bestämmelser.
Fritidsbåtar
Under det gångna året har samhällets kostnader för fritidsbåtarna varit föremål för utredning. Utredaren konstaterar att fritidsbåtarna inte föranleder några merkostnader för statsverket. Tvärtom skapar båtlivet stora mervärden för landet. Det finns därför ingen anledning att införa någon båtskatt, inte heller någon form av statligt register eller registreringsavgift.
Det tidigare statliga båtregistret medförde i några fall att stulna eller fösvunna båtar kunde komma tillrätta, men det gav också förslagna personer möjligheter att på ett enkelt sätt skaffa sig laglig åtkomsthandling på stulen egendom. Det nuvarande privata båtregistret fyller väl sin uppgift.
Gotlandstrafiken
Det nya trafikavtalet för Gotlandstrafiken har inte inneburit någon förbättring av trafiken till Gotland.
Avtalet är, i all väsentlighet, en kopia av det gamla och regeringen har inte genomfört de förändringar som skulle kunna ge en både bättre och billigare trafik.
Den gamla monopollagen togs bort eftersom den inte var förenlig med EU´s regler. Regeringen har istället infört en ny förordning som i lika hög grad befäster monopolet och gör det omöjligt att pröva andra trafiklösningar.
Det borde vara naturligt att tillåta andra operatörer att bedriva trafik på Gotland när det nu visar sig att trafiken ökar så att den avtalsbundna bastrafiken inte längre är tillräcklig.
Regeringen har istället valt att utöka bastrafiken med en icke obetydlig fördyring som följd.
Kostnaderna för att sätta in en tredje färja, M/S Gute, under sommar- månaderna uppgår enligt regeringen till 15 miljoner kronor.
M/S GUTE skulle därmed bli den enda färja i hela Östersjön som under högsäsong drivs med skattesubventionering.
Om monopolet slopades skulle denna utökade trafik med stor sannolikhet kunna drivas av annan operatör utan kostnad för staten.
Gotlandstillägget
Vi underströk i partimotion 1997/98:T202 behovet av att närmare utreda förutsättningarna för en nedtrappning av Gotlandstillägget. Regeringen föreslår, att avvecklingen skall uppskjutas ett år i avvaktan på att en mera ingående analys kan göras utifrån föreliggande utredningar bl.a. från Nutek.
Vi anser det rent principiellt felaktigt att låta transportörer addera till ett Gotlandstillägg, som de sedan kan använda för att trafikera Gotland. Denna form av, av staten beviljad "beskattningsrätt" till privata aktörer, finns det utifrån ett antal aspekter anledning att ifrågasätta. Varumottagare i olika delar av Sverige har allt som oftast reagerat för att deras fraktkostnad inkluderat ett Gotlandstillägg. En öppen redovisning av influtna medel har varit svår att få till stånd. Det har också gång efter annan förts fram argument för att Gotlandsstödet inte skapar önskvärd konkurrensneutralitet fraktare emellan.
Vi avslår därför regeringens förslag att skjuta upp avvecklingen av Gotlandsstödet ett helt år. Föreliggande analysmaterial bör enligt vår mening göra det möjligt för regeringen att före 1 juli nästa år till riksdagen återkomma med ett konkret förslag till avveckling av Gotlandstillägget och som väl tillgodoser Gotlands behov av rationella, kostnadsneutrala transporter till och från fastlandet.
Luftfart
Ökad konkurrens och effektivitet
Staten bör inte vara delägare i ett flygbolag. SAS Sverige AB, som är det svenska moderbolaget i SAS, bör privatiseras. Vi ser inga bärande skäl för att staten skall äga hälften av aktierna i bolaget. Tvärtom uppfyller bolaget kriterierna för att fungera bättre i privat regi. Vid en försäljning av aktierna i SAS Sverige bör staten eftersträva att SAS i första hand blir ett börsnoterat nordiskt företag med en bred nordisk ägarkrets. Det finns inte längre skäl att tro att bolaget orkar bära extra kostnader i samband med trelandsägandet och uppdelningen av olika funktioner mellan länderna. Strikt kommersiella beslut ger bolaget störst förutsättningar att konkurrera framgångsrikt. De nationella och de till hälften statsägda moderbolagen har spelat ut sin roll. Efter diskussioner med systerbolagen i Danmark och Norge bör statens samtliga aktier säljas på ett sätt som gagnar såväl företag som skattebetalare.
Målet måste vara att SAS blir ett konkurrenskraftigt privat bolag med bas i Norden och med ett konkurrenskraftigt flygnät i synnerhet till och från Norden.
Flygkapacitet och flygplatser
Flygtrafiken kommer i framtiden att öka avsevärt. Enligt internationella bedömningar kommer den europeiska flygmarknaden att öka med ca 5 procent per år de närmaste åren. För Sveriges del bedöms tillväxten främst ske till:
? Destinationer, både i Europa och andra världsdelar, med stor andel tjänsteresor ? ? Destinationer där en stor fritidstrafik kan väntas. ? ? Destinationer i östra Europa. ? Den europeiska flygtrafiken är starkt koncentrerad till storstäderna och de största flygplatserna. Passagerarunderlaget är störst i storstadsregionerna. Samtidigt är nav-eker-systemet mest optimalt för flygbolagen när det gäller att nå ett stort antal flygplatser med ett begränsat antal flygplan. Ungefär 20-40 procent av resenärerna på storflygplatserna utgörs av transferpassagerare som byter flyg på väg till slutdestinationen.
För att slå vakt om, vårda och utveckla konkurrensen måste systemet med fördelning av slot-tider ses över. En bättre lösning än den nuvarande, som konserverar rådande struktur, är en marknadsprissättning som ger en ökad prissegmentering. Detta leder till ett jämnare och optimalare utnyttjande av infrastrukturen, vilket motverkar de trängselproblem som inte minst finns vid en del europeiska flygplatser. Vidare måste åtgärder mot konkurrensbegräns- ande boknings- och bonussystem övervägas. Båda dessa frågor är viktiga att driva inom ramarna för EU-samarbetet.
Privatisering
Mot bakgrund av det betydande investeringsbehov som finns då det gäller Arlanda och Landvetters flygplatser anser vi att dessa bör privatiseras. Framtida investeringar behöver därmed inte belasta statsbudgeten vare sig med lån eller lånegarantier. Vidare blir flygplatserna alltmer internationellt konkurrensutsatta, varför en tydligare och distinktare kommeriell prägel bör eftersträvas. Båda flygplatserna uppvisar god lönsamhet. Försäljningsvärdet är sammanlagt flera miljarder kronor. En försäljning öppnar möjlighet att få fram nödvändigt riskkapital.
Bromma flygplats
I detta sammanhang är det väsentligt att lyfta fram Bromma flygplats. På kort tid har flygplatsen utvecklats till en av landets fyra största. De korta avstånden från Bromma till Stockholm City gör att Bromma är ett mycket bra alternativ till Arlanda för tjänste- och affärsresor från övriga Sverige. De bolag som med små och tystgående flygplan utnyttjar Bromma har också bidragit till att öka konkurrensen på flygmarknaden. Att lägga ned flygplatsen anser vi vara kapitalförstöring av stora mått och ett avbräck för näringslivet i Sverige. Vi förutsätter att den borgerliga majoriteten i Stockholm säkerställer att Bromma flygplats får vara kvar.
Skavsta i Nyköping, är ett exempel på en väl fungerande och effektiv privat flygplats som utvecklats till ett attraktivt alternativ till Arlanda och Bromma. Från Skavsta utgår idag såväl reguljärt lågprisflyg som charter och fraktflyg.
Kommunala flygplatser
För att klara trafikförsörjningen vid kommunala flygplatser anser vi det viktigt att staten skjuter till stöd. Vi vill dock ändra konstruktionen för detta stöd. Stödet skall användas för att köpa trafik inte för att finansiera terminalanläggningar.
Flygkapaciteten i Stockholmsområdet
Regioners internationella konkurrenskraft är i stor utsträckning beroende av goda kommunikationer. Mot bakgrund av Stockholms geografiska läge är flyg ofta det enda möjliga färdsättet till och från huvudstaden. Tillgången till snabba och effektiva flygtransporter är därför avgörande för Stockholmsregionen och dess utveckling.
Stockholms flygregion utgör dessutom nav i det svenska inrikessystemet. Kapaciteten får därmed en direkt inverkan på tillgången till flygtransporter i hela Sverige. Enligt Luftfartsverkets beräkningar kan 3-banesystemet på Arlanda nå sitt kapacitetstak redan år 2007, och samma trängsel som idag uppstår med två banor.
För att möta behovet av ökad kapacitet bör flygkapaciteten i Stockholms- regionen utvecklas. En fjärde bana på Arlanda är enligt Luftfartsverket nödvändig för att tillgodose behoven fram till omkring år 2030. Luftfarts- verkets prognoser för flygtrafiken i Stockholm pekar mot en passagerar- tillväxt på ca 70 procent fram till år 2010. Under samma tid väntas antalet flygplansrörelser öka med ca 40 procent. Den ökade trängseln på stor- flygplatserna ställer stora krav på utbyggnad men kan också innebära en positiv utveckling för de regionala flygplatserna eftersom de kan erbjuda mindre flygbolag och lågprislinjer möjligheter att trafikera dessa. Det är dock viktigt att konstatera att begränsningar i flygkapaciteten i Stockholms- regionen får negativa konsekvenser för hela det svenska inrikesflyget.
Luftfartsverket
Luftfartsverket bedriver idag en omfattande affärsmässig verksamhet som inte är behövlig från myndighetssynpunkt. Vi anser därför att Luftfartsverkets holdingbolag SWEDAVIA AB, LFV Airport Center AB samt LFV Handling AB bör privatiseras gemensamt eller var för sig. Denna utveckling ter sig än mer naturlig då verksamheten renodlas och inspektionsmyndigheten särskiljs från verket.
Flygsäkerhet
De senaste åren har ett antal olyckor och tillbud inträffat som visat på brister i flygsäkerheten. Det gäller flygplanen, den tekniska utrustningen samt flygpersonalen och dess ansvar och utbildning. EU har presenterat en gemensam strategi för säkerhet, SAFA. Denna omfattar dock i första hand endast flygledningsfrågor. Enligt vår mening bör en gemensam säkerhetsstrategi även omfatta frågor om bl a utbildning, flygplatssäkerhet och teknisk säkerhet. Vidare bör EU vara pådrivande för en ökad internationell harmonisering av säkerhetskrav.
Post
I samband med avregleringen av den svenska postmarknaden togs ett stort steg mot ökad effektivitet och minskade samhällskostnader. Postens verksamhet måste effektiviseras och tvingas bära sina kostnader på en konkurrensutsatt marknad. Allt sedan den svenska postmarknaden avreglerades har Postens ledning dock försökt driva ut konkurrenterna från marknaden. Trots att över fyra år gått sedan avregleringen har de privata alternativen idag inte mer än två procent av marknaden. En stor del av anledningen till detta står att finna i Postens agerande.
Inget hindrar Posten att sätta de priser man önskar, förutsatt att priserna motsvarar de verkliga kostnaderna. I annat fall är det underprissättning och utnyttjande av en marknadsdominerande ställning. Posten kan genom korssubventionering mellan och inom affärsområden sätta omotiverat låga priser som konkurrenterna inte kan möta. Posten har hittills inte visat några kalkyler som styrker att man har täckning för kostnaderna i de prissystem man önskat införa. Tvärtom har Posten konsekvent motarbetat alla försök att ge en riktig bild av var kostnader och intäkter uppstår i koncernen.
Förutsättningarna för en sund konkurrens inom postsektorn måste snabbt förbättras. Detta skall dels ske genom att staten tar sitt ägaransvar för Posten AB och förhindrar fortsatt missbruk av företagets dominerande ställning på marknaden, dels genom att den postala infrastrukturen tillhandahålls på ett konkurrensneutralt sätt.
Posten AB bör på sikt privatiseras. I första hand gäller det den verksamhet som bedrivs på fullt fungerande marknader redan idag. Staten skall ha ett övergripande ansvar för att det finns en rikstäckande postservice. Om det behövs skall sådan upphandlas i konkurrens på marknaden inom de regioner där detta är motiverat.
Den ersättning till Posten AB för rikstäckande betalningsservice som regeringen föreslår i budgetpropositionen avvisar vi eftersom den, enligt vår mening, är en förtäckt statlig subvention.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensutsättning och privatisering av statlig verksamhet och statligt ägda företag inom kommunikationsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafikrelaterade avgifter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av trafikinvesteringar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en reformering av den nuvarande drivmedels- och fordonsbeskattningen,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att utveckla konkurrensen på teleområdet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en enhetlig lagstiftning på IT-området,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konkurrensutsätta Teracoms monopol på rundradiosändningar,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att publicservice-företagen skall upphandla sin distribution i konkurrens,3
9. att riksdagen beslutar avbryta utbyggnaden av det digitala marknätet i enlighet med vad som anförts i motionen,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om NSAB,4
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tele- och radiokommunikation
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en privatisering av Telia,4
13. att riksdagens som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillförsäkra åtkomsten och konkurrensneutralitet vad avser Telias accessnät,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nyinvesteringar och underhåll av vägar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjd skrotpremie/miljöpremie,5
16. att riksdagen hos regeringen begär en bilsocial utredning i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningen av motorcyklar,1
18. att riksdagen hos regeringen begär att den skyndsamt återkommer med förslag till förarutbildning av moped klass 1,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om cyklismen,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åkerinäringen,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bolagisering och privatisering av Vägverkets produktionsdivision i enlighet med vad som anförts i motionen,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underhållsbidrag och inventeringsbidrag vad gäller enskilda vägar,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad trafiksäkerhet,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafikskadeförsäkringen,6
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering av kollektivtrafiken,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensutsättning av järnvägstrafiken,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bolagisering av SJ,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anbudsförfarande vid fördelning av Banverkets trafikeringsrätter,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bolagisering av Banverkets konkurrensutsatta verksamheter,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönsamhetskalkyler för investeringar i Banverkets anläggningar,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjöfartspolitiken,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av Sjöfartsverkets taxesättning,
33. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av kostnadsansvaret för isbrytning i enlighet med vad som anförts i motionen,
34. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av en översyn av lotsbestämmelserna i enlighet med vad som anförts i motionen,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjösäkerheten,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Gotlandstrafiken,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Gotlandstillägget,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att vårda och utveckla konkurrensen inom luftfarten,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en privatisering av SAS Sverige AB,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en privatisering av Arlanda och Landvetters flygplatser,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Bromma flygplats,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till kommunala flygplatser,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flygkapaciteten i Stockholmsområdet,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om privatisering av delar av Luftfartsverkets verksamhet
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flygsäkerheten,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av konkurrens på postmarknaden,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till Posten AB för rikstäckande betalningsservice.
Stockholm den 28 oktober 1998
Per-Richard Molén (m)
Tom Heyman (m) Lars Björkman (m) Birgitta Wistrand (m) Jan-Evert Rådhström (m) Lars Elinderson (m) Jeppe Johnsson (m) Elizabeth Nyström (m) Per Westerberg (m) Fredrik Reinfeldt (m) Karin Enström (m)
1 Yrkandena 4 och 17 hänvisade till SkU.
2 Yrkandena 6 och 9 hänvisade till KU.
3 Yrkandena 7 och 8 hänvisade till KrU.
4 Yrkandena 10 och 12 hänvisade till NU.
5 Yrkande 15 hänvisat till MJU.
6 Yrkande 24 hänvisat till SfU.