Infrastrukturella investeringar har traditionellt setts som ett
medel för strategi och tillväxt.
De nationella riktlinjer som den så kallade Kommunikationskommittén
framlade innebar en mycket kraftig omsvängning från väginvesteringar till
drift och underhåll. Den kraftiga minskningen av investeringsvolymen
berodde enligt kommittén på att vägnätet fått en förhöjd standard genom de
senare årens utbyggnad. Därför valde man att inom en begränsad budgetram
prioritera drift och underhåll. Riksdagen beslutade 1997 om inriktningen av
transportinfrastukturen. I enlighet med detta beslut skall en satsning på drift
och underhåll av vägarna samt på miljö- och trafiksäkerhetsåtgärder
prioriteras före investeringar i nya vägar.
Den förhöjda standarden har endast i begränsad utsträckning kommit
Kalmar län till del. Flera av riksvägarna och de viktigare länsvägarna är
byggda på 50-talet, smala, krokiga och i behov av stora underhållsåtgärder.
På en gammal, omodern väg är en investeringsåtgärd som förstärkning,
breddning och siktförbättring av befintlig sträckning ofta en bättre åtgärd än
upprepat, dyrt underhåll. Denna typ av åtgärder ger dock sällan en lönsamhet
med nettonuvärdeskvot över 0,4 med de beräkningsmodeller som använts.
Med sådana krav på lönsamhet blir det inte möjligt att åtgärda denna typ av
vägar på ett rationellt sätt, det vill säga genom förstärkning etc. med
investeringsmedel.
För vår del instämmer vi i att underhållet eftersatts. En ökad satsning på
drift- och underhållsåtgärder är därför mycket angelägen, men det är inte
rimligt att denna satsning närmast omöjliggör nödvändiga investerings-
åtgärder enligt ovan. Med en flexibel användning av anslaget skulle en del i
stället kunna användas för att åtgärda flaskhalsar på smala riksvägar. För
näringslivets transporter i sydöstra Sverige skulle en sådan åtgärd vara av
mycket stor strategisk betydelse.
En regions tillgänglighet avgörs i stor utsträckning av om vägarna håller en
jämn standard. En aldrig så kort sträcka som håller påtagligt lägre standard
än vägen i övrigt minskar hela regionens attraktionskraft. E22 och flera
riksvägar i Kalmar län har avsnitt av så låg standard att omfattande
investeringar erfordras. Också kraven på en tillräcklig trafiksäkerhet gör att
vissa avsnitt av dessa vägar snarast måste åtgärdas:
? E22 söder om Kalmar och vid Västervik,
?
? Riksväg 25 mot Växjö väster om Nybro,
?
? Riksväg 34 och länsväg 127 från Oskarshamn mot Jönköping
?
Av skäl som ovan angivits bör en omfördelning kunna ske
inom den tillgängliga ramen från drift och underhåll till
nyinvesteringar som avlägsnar flaskhalsar av betydelse för
hela vägsystemet i sydöstra Sverige.
Det pågår en diskussion om att av trafiksäkerhetsskäl genomföra
hastighetsbegränsningar på motortrafikleder från 110 km/tim till 90 km/tim
och på vissa vägar från 90 km/tim till 70 km/tim. Dessa sänkningar av den
tillåtna hastigheten har sannolikt svårt att vinna allmän acceptans. Sverige
har dessutom från övriga EU avvikande hastighetsbegränsningar vilket kan
verka förvirrande på den allt större ström av bilförare från kontinenten som
nu trafikerar våra vägar. Ett system med samma hastighetsbegränsningar
inom hela EU skulle sannolikt bidraga positivt till trafiksäkerheten samt öka
acceptansen för smärre sänkningar.
Som särskilt avvikande har hastigheten på våra motorvägar framstått. Det
är därför mycket positivt att Vägverket nu utreder möjligheterna att öka
hastigheten på dessa. För att ytterligare utvinna erfarenhet av internationella
hastighetsbegränsningar skulle dessa kunna prövas i Kalmar län. Nuvarande
motortrafikleder med begränsning till 110 km/tim skulle då istället för
90 km/tim få en begränsning till 100 km/tim och vägarna med 90 km/tim
nedsättas till 80 km/tim. Motorvägarna bör medges 120 km/tim. Även
Länstyrelsen i Kalmar län har framställt önskemål om att få utgöra
försöksområde för försök med internationella hastighetsbegränsningar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att inom befintliga ramar göra nyinvesteringar i vissa
delar av vägnätet i sydöstra Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försök med internationella hastighetsbegränsningar bör
genomföras i Kalmar län.