Det är av största vikt att den svenska marknaden för telekommunikationer är så väl avreglerad att möjligheterna till skarp konkurrens åstadkommes till gagn för konsumenter och företag. Hösten 1998 presenterade British Telecom en genomgång av hur långt man kommit med att avreglera telekommunikationsmarknaden i de olika EU- länderna. I rapporten konstaterade man att Sverige nu tappat det försprång som vi tidigare hade gentemot övriga medlemsländer. Det står helt klart att Sverige inte längre är ledande i Europas teleavreglering. Vi förefaller t. o.m. ha svårt att följa EU:s direktiv och tidsgränser. Det är därför viktigt att regeringen skyndar på arbetet med att anpassa vår lagstiftning på telekom- munikationsområdet till EU:s direktiv till förmån för ökad konkurrens.
Telelagen bör kompletteras så att den ger en mobiltelefonioperatör - utan eget mobiltelenät - rättighet att av en annan operatör köpa upp trafik för vidareförsäljning, s.k. tredjepartstrafik. Krav bör också ställas på en separat redovisning av nätkostnader och infrastruktur samt operatörskostnader. En sådan möjlighet bör snarast införas i syfte att skärpa konkurrensen och sänka priserna på mobiltelefonimarknaden. I annat fall finns det risk för att den nya mobiltelefonistandarden UMTS utvecklas till faktiska monopol - i synnerhet i glesbygden.
Propositionens förslag om nummerportabilitet är av stor betydelse för att stärka konkurrensen på marknaden för fast telefoni. En väl fungerande konkurrens på marknaden för fast telefoni förutsätter att abonnenterna har möjlighet att behålla sina gamla telefonnummer efter det att man bytt operatör. Studier från bl.a. Storbritannien har visat att abonnenterna, trots möjligheter till betydande besparingar, ogärna byter till annan operatör om man inte får behålla sitt gamla telefonnummer.
Vidare bör regeringen snarast se till att, i enlighet med EU:s plan, införa det viktiga direktivet, som innebär s.k. equal-access för konkurrerande operatörer i Telias fasta telefonnät. Därmed är det inte längre nödvändigt för abonnenterna att slå ett s.k. prefix före det aktuella telefonnumret för att samtalet skall kopplas via annan operatör än Telia. Även denna åtgärd är av stor betydelse för att främja konkurrensen på marknaden för fast telefoni. De tendenser till motspänstighet och fördröjning för genomförandet av detta som Telia visat är en varningssignal. Mot bakgrund av detta bör regeringen ge Post- och telestyrelsen erforderliga befogenheter för att på ett snabbt och konkurrensneutralt sätt tillse att introduktionen av "equal-access" sker senast enligt nu gällande tidsplan.
Samtidigt med att regeringen presenterar sin proposition om ändringar i telelagen slutförs förhandlingarna om sammanslagningen av Telia och Telenor. Genom fusionen skapas ett telekommunikationsföretag som har en extremt stark ställning på marknaden. Företaget kommer bl.a. att kontrollera det fasta telefonnätet i de båda länderna samt att ha en stark dominans på marknaden för mobila teletjänster. Sammanslagningen av Telia och Telenor skall, enligt vår mening, följas av en delprivatisering - tyvärr inte full privatisering. Mot den bakgrunden är det av särskild vikt att regeringen skyndar på arbetet med att i enlighet med EU:s direktiv avreglera den svenska marknaden för telekommunikationer samt försäkra sig om att så också sker i Norge. Regeringen bör vidare inför riksdagen presentera en särskild plan för hur man mot bakgrund av fusionen mellan Telia och Telenor skall säkerställa konkurrensen på marknaden för telekommunika- tioner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär förslag till införande av "equal-access" i telelagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Post- och telestyrelsen.
Stockholm den 25 mars 1999
Per-Richard Molén (m)
Tom Heyman (m)
Lars Björkman (m)
Birgitta Wistrand (m)
Jan-Evert Rådhström (m)
Lars Elinderson (m)
Jeppe Johnsson (m)
Elizabeth Nyström (m)
Per Westerberg (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Karin Enström (m)