Enligt lagen 1979:558 om handikappanpassad kollektivtrafik
skall den som har tillsyn över kollektivtrafik och den som
utövar sådan trafik se till att trafiken anpassas med hänsyn
till resenärer med funktionshinder.
Grundat på 1989 års Handikapputrednings slutbetänkande Ett samhälle för
alla (SOU 1992:52) och Transportforskningsberedningens (Kommunika-
tionsforskningsberedningens) rapport Anpassningen av kollektivtrafiken - i
går, i dag, i morgon, beslöt riksdagen om riktlinjer för föreskrifter om handi-
kappanpassning av kollektiva färdmedel våren 1994 (1993/94:TU22).
Riksdagen ställde sig då enigt bakom målet att funktionshindrade personer
skall kunna tillförsäkras samma villkor som andra medborgare när det gäller
att förflytta sig och resa eller att utnyttja andra former av kommunikation.
Det slogs fast att när kollektivtrafik planeras och genomförs skall funktions-
hindrades särskilda behov beaktas.
Våren 1988 beslutade en enig riksdag, genom tillkännagivande till
regeringen, att åtgärder skulle vidtagas så att genomförandet av anpass-
ningen av på- och avstigningsterminaler skulle genomföras (TU 1987/88:15).
I dag, snart tjugo år efter 1979 års lagstiftning och fem år efter 1994 års
beslut, är tillgängligheten för resenärer med funktionshinder bristfällig i
kollektivtrafiken. Trots alla vackra ord om målen att underlätta för
funktionshindrade att använda kollektiva färdmedel så fungerar det inte i
praktiken. Besluten om tillgänglighet för resenärer med funktionshinder
efterlevs inte på ett tillfredsställande sätt.
Regeringen bör vidta de åtgärder som fordras så att kollektivtrafiken
snarast kan bli möjlig att använda för personer med funktionshinder.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder att anpassad kollektivtrafiken för till resenärer med
funktionshinder.