med anledning av prop. 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige
1 En strategi för
genomförandet av barn-
konventionen
Det är viktigt att det finns en gemensam grundsyn för allt
arbete med barn och ungdomar. FN:s konvention om barns
rättigheter ska vara den självklara utgångspunkten. Dess
grundsyn om barns rätt att åtnjuta respekt för sina rättigheter,
principen om barns bästa, om vikten av att lyssna till barnet
och om dess rätt till liv och utveckling skall genomsyra alla
beslut som rör barn. Centerpartiet lade i oktober 1997 en
omfattande motion om barnens situation och förslag om att
förbättra skydd och rättigheter för barnen. I denna motion
lägger vi enbart förslag med anledning av regeringens
proposition om att förverkliga FN:s konvention om barnens
rättigheter i Sverige. Centerpartiet återkommer med förslag
för att förbättra familjernas och barnens situation i en motion
med anledning av budgetpropositionen.
Den 20 november 1989 lades FN-konventionen om barns rättigheter fram
till generalförsamlingen. Den ratificerades av Sverige den 29 juni 1990.
Sverige har även undertecknat men ännu inte ratificerat Europarådets
konvention "on the exercise of children´s rights". Konventionens syfte är att
stärka barns ställning i familjerättsprocesser. I konventionen anges bland
annat vilka processuella rättigheter barn ska ha. Barn har rätt till relevant
information och rätt att uttrycka sina åsikter i processen. I lagutskottets
betänkande 1997/98:12 hänvisar utskottet till uppgifter från Regerings-
kansliet att man förbereder en departementspromemoria för att införliva
konventionen med svensk rätt. Centerpartiet konstaterar att det kommer att
dröja ytterligare några år innan konventionen ratificeras. Centerpartiets
uppfattning är att Sverige snarast ska ratificera även denna konvention och
därför behöver det förberedande lagstiftningsarbetet påskyndas. Detta bör
ges regeringens till känna.
Centerpartiet konstaterar att flera av de förslag som regeringen föreslår till
strategi för att genomföra barnkonventionen väcktes i vår riksdagsmotion
förra året. Barnkonventionens förverkligande ska vara en process med
målsättningen att barns rätt ska komma till uttryck i alla beslut och vid all
planering. Regeringen skriver i inledningen av propositionen ett antal
förslag för att förverkliga och genomföra FN-konventionen. Centerpartiet
saknar ett uttalat krav om att alla myndigheter ska beakta barnperspektiv i
verksamheterna. I propositionen skriver regeringen att: "Barnkonsekvens-
analyser skall göras vid statliga beslut som berör barn". I förslaget framgår
inte vilket ansvar som myndigheterna har. Flera myndigheter har i sin
planering och sitt verkställande av beslut ett mycket stort ansvar för att i
praktiken förverkliga barnkonventionens intentioner. Även myndigheter som
inte primärt är ansvariga för verksamheter som berör barn, kan i flera fall
påverka förutsättningar för barnens rätt. Centerpartiet anser med bakgrund av
detta att det bör finnas ett uttalat krav i regeringens direktiv till alla
myndigheter att ett barnperspektiv ska beaktas i verksamheterna. Detta bör
ges regeringen till känna.
1.1 Utbildning om barnkonventionen
Centerpartiet anser att det är angeläget att utbildningarna för
de yrkesgrupper som kommer att arbeta med barn innehåller
kunskapsförmedling om barnkonventionen. Likaså att de
som redan är verksamma inom områden som berör barn får
fortbildning. Barnkommittén föreslog i sitt betänkande att
regeringen skulle ta initiativ till utbildning av personal inom
rättsväsendet. Regeringen skriver i propositionen att den
förutsätter att Domstolsverket ägnar frågan uppmärksamhet.
Centerpartiet vill i detta sammanhang påtala behovet av att
även nämndemännen får utbildning om barnkonventionen.
Regeringen bör påtala för Domstolsverket att detta är
angeläget. Detta bör ges regeringen till känna.
1.3 Barnbilaga till stadsbudgeten
Möjligheterna att genom ekonomiska insatser kompensera
försämringar skiljer sig mycket åt mellan olika familjer. Ett
barnperspektiv är alltså inte minst nödvändigt inom den
ekonomiska politiken. Det är det som barnen ser, hör,
upplever och känner som är deras verklighet. Det är detta
barnperspektiv vi alla behöver tillägna oss såväl i
vardagslivet som i politiska församlingar och andra
beslutande organ.
I propositionen nämner regeringen att barnperspektivet ska finnas med i
det statliga budgetarbetet. Ett mycket vagt förhållningssätt som icke är
förpliktigande. Centerpartiet har tidigare krävt att det i den statliga budgeten
bör finnas en särskild budgetbilaga, där frågor som rör barn och ungdomar
redovisas. Det skulle ge ett starkare stöd för arbetet med att tydliggöra barns
rätt och hur olika förslag och beslut påverkar barnen. Att använda nyckeltal
som är jämförbara år för år är ett sätt att tydliggöra hur barnens situation
förändras. Regeringen vill att kommunerna och landsting ska upprätta system
för att kunna följa upp hur barnens bästa förverkligas i det kommunala
arbetet. Regeringen bör göra likaledes, och ett sätt är att tillfoga en särskild
barnbilaga till budgeten, där frågor som berör barn och ungdomar redovisas.
Detta bör ges regeringen till känna.
1.4 Att göra barnkonventionen känd
I propositionen föreslår regeringen att Barnombudsmannen
bland annat ska få i uppdrag att ta fram material och göra
grundläggande utbildningsinsatser för att få igång
utbildningsinsatser om barnkonventionen i kommuner och
landsting. Regeringen föreslår att BO tillförs extra medel för
dessa insatser. BO har i uppdrag från regeringen att verka för
att kommunerna använder barnkonventionen i det generella
arbetet med barn. Genom kommunala handlingsplaner kan
barnkonventionen stärkas. En nationell strategi som
innefattar mål för ett kommunalt genomförande samt en
tidsplan bör göras. Barnkonventionen är ett övergripande
ansvar för staten som inte kan delegeras enbart till
kommunerna. Detta bör ges regeringen till känna.
1.4.1 Frivilligorganisationernas roll
Utöver ovan nämnda åtgärder anser Centerpartiet att det
behövs mer systematiska insatser för att konventionen skall
få genomslag. Det finns flera goda exempel på hur
frvilligorganisationer har involverats i arbetet och hur det har
bidragit till att barnkonventionen fått ett starkt genomslag.
Frivilligorganisationernas arbetssätt bidrar till att utveckla
nya metoder för att barn ska få ett ökat inflytande i
beslutsprocessen i kommunerna. Motsvarande arbetssätt har
använts i miljöarbetet inom Agenda 21:s ram. Ett
processinriktat arbetssätt om barnkonventionen med
liknande metoder som Agenda 21-arbetet borgar för att
konventionen kan få ett ordentligt genomslag. Dessutom kan
alla barn och ungdomar få kännedom om barnkonventionen.
Det är angeläget att frivilligorganisationerna involveras i
arbetet och att kommuner och myndigheter har ett öppet
arbetssätt så att konventionen får ett reellt genomslag. BO
bör ges i uppdrag att utforma underlag för arbete i
kommuner och frivilligorganisationer enligt de metoder som
använts i Agenda 21-arbetet. Detta bör ges regeringen till
känna.
2 Våld mot barn
De senaste tio åren har antalet fall av barnmisshandel ökat.
Över 5 000 fall polisanmäldes förra året. Och bara under
första kvartalet 1997 polisanmäldes över 1 000 fall av
barnmisshandel, enligt Brottsförebyggande rådet. Barnens
egna samtal till föreningen Bris jourtelefon har fördubblats
sedan 1993. Detta trots att det i svensk lagstiftning redan
1979 infördes förbud för föräldrar att aga sina barn.
Familjerna där våld förekommer kan se olika ut men nästan
alltid förekommer missbruk, psykisk sjukdom eller
ekonomisk stress.
Mörkertalet när det gäller barnmisshandel är väldigt stort. Många dödsfall
som i officiell statistik betecknas som "olyckor" är i själva verket döds-
misshandel. I England och USA finns undersökningar som visar att 50
respektive 85 % av dödsmisshandeln rapporteras som "olyckor". Trots den
stora ökningen av antalet anmälda fall bedrivs i Sverige praktiskt taget ingen
egentlig forskning om barnmisshandel.
I socialtjänstlagen uppmanas var och en att anmäla om ett barn miss-
handlas i hemmet eller annars behandlas på ett sätt som medför fara för hälsa
eller utveckling. För alla som arbetar med barn och ungdomar gäller en
skyldighet att anmäla till socialnämnden om de får kännedom om något som
kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd.
Rapporter visar dock att personal inom skola och barnomsorg i otillräcklig
utsträckning anmäler sina misstankar om att barnet far illa. Man försöker i
stället själva lösa problemen och väntar i det längsta med att varsko
socialtjänsten om sina misstankar. Detta beror dels på bristande kunskap om
anmälningsskyldighetens innebörd, dels på oro för att föräldrarna ska ta illa
upp och att föräldrarna då byter skola eller daghem.
Att arbeta med barn som far illa väcker stor ångest hos alla berörda
yrkesgrupper. Kari Killen-Heap som har forskat om bl.a. barnmisshandel
säger: "Vi har svårt att vara professionella och göra noggranna och objektiva
bedömningar av barnens situation. Det är till exempel vanligt att
socialarbetare, behandlare och politiker överidentifierar sig med föräldrarna i
stället för att se till barnen. Vi bortser från att föräldrarna ofta är
resurssvaga.
Vi överför i stället vårt eget sätt att fungera på dem. Vi ser i föräldrarna vår
egen förmåga att utvecklas och vår egen uppfattning om barn. Det är också
vanligt i arbetet med misshandlade barn att vi baserar vårt sätt att handla på
egna normer och värderingar. Om vi tycker att blod är tjockare än vatten och
att varje hem är bättre än ett barnhem eller fosterhem så arbetar vi utifrån det
- oberoende av vad forskning om barns behov säger oss." I förhållande till
vuxna är barn i grunden maktlösa; rättsskyddet för barnen är otillräckligt.
Barnmisshandel hör till de allvarligaste problemenen i samhället. Center-
partiet välkomnar regeringens förslag om att tillsätta en parlamentarisk
utredning om barnmisshandel och angränsande frågor. Det är angeläget att
öka forskningsinsatserna, göra samlad analys och gemensamma insatser för
att hjälpa utsatta barn. Det är också nödvändigt att alla som arbetar med och
kommer i kontakt med barn får goda kunskaper såväl om hur man upptäcker
att ett barn far illa som om anmälningsskyldigheten. Detta måste ingå i såväl
grundutbildning som fortbildning. Detta bör ges regeringen till känna.
3 Folkhälsopolitik i ett
barnperspektiv
3.1 Bättre hälsa - men inte för alla
Svenska folket blir allt friskare och medellivslängden
fortsätter att öka. Det finns dock allvarliga orosmoln när det
gäller hälsoutvecklingen bland barn och då speciellt barn
från ekonomiskt och socialt utsatta familjer. Klyftorna
mellan människor mätt i hälsa tenderar att öka. Många
familjer och barn mår dåligt. Det kommer larmrapporter från
personal som arbetar och kommer i kontakt med barn i
utsatta miljöer. Situationen är speciellt oroande i socialt
utsatta områden i storstäderna, där arbetslösheten är hög.
Under 1990-talets första hälft har andelen skolbarn med psykiska problem
och diabetes liksom andelen barn med allergier och annan överkänslighet
ökat. Samtidigt har den tidigare positiva trenden när det gäller barn och
ungdomars rök- och alkoholvanor upphört och ersatts av ett ökat bruk av
såväl tobak, alkohol som andra droger.
En stor del, mellan 20 och 40 %, av all ohälsa bland barn kan förklaras av
förhållanden knutna till barnens sociala situation och därmed samman-
hängande livsvillkor. Flertalet av dessa socialt betingade risker är
påverkbara. Därför finns också goda möjligheter att främja en god och
jämlikare hälsoutveckling bland barn. I tider av hög arbetslöshet och
knappare ekonomiska resurser är det givetvis speciellt viktigt att uppmärk-
samma hälsans villkor bland barn som växer upp i socialt utsatta miljöer.
Detta kräver ett tydligt barnperspektiv i välfärds- och folkhälsopolitiken.
I propositionen redovisar regeringen förslag kring enskilda insatser för att
främja barns hälsa. Det saknas dock ett övergripande folkhälsopolitiskt
perspektiv. Hälso- och sjukvården har en viktig roll i arbetet med att
uppmärksamma och förebygga sjukdom men det kan inte vara ett ansvar
enbart för hälso- och sjukvårdens personal. Folkhälsoarbetet bör ske genom
ett sektorsövergripande arbete, där flera olika aktörer är verksamma. För att
tydliggöra de skillnader som finns bör kommunerna göra en kartläggning av
hälsosituationen i olika bostadsområden. Fler sektorer bör samverka för att
åtgärda skillnaderna. Det bör också finnas ett tydligt politiskt ansvar på
kommunal nivå att förbättra situationen.
3.2 De första levnadsårens sjukdomar
Som ett resultat av en långsiktig hälsopolitik är
spädbarnsdödligheten i Sverige i ett internationellt
perspektiv mycket låg och skillnaderna i spädbarnsdödlighet
mellan olika sociala grupper mindre än i ett jämförbart land
som England. I dagens Sverige finns dock fortfarande
åtgärdbara sociala skillnader när det gäller spädbarnstidens
sjukdomar.
Livssituationen för gravida kvinnor och nyblivna mödrar har stor betydelse
för små barns hälsa. En orsak till att barn föds med för låg födelsevikt är bl a
psykosociala påfrestningar som modern utsatts för, t ex bristande socialt stöd
och misshandel. Tillgången till avlastning och stöd är av stor betydelse för
gravida kvinnors förlossningsutfall.
Ett annat problem som bör uppmärksammas är att endast ca 60 % av
föräldrarna kommer till föräldragrupper som finns inom barnhälsovården och
att socialt missgynnade familjer är underrepresenterade i dessa grupper. Ett
systematiskt arbete bör därför påbörjas med syfte att utveckla metoder så att
denna föräldrautbildning passar socialt mindre gynnade föräldrar.
Barnhälsovårdens sjuksköterskor bör också i ökad utsträckning initiera
gruppverksamhet för föräldrar med barn i förskoleåldern.
3.2.1 Barn till missbrukare
Barn som växer upp i miljöer med alkoholberoende vuxna är
utsatta. Många vuxna som är alkoholberoende döljer detta
mycket skickligt till dess omgivningen inser vad som sker.
Barnen skyddar sina föräldrar och det är många gånger svårt
att upptäcka barnens missförhållanden. Män överger oftast
sina missbrukande hustrur och antalet självmord är stort
bland denna grupp kvinnor. Barnen till alkoholberoende
kvinnor får ta ett mycket stort ansvar för sina mödrar och
deras barndom innebär ofta isolering och rädsla. Ca 100 000
barn växer upp i hem med föräldrar som missbrukar alkohol.
Centerpartiet vill framhålla att dessa barn behöver stöd och
kunskap om att de inte är ensamma i denna situation. Allt
fler frivilligorganisationer genomför särskilda program i
samma former. Organisationerna behöver stöd för sitt arbete.
Kunskaps- och erfarenhetsutbytet och metoder i
behandlingsarbetet bör utvecklas.
3.3 Psykisk ohälsa
De psykiska problemen bland barn har ökat under 1990-
talets första hälft. De flesta problem är vanligare bland
socialt mindre gynnade barn. Orsaken är att i dessa utsatta
grupper finns en ansamling av olika riskfaktorer som
tillsammans ökar risken för psykisk ohälsa som t ex
ekonomiska problem, arbetslöshet och familjekonflikter.
Barn som lever i familjer där en vuxen är drabbad av psykisk
ohälsa drabbas hårt och problemen är ofta dolda för
omgivningen.
Socialt stöd till föräldrarna kan minska den negativa effekten för barnet av
påfrestningar som de vuxna är utsatta för. Det handlar om att försöka skapa
förutsättningar för att stärka de ofta svaga sociala nätverk som präglar utsatta
familjers livssituation. Föräldrautbildning i förskola och skola är ett sätt att
stödja dessa familjer. Frivilligorganisationerna gör viktiga insatser för att
stödja barn i denna situation. Även här behövs organisationernas roll stärkas
och möjligheter till kunskapsutbyte och metodutveckling stödjas. Detta bör
ges regeringen till känna.
3.4 Skolan
Skolan är den institution som har de bästa förutsättningarna
att bidra till en god och jämlikare hälsa för barn i skolåldern.
En första förutsättning för detta är att barnen själva upplever
att skolan tillför dem något positivt. De flesta barn anser
också detta, men barn från socialt mindre gynnade hem i
mindre omfattning än andra barn. Det är därför väsentligt att
regelbundet ta reda på hur barnen själva upplever skolan och
systematiskt arbeta för att alltfler barn från socialt mindre
gynnade hem trivs i skolan och tycker att den tillför dem
något meningsfullt och viktigt. Utfallet av dessa
"upplevelsestudier" bör ingå som en del av de nationella
utvärderingarna av skolan. Detta bör ges regeringen till
känna.
Inom ramen för skolans reguljära arbete finns goda men ofta under-
utnyttjade möjligheter att främja inte minst barnens psykosomatiska hälsa.
Detta är givetvis särskilt angeläget att uppmärksamma nu när andelen
skolbarn med psykosomatiska besvär som ont i magen, huvudvärk och
sömnbesvär ökar. I fokus för detta arbete bör bl a stå ökat elevinflytande och
därmed ökad självkänsla, insatser mot mobbning och tidiga insatser vid
upprepat skolk. Ett ökat föräldraengagemang förenat med ökade möjligheter
att faktiskt påverka skolans verksamhet - t ex lokala skolstyrelser - bidrar
till
att öka möjligheterna att utforma en hälsofrämjande skola.
3.5 Fritid och kulturverksamhet
Fritids- och kulturaktiviteter bland barn fungerar ofta i ett
folkhälsoperspektiv som frisk- och skyddsfaktorer. De
skapar positiva upplevelser och nya möjligheter till
gemensamma aktiviteter som kan minska risken för psykiska
problem relaterade till stress och utanförskap.
De kommunala prioriteringarna vid fördelningen av de begränsade resurser
som avsätts för fritid och kultur utgår dock sällan från de resurssvaga
barnens perspektiv. De största subventionerna går ofta till verksamheter som
mest utnyttjas av pojkar från relativt resursstarka hem där man kan köpa
ishockeyutrustning och skjutsa barnen till den kommunala ishallen. Det finns
såväl i ett allmänt socialt som i ett folkhälsoperspektiv anledning att ställa
frågan vilka insatser som i första hand bör subventioneras för att kunna
erbjuda såväl flickor som pojkar från socialt utsatta hem och bostadsområden
positiva fritidssysselsättningar som engagerar och anknyter till deras
intressen.
3.6 Barnens innemiljö
Många barn tillbringar en stor del av sin tid i en från
hälsosynpunkt dålig innemiljö. Det finns fortfarande många
föräldrar som röker hemma och därmed utsätter barn för en
uppenbar hälsorisk när de blir passiva rökare. Sjuka hus som
orsakar allergier är ett alltmer uppmärksammat problem.
Hundratals cancerfall orsakas varje år av radon i hemmet.
Riskerna med radon och de gränsvärden som satts utgår i
hög grad från ett vuxenperspektiv. Vad skulle det innebära
om man utgick från den tid som barn vistas i hemmet och
effekterna på små barn? Det är nödvändigt att vi intensifierar
våra ansträngningar att säkerställa en hälsosam innemiljö för
alla barn. Detta bör ges regeringen till känna.
3.7 Olycksfallsskador
Sverige har varit - och är fortfarande - världsledande när det
gäller att genom systematiska, framför allt samhällsinriktade,
åtgärder minska antalet barnolycksfall.
Fortfarande finns dock - speciellt bland pojkar - en markant överrisk för
dem som kommer från socialt mindre privilegierade familjer och
bostadsområden. Dödligheten i olycksfall är i vissa åldersgrupper två gånger
vanligare i familjer med en låg social position.
Det krävs därför ökad uppmärksamhet och intensifierade insatser för att
även när det gäller de mindre privilegierade barnen kunna uppnå den relativt
låga risk för olycksfallsskador som redan idag präglar andra barns
vardagsverklighet.
Hälso- och sjukvården har en viktig uppgift i att systematiskt registrera och
analysera orsaksfaktorer bakom de olyckor som inträffar. I samverkan med
primärkommunala organ och frivilliga organisationer kan det skade-
preventiva arbetet bland barn bli än mer kostnadseffektivt med hjälp av
denna typ av underlag från sjukhus och primärvård.
Hälso- och sjukvården måste aktivt bidra till att, i samarbete med
kommuner och frivilliga organisationer, minska olycksfallsskadorna speciellt
bland de barn som idag löper störst risk att skadas och dödas i olika typer av
olyckor. Generella miljöinriktade insatser som obligatorisk cykelhjälm,
simundervisning som når alla barn, systematiskt skadeförebyggande insatser
i skolan och fritidsanläggningar är därvid av stor betydelse.
Det är angeläget att systematiska skadeförebyggande program bland barn
och ungdom före år 2000 finns i alla landsting. Detta bör ges regeringen till
känna.
3.8 Forskning
Barns hälsa och orsakerna till de sociala skillnader som finns
i hälsoutvecklingen för barn med olika social bakgrund
måste ges större uppmärksamhet i bl a den
folkhälsovetenskapliga forskningen. Möjligheterna att
beskriva och följa hälsoutvecklingen bland barn med olika
social bakgrund är idag mycket begränsade. En viktig
uppgift är därför att säkerställa en god epidemiologisk bas
för barns hälsa.
Det krävs vidare speciella insatser för att stimulera och stödja en
tvärvetenskaplig forskning kring orsakerna till de observerade skillnaderna i
ohälsa bland barn med olika social bakgrund. Den nationella forskningsplan
kring ojämlikhet i hälsa som riksmötet - vid behandling av den
forskningspolitiska propositionen (december 1996) - beslöt skulle tas fram
av berörda forskningsråd och myndigheter bör inkludera ett tydligt
barnperspektiv. Detta bör ges regeringen till känna.
Analyser av hälsoutvecklingen bland barn och forskning om dess orsaker
måste kompletteras med en åtgärdsinriktad forskning som t ex belyser
effekter av olika typer av insatser. Det måste utvecklas metoder för
hälsokonsekvensbedömningar med fokus på hur t ex förändringar i
välfärdssystemen påverkar hälsans villkor för barn från familjer med olika
livsvillkor.
Centerpartiet anser att politiska beslut om ekonomiska strategier,
transfereringar, resursfördelning vad avser skolan, hälso- och sjukvården,
fritid och kulturverksamhet skall föregås av en hälsokonsekvensbedömning
som söker klarlägga hur dessa beslut kan påverka hälsans villkor bland barn i
allmänhet och socialt utsatta barn i synnerhet.
I övergripande mål och riktlinjer för hälso- och sjukvårdens medverkan i
folkhälsoarbetet måste vikten av ett tydligt barnperspektiv betonas. Det är
nödvändigt att skapa ett generellt heltäckande system för förebyggande vård
som omfattar individ-, familje- och samhällsinriktade insatser och bedrivs i
nära samverkan med bl.a. föräldrar, skolan, socialtjänsten och frivilliga
organisationer. Detta bör ges regeringen till känna.
4 Asylsökande barn och de
gömda barnen
Sverige ska ta emot flyktingar som medmänniskor genom en
generös och human flyktingpolitik. Den ska grundas på
respekten för individen och se till den enskilda människans
behov, rättigheter och möjligheter. FN:s barnkonvention
måste få större genomslag i utlänningslagen. Regeringen
föreslår insatser för de asylsökande barnen. Centerpartiet
anser att det är angeläget att den föreslagna kartläggningen
av det medicinska omhändertagandet av de asylsökande
barnen görs.
Det finns en grupp barn som lever i Sverige men inte nås av medicinska
insatser. Många barnfamiljer som fått utvisningsbeslut gömmer sig på grund
av sin stora fruktan för verkställighet av beslutet. Barn i familjer som håller
sig gömda för myndigheter lever regelmässigt i en svår situation. De har
ingen möjlighet att få basala behov tillgodosedda, som till exempel sjukvård,
skolgång etc. Familjerna lever under en mycket stark psykisk press som får
förödande konsekvenser för barnen. Föräldrar, anhöriga och organisationer
som gömmer barn har ett ansvar för att barnen inte far illa. Samtidigt som
flyktingarna är livrädda för att bli upptäckta och sända ur landet.
Centerpartiet anser att det bör göras en utredning eller kartläggning om
förhållandena för de gömda barnen, samt på vilket sätt de medicinska
insatserna ska kunna säkras, trots att de lever i Sverige under avvisningshot.
Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör ratificera Europarådets konvention "on the
exercise of children´s rights",
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om direktiv till alla myndigheter om att ett barnperspektiv bör
beaktas i verksamheterna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning för nämndemän,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en barnbilaga med nyckeltal bör införas i budgeten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en nationell strategi och en tidsplan för att göra barnkonventionen
känd,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivilligorganisationernas roll för att ge barnkonventionen ett
reellt genomslag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om våld mot barn,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd till frivilligorganisationerna för att hjälpa barn
till
föräldrar med missbruksproblem och med psykisk ohälsa,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den nationella utvärderingen av skolan bör omfatta en
systematisk redovisning av elevernas egna upplevelser av sin skolsituation,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnens innemiljö,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skadeförebyggande program bland barn och ungdom,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett tydligt barnperspektiv i den nationella forskningsplanen kring
ojämlikhet i hälsa,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ett barnperspektiv i övergripande mål och riktlinjer för
hälso- och sjukvårdens medverkan i folkhälsoarbetet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de gömda barnen.