med anledning av prop. 1998/99:95 Postal infrastruktur
För att postmarknaden ska fungera väl är det viktigt att den
postala infrastrukturen tillhandahålls på konkurrensneutrala
villkor. Det har dock inte varit fallet under lång tid. En viktig
förklaring till detta har varit att det tidigare endast funnits ett
företag som distribuerat all post. Sedan avregleringen av
postmarknaden har ett 80-tal nya företag etablerat sig på
marknaden, varav de flesta är små enmansföretag. Resultatet
är dock att de övriga operatörerna endast har 5 % av
marknaden (CityMail 4,4 % och övriga operatörer 0,6 %).
Posten har fortfarande 95 %. En förklaring kan vara att
tillgången till den postala infrastrukturen - postboxar,
adressändringar, eftersändning av post och
postnummersystemet - har varit på villkor som varit långt
ifrån konkurrensneutrala.
Regeringen konstaterade själv i Departemenspromemorian Statens ansvar
på post- och betaltjänstområdet i september 1997 att:
Frivilliga överenskommelser mellan parterna har inte visat sig vara en
framkomlig väg att få till stånd ett önskvärt samutnyttjande av
infrastrukturen, bl.a. då den dominerande aktören på postmarknaden tillika
driftansvarig för infrastrukturen inte har något incitament att förhandla om
samutnyttjandeavtal.
(Statens ansvar på post- och betaltjänstområdet [Ds 1997:58], s 123 f)
Regeringen gav därför Post- och telestyrelsen i uppdrag att
utreda frågan och skyndsamt komma tillbaka med förslag på
hur problemen skulle åtgärdas. Detta gjorde Post- och
telestyrelsen i en rapport under våren 1998 varefter rapporten
skickades ut på remiss. Remissyttranden gav ett
överväldigande stöd till Post- och telestyrelsens förslag.
Därför är det förvånande när regeringen endast väljer att
åtgärda vissa delar av problemen och återigen ger Post- och
telestyrelsen i uppdrag att åstadkomma frivilliga
överenskommelser, dvs. något som regeringen själv i sitt
utredningsuppdrag till Post- och telestyrelsen har konstaterat
är mer eller mindre omöjligt.
För att villkoren för tillgång till den postala infrastrukturen ska bli på mer
konkurrensneutrala villkor föreslår vi därför att Post- och telestyrelsens
huvudförslag genomförs med undantag för den förskrivningsrätt som föreslås
av Post- och telestyrelsen bli inskriven i postlagen. Där menar vi att den
hänvisning som finns i propositionen till postlagens 17 § om myndighetens
rätt att utfärda föreläggande är tillfyllest men att den även ska gälla efter-
sändning utanför eget distributionsområde.
Definition av postal
infrastruktur
Idag finns en allmän uppslutning om vad som är postal
infrastruktur. Regeringen, partierna i riksdagen,
Konkurrensverket, Post- och telestyrelsen, Fria
postoperatörers förbund osv. är överens om den definition
som anges av regeringen i propositionen. Det är endast
Posten som är av en annan uppfattning. Det är därför viktigt
att den av Post- och telestyrelsen föreslagna definitionen av
postal infrastruktur införs i postlagen. Vi föreslår därför att
nedanstående definition införs i postlagen 3 §:
Med postal infrastruktur avses de system och anläggningar som samtliga
postbefordringsföretag skall ges möjlighet att på lika villkor få tillgång till
för upprätthållandet av en effektiv och tillförlitlig postbefordran såsom
postboxar, adressändring och eftersändning, postnummer och liknande
anordningar.
(Postal infrastruktur. Rapport från Post- och telestyrelsen, 1999-03-13, s 8)
Postnummersystemet
Av Post- och telestyrelsens utredning framgår att det finns
ett missnöje med Postens förvaltning av
postnummersystemet, och att i princip samtliga intressenter
utom Posten anser att postnummersystemet framdeles bör
förvaltas i myndighetsregi. Glesbygdsverket förordar detta i
sitt remissyttrande till Post- och telestyrelsens rapport
eftersom utredningen visar att Posten AB inte vill betrakta
systemet som en del av infrastrukturen. Post- och
telestyrelsen anför i sin utredning följande:
Postens inställning till postnummersystemet tar alltjämt avstamp i det
förhållandet att postnummersystemet är ett produktionssystem för Posten och
inte en del av den postala infrastrukturen. Det är utredningens uppfattning att
det för utvecklingen av postmarknaden vore värdefullt med en neutral
styrning av systemet vilken klart utvisar att postnummersystemet utgör
infrastruktur på postmarknaden och att det därmed i och för sig måste
användas för att styra produktionen av postbefordringstjänster, men att detta
inte beror på att Posten utvecklat systemet för sin produktion utan på att
samhället faktiskt använder sig av adresser med postnummer i sin
adressering av försändelser. Det är enligt utredningen den spridda och
frekventa användningen av postnummersystemet som gör att systemet är en
förutsättning för produktion av befordringstjänster, inte tvärtom. Mot denna
bakgrund finns det fortfarande starka skäl att överföra beslutanderätten över
postnummersystemet till en neutral beslutsfattare oavsett om Posten som
nuvarande förvaltare indikerat att de senaste årens kritik numera lett till
ändrade rutiner.
(Postal infrastruktur. Rapport från Post- och telestyrelsen, 1999-03-13, s 33)
Vi delar denna bedömning och föreslår därför i enlighet med
Post- och telestyrelsens huvudförslag att
postnummersystemet, dvs. erforderliga system- och
programvaror, överförs till Post- och telestyrelsen. Detta
innebär att Post- och telestyrelsen får beslutanderätten över
postnummersystemet och svarar för förvaltningen av
postnummersystemet. Själva den praktiska hanteringen av
postnummersystemet kan i sin tur upphandlas av Post- och
telestyrelsen.
Adressändringar
Posten och CityMail startade gemensamt Svensk
Adressändring AB (SvAAB). Posten var majoritetsägare
men makten i bolaget reglerades i ett konsortialavtal i
enlighet med tanken om konkurrensneutralitet. Idag är
Posten ensam ägare till SvAAB.
Det står vidare klart för utredningen att förhållandet mellan postoperatörerna
(och därmed indirekt den infrastruktur som så framgångsrikt byggts upp)
utsätts för påfrestningar genom att Posten som enda postoperatör utövar
inflytande över bolaget.
(Postal infrastruktur. Rapport från Post- och telestyrelsen, 1999-03-13, s 45)
Verksamheten i SvAAB är enligt vad som anförts sådan att den inte kan
undvaras och följaktligen måste de problem som uppstått rörande inflytandet
över bolaget lösas. Ägaren Posten har under drygt två års diskussioner ställt
sig avvisande till att låta andra postoperatörer ta del i ägandet på villkor
liknande dem som ursprungligen tecknades vid bolagets bildande [...]
(Postal infrastruktur. Rapport från Post- och telestyrelsen, 1999-03-13, s 46)
Vi anser också att det är viktigt att lösa problemen med
SvAAB. Vi föreslår därför i enlighet med förslaget i Post-
och telestyrelsens rapport att postoperatörerna bildar en
ekonomisk förening som är öppen för alla postoperatörer.
Föreningen bör finansieras av medlemmarna genom insatser. Förenings-
medlemmarna bör svara för dels en maximiinsats som är lika för alla
medlemmar, dels för överinsatser av de föreningsmedlemmar som svarar för
merparten av eftersändningsarbetet. Kapitalinsatserna bör vara av sådan
storlek att föreningen kan förvärva samtliga aktier i SvAAB. Vi föreslår i
enlighet med Post- och telestyrelsens rapport att Posten överlåter samtliga
aktier i SvAAB till föreningen. Aktierna i SvAAB bör vid överlåtelsen
värderas i enlighet med sedvanliga värderingsprinciper vid företags-
överlåtelser.
Föreningens ändamål skall vara detsamma som bolagets ändamål och
verksamheten skall huvudsakligen bedrivas i bolaget. Den vinst som upp-
kommer i SvAAB skall i den mån den inte erfordras för bolagets drift och
utveckling redovisas till moderföreningen. Föreningen skall fördela över-
skottet efter medlemmarnas egna insatser, dvs. i förhållande till den mängd
eftersändningstjänster som producerats under verksamhetsåret.
I föreningen utövar medlemmarna inflytande i enlighet med de regler som
uppställs i lagstiftningen om ekonomiska föreningar i vilka utgångspunkten
är en medlem - en röst. I den mån det bedöms erforderligt kan eventuella
justeringar göras i föreningens stadgar. Sådana stadgebestämmelser kan t.ex.
innefatta krav på enighet för stadgeändring, budgetbeslut och ändring av
principer för fördelning av postoperatörsersättning. Vi föreslår också i
enlighet med Post- och telestyrelsens rapport att Post- och telestyrelsen får
regeringens uppdrag att medverka vid föreningsbildningen och aktieöver-
låtelsen. På så sätt kan Post- och telestyrelsen utöva tillsyn över upp-
byggnaden av regelverket och den del av den postala infrastrukturen som
utgörs av adressändringssystemet.
Eftersändning
I propositionen anges att den befintliga möjligheten för
myndigheten att utfärda föreläggande för efterlevnaden av
postlagen även gäller de nu föreslagna reglerna om
tillgången till anläggningar för postöverlämning. Detta borde
inte endast ha angivits för postboxanläggningarna utan även
vad gäller villkoren för eftersändning utanför eget
distributionsområde och s.k. privat eftersändning. Vi menar
därför att riksdagen som sin mening uttalar att Post- och
telestyrelsens förskrivningsrätt enligt Postlagen 17 § även
skall gälla villkoren för eftersändning utanför eget
distributionsområde och s.k. privat eftersändning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i postlagen
(1993:1684),
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i postlagen
beträffande definition av postal infrastruktur i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i postlagen
beträffande postnummersystemet i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i postlagen
beträffande adressändringar i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i postlagen
beträffande eftersändning i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 18 mars 1999
Mikael Johansson (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)