med anledning av prop. 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige
Sammanfattning av
regeringens proposition
Propositionen beskriver en strategi för det fortsatta arbetet
med att förverkliga och genomföra barnkonventionen i
Sverige. Barnkonventionen skall vara ett verktyg i arbetet
med att gradvis förbättra barns villkor och barnperspektivet
skall utvecklas så att barnens bästa verkligen sätts i centrum.
Barnkonsekvensanalyser skall göras för statliga beslut som
berör barn. Barnombudsmannens verksamhet och
organisation skall ses över i syfte att stärka dess roll i
genomförandet av barnkonventionen. Arbetet med att
förankra barnkonventionens synsätt är långsiktigt och
förverkligandet av konventionen i Sverige är en ständigt
pågående process. Målsättningen är att konventionen och
dess intentioner skall finnas med i allt beslutsfattande som
rör barn inom stat, kommuner och landsting samt alla
myndigheter och andra offentliga organ.
Inledning
Vänsterpartiet har under en lång tid arbetat med frågor som
rör barnkonventionen. Vi ser därför med tillfredsställelse på
att regeringen nu vill genomföra många av de förslag som vi
har framfört. Vi ser detta som en början till ett ännu mer
utvecklat arbete och vi vill ta tillfället i akt att framföra hur
Vänsterpartiet anser hur det fortsatta arbetet skall fortsätta. I
stort sett sammanfaller det med Rädda Barnens syn på
arbetet med att få genomslag för barnkonventionen i hela
landet.
Inledningsvis har vi också en anmärkning beträffande regeringens resone-
mang när det gäller barnperspektivet. I propositionen sägs att "barnperspek-
tivet skall i lämplig omfattning beaktas". Vänsterpartiet önskar ett förtydli-
gande från regeringen på denna punkt och en analys av vad som kan vara en
olämplig omfattning. Vi kan inte se i vilket sammanhang det skulle kunna
vara till nackdel att ta fram ett barnperspektiv. Även byggandet för äldre kan
ha ett barnperspektiv om en kommun exempelvis offrar en lekpark för ett
seniorboende.
Inkorporering av
barnkonventionen
Barnkommittén tog i sitt huvudbetänkande (SOU 1997:116)
upp frågan om inkorporering av barnkonventionen.
Majoriteten ansåg inte att konventionen borde inkorporeras.
Tre reservanter intog en motsatt ståndpunkt och föreslog att
konventionen skulle inkorporeras. Vänsterpartiet delar
reservanternas inställning och anser att det är viktigt att
inkorporera konventionen för att göra implementeringen
effektivare än vad som är fallet om transformeringstekniken
används.
Olämpligt med
inkorporering?
En fördel med inkorporering är att barnkonventionen då
automatiskt blir direkt tillämplig hos svenska domstolar och
myndigheter. Den enskilde får på så sätt möjlighet att göra
konventionens rättigheter gällande och domstolen eller
myndigheten har att besluta i enlighet med konventionens
bestämmelser. Barnkommitténs majoritet anför som
argument mot en inkorporering att barnkonventionen
innehåller många bestämmelser av generell karaktär och ett
inte obetydligt inslag av målsättningsartiklar, som siktar till
ett gradvist genomförande. Men som reservanterna anför
finns det bestämmelser som är svepande och som anger åt
vilket håll utvecklingen bör gå, men det finns också
bestämmelser som är tekniskt och rättsligt detaljerade. Ett
exempel är artikel 21 om internationella adoptioner och de
krav som uppställs för att adoptionen skall anses ha gått rätt
till.
Barnkonventionen innehåller inga för svensk rätt främmande principer.
Riksdagsmajoriteten har tidigare flera gånger, med liknande motiveringar
som barnkommitténs majoritet nu anför, avslagit motionsyrkanden om
inkorporering av Europakonventionen. Nu har emellertid den konventionen
varit inkorporerad och således utgjort en del av svensk rätt sedan snart tre år
utan att några särskilda problem uppkommit i rättstillämpningen. Det
förhåller sig också så att barnkonventionen inkorporerats i bl.a. Finland och
Belgien och där haft stor betydelse vid avgörandet av enskilda fall.
EG-rättens förhållande till
svensk rätt
När det gäller EG-rätten förefaller våra domstolar och
myndigheter att i huvudsak ha lyckats väl att hantera de nya
rättskällor vi fått som en följd av EU-medlemskapet. EG-
direktiv, som innehåller tydliga rättigheter för enskilda, kan
vara direkt tillämpliga vid nationella domstolar och
myndigheter om en stat antingen inte alls eller bristfälligt
implementerat ett direktiv. Här har varken regering eller
riksdagsmajoritet tvekat att låta EG-rätten få direkt
genomslag hos svenska domstolar och myndigheter och detta
trots att förarbetena normalt är obefintliga eller ofullständiga
och utan att någon anpassning gjorts till svenska
förhållanden, svenskt språkbruk etc.
Domstolarnas
tolkningsansvar
Barnkommitténs majoritet fruktar att en inkorporering skulle
lägga ett alltför stort tolkningsansvar på domstolarna. En
snäv juridisk tolkning skulle kunna bidra till att snarare
försvaga än förstärka barnets rätt. Men om detta verkligen
skulle inträffa och domstolarna skulle tolka
barnkonventionen i inskränkande riktning kan problemet
enkelt lösas genom att regering och riksdag utnyttjar rätten
enligt konventionens artikel 41 att införa eller behålla
nationella bestämmelser som går längre än konventionen när
det gäller att förverkliga barnets rättigheter.
Transformering eller
inkorporering?
Barnkommitténs majoritet anser att det är bättre att göra en
ordentlig genomgång av våra lagar för att se huruvida de
stämmer överens med barnkonventionen än att göra
barnkonventionen till lag. Problemet är bara att metoden att
efter hand genomföra lagändringar aldrig kan bli heltäckande
eftersom nya situationer och problem ständigt kommer att
uppstå. Barnkommittén har nu gjort en genomgång av den
svenska lagstiftningen i förhållande till de krav
barnkonventionen ställer. Kommittén ansåg att
barnkonventionen i huvudsak väl återspeglades i den
svenska lagstiftningen och föreslog förbättringar på de
punkter där man konstaterat brister. Men att barnkommittén
den 20 augusti 1997 ansåg att svensk lagstiftning efter några
detaljförändringar skulle överensstämma med
barnkonventionen innebär inga garantier för framtiden.
Riksdagen ansåg den 21 juni 1990, när den godkände
barnkonventionen, att den svenska lagstiftningen fullt ut
uppfyllde de krav som barnkonventionen ställde. Detta
visade sig senare ha varit en i hög grad förhastad slutsats. På
samma sätt kommer barnkommitténs antagande om den
svenska lagstiftningen relativt snart visa sig ha varit
förhastat. Hela tiden kommer nya diskrepanser mellan den
nationella lagstiftningen och barnkonventionen att dyka upp.
Den enda möjligheten att få ett fullt genomslag i svensk rätt
för barnkonventionen är enligt Vänsterpartiets mening att
inkorporera den.
I Sverige har vi kommunalt självstyre, vilket innebär att många beslut
fattas på en lokal nivå nära de berörda. Barnkonventionens tillämpning är
därför väsentlig på den kommunala nivån. Men det övergripande politiska
ansvaret för Barnkonventionens genomförande ligger hos staten. Barnkom-
mittén, som utrett frågan om hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig
till bestämmelserna i FN:s konvention om barnens rättigheter, uttrycker det
på följande sätt i sitt betänkande Barnets bästa i främsta rummet:
Genomförandet av rättigheterna i Barnkonventionen är ett politiskt ansvar för
landet. Inte bara för riksdag och regering utan för alla myndigheter och
offentliga organ. Att genomföra barnens rättigheter handlar om politisk vilja.
En avgörande faktor för hur Barnkonventionens bestämmelser genomförs i
alla delar av landet och på alla nivåer är vilka styr- och kontrollsystem som
utvecklas. Staten kan aldrig frånhända sig ansvaret för genomförandet av
Barnkonventionen genom att t.ex. hänvisa till att ett visst område är ett
kommunalt ansvar. Staten måste ha styrinstrument och uppföljningssystem
som säkerställer att alla barn i landet verkligen tillförsäkras sina rättigheter
i
enlighet med Barnkonventionen. Och statens ansvar sträcker sig längre än så.
(SOU 1997:116)
Regeringen skriver i sin rapport till FN på följande sätt:
"Staten ansvarar för nationell uppföljning och utvärdering av
verksamhetens kvalitet." Det finns alltså en del av ansvaret
som inte kan delegeras till kommunerna. Vi anser att statens
roll i arbetet med Barnkonventionen i dag är för svag och
behöver förstärkas.
Kommunerna och
barnkonventionen
Barnombudsmannen har ansvaret för att på ett generellt plan
bevaka frågor som gäller barns och ungdomars rättigheter
och intressen med utgångspunkt i FN:s barnkonvention. På
det mer praktiska planet, om kommunerna lever upp till
barnkonventionens regler eller inte, finns ingen enskild
myndighet som har ansvaret. Det behövs redskap för att
kommunerna själva i sitt dagliga arbete skall lyckas uppnå
det barnkonventionen stadgar. Flera frivilligorganisationer
som arbetar med barnfrågor ser kommunala handlingsplaner
för barn och ungdomar som ett redskap för att komma till
rätta med problemen att uppfylla barnkonventionens
bestämmelser på den kommunala nivån. Vi anser att arbetet
med kommunala handlingsplaner är väsentligt och att arbetet
bör intensifieras. Vi föreslår därför att regeringen får i
uppdrag att till riksdagen lämna förslag om hur kommunala
handlingsplaner kan användas i arbetet med
barnkonventionen i kommunerna.
Konsekvensanalyser av hur
beslut påverkar barn
Det finns i dag många indikationer på att barnens situation
har försämrats kraftigt under 1990-talet. Det behövs resurser
och politisk vilja för att barnen inte skall bli de stora
förlorarna i vårt samhälle. För att politikerna i riksdagen
skall kunna se till att barnen inte blir förlorarna måste det
finnas underlag som beskriver vilka konsekvenser ett beslut
kan väntas få för barn. Här är ett exempel. Om regeringen till
riksdagen lägger förslag om en minskning av anslagen till
teaterverksamhet så bör det framgå hur hårt det kan slå mot
barnteater. Utan analyser av vilka konsekvenser ett beslut får
för barnen kan vi inte leva upp till barnkonventionen.
Konsekvensanalyser behöver göras i större utsträckning.
Kriminalisera innehav av
barnpornografi
Ända sedan slutet av 1970-talet har Rädda Barnen varit
starkt engagerat i kampen mot sexuella övergrepp, bland
annat via kampanjer mot sexturism och barnpornografi.
Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av
barn antog i augusti 1996 en handlingsplan som även
Sverige ställt sig bakom. Enligt den skall regeringen bland
annat utarbeta lagar som fastställer straffrättsligt ansvar för
handel med barnpornografi, inklusive innehav av sådana
bilder. Vi betraktar innehav av barnpornografi som en
pågående kränkning av det avbildade barnet. Vidare är det
vår uppfattning att produktion, handel och samlande av
barnpornografi kontinuerligt pågår, och att det också är en
verksamhet som ökar. Varje barn har rätt att leva i ett
samhälle där kränkningar av barn inte accepteras i någon
form. Vi vill att innehav av barnpornografi kriminaliseras
genom att riksdagen i höst fattar det andra beslut som behövs
för en grundlagsändring.
Förhindra att barn utnyttjas
på sexklubbar
Barn skall inte utsättas för sexuell exploatering eller riskera
att utnyttjas sexuellt. Det är en självklarhet för de flesta, men
tyvärr inte för alla. I Sverige utnyttjas unga flickor för
striptease och liknande aktiviteter på sexklubbar. Lagen
tillåter att ungdomar mellan 15 och 18 år "frivilligt"
medverkar. Vi anser att reglerna i 6 kap. 7 § Brottsbalken
ändras så att dessa barn får samma skydd som yngre barn
mot att utnyttjas för posering och framställning av
pornografiskt material.
Ta fram riktlinjer för
undersökningar av
barnmisshandel
För en del barn är inte hemmet den trygga plats det borde
vara. Mellan 1984 och 1993 dog 82 barn mellan 0 och 14 år
på grund av yttre våld. Statistiken visar att antalet
anmälningar av barnmisshandel i Sverige tredubblats sedan
1985. I dag anmäls över 5 000 fall av barnmisshandel varje
år! Även om delar av denna ökning beror på att fler anmäler
misshandel än tidigare är ökningen stor. Under många år har
våldet mot barn ignorerats i den politiska debatten. Därför
har Vänsterpartiet återigen satt våldet mot barn i fokus.
Regeringen har nu beslutat att tillsätta en parlamentarisk
utredning angående barnmisshandel. Vi anser att regeringen
bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att skyndsamt utarbeta
riktlinjer för dödsfallsundersökningar i alla fall där ett barn
dött och där barnmisshandel misstänkts. Syftet är att
undersökningarna skall ge mer kunskap och att upprepad
barnmisshandel i familjen därigenom skall kunna förhindras.
Bygg barnanpassade
besöksrum på
kriminalvårdsanstalterna
Barn till föräldrar som sitter i fängelse är en stor, osynlig och
bortglömd grupp. Få insatser är i dag direkt riktade till de
intagnas barn, trots att forskning visar att de löper ökad risk
att själva hamna i kriminalitet. Barn behöver båda sina
föräldrar. Det är viktigt att komma ihåg att en människa som
begår brott inte behöver vara diskvalificerad som förälder.
Bland annat har vi verkat för förbättrade besöksförhållanden
på landets fängelser. Vi vill att samtliga
kriminalvårdsanstalter inrättar besöksavdelningar som är
utformade för barnbesök.
Ta hänsyn till romska barns
förutsättningar
I Sverige bor i dag omkring 20 000 romer, dvs. zigenare. De
har högre barnadödlighet än många andra minoritets- och
invandrargrupper, kortare livslängd, högre siffror i
olycksfallsstatistiken, lägre levnadsstandard och lägre
utbildningsnivå. Den svenska skolan erbjuder i dag ingen
trygg studiemiljö för romska barn. De känner sig förnedrade
och diskriminerade och har ofta svårt att följa med i
skolarbetet, bland annat på grund av att den romska kulturen
bygger på en muntlig tradition och den svenska skolan
främst är inriktad på skriftliga prestationer. Många elever
hoppar av skolan eller går ut med ofullständiga betyg.
Den kartläggning som gjorts av romska barns situation i Sverige och i
Norden visar att det finns flera åtgärder som kan bidra till att trygga deras
uppväxt och förbättra deras levnadsvillkor. Det är viktigt att stödja hela den
romska familjen och arbetet bör göras tillsammans med romer. Både inom
förskola och skola bör undervisningsmetoder arbetas fram som tar hänsyn till
den romska kulturens muntliga karaktär. Romska lärare och elevassistenter
bör finnas som förebilder. Vi anser att barnomsorg och skola skall ta hänsyn
till de romska barnens förutsättningar och att deras särskilda behov uppmärk-
sammas och tillgodoses.
Stärk funktionshindrade
barns ställning i samhället
I Sverige har vi kommit långt, men inte tillräckligt långt, när
det gäller funktionshindrades rätt till ett normalt liv.
Vänsterpartiet arbetar för att barn med funktionshinder skall
kunna delta i samhällslivet på sina villkor. För att nå dit
strävar vi efter att stärka barnens rätt att höras och bli
delaktiga i de beslut som berör dem själva. Vi anser dock att
det finns mycket kvar att lära och diskutera när det gäller
attityder till barn med funktionshinder och deras möjligheter
att delta. Funktionshinder är ett vitt begrepp som innefattar
både synliga och osynliga, fysiska och psykiska hinder.
Samhället anger tonen och bestämmer graden av ett
handikapp och påverkar därmed hur handikappat ett barn
känner sig. Det är viktigt att behålla en helhetssyn där barnet
- inte handikappet - sätts i centrum. Annars riskerar barnets
verkliga behov och problem att bli förbisedda. Vi anser att
barn med funktionshinder bör få större uppmärksamhet och
att deras åsikter skall respekteras.
Se till barnets bästa i
familjeåterföreningsärenden
I barnkonventionen står att ansökningar rörande
familjeåterförening i flykting- och invandrarärenden skall
behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt av
konventionsstaterna. Vi anser att handläggningen av
ansökningar om familjeåterförening här i Sverige inte
uppfyller dessa krav. I dag är det mycket svårt för en
barnfamilj som splittrats på grund av krig att återförenas här.
Myndigheternas krav på att kunna bevisa släktskap är i
många fall omöjliga att uppfylla. Ett exempel på de
restriktiva reglerna var när Utlänningsnämnden i våras avsåg
att avvisa två föräldralösa barn till krigets Uganda. Där hade
de inte någon anhörig som kunde ta hand om dem, i Sverige
fanns en faster som ville det! Vi vill att reglerna för
återförening av familjer blir mindre restriktiva och mer
humana, det vill säga att barnets bästa tillmäts större
betydelse i bedömningen.
Förkorta väntetiderna för
asylsökande barn
I Sverige finns tusentals barn som väntar på besked om de
skall få stanna eller inte. Väntetiderna för asylbesked är
oacceptabelt långa. För barn som bär med sig svåra
upplevelser av krig, våld och förföljelse innebär ovissheten
ett mänskligt lidande som inte bör finnas i ett humant och
demokratiskt samhälle. Vi anser att barnfamiljer som väntat
på besked om uppehållstillstånd i mer än två år skall få
permanenta uppehållstillstånd i Sverige.
Statslösa barn
I dag finns ca 4 500 statslösa barn i Sverige. De har antingen
fötts i Sverige som statslösa eller kommit till Sverige utan
medborgarskap. Enligt barnkonventionen har varje barn rätt
till ett medborgarskap, särskilt i det fall barnet annars skulle
vara statslöst. Vi anser att ett barn som är statslöst och bor i
Sverige skall ha rätt att få svenskt medborgarskap, oavsett
föräldrarnas medborgarskap. Enligt den svenska
medborgarskapslagen kan en utlänning enligt huvudregeln
ansöka om svenskt medborgarskap efter fem års hemvist i
Sverige. En statslös person kan få dispens efter fyra år. Barn
kan få svenskt medborgarskap i samband med att föräldrarna
får det. En självständig ansökan från barnet kan inte göras
förrän barnet fyllt 18 år. Vi vill ha en ändring i lagen så att
statslösa barn kan få svenskt medborgarskap ett år efter det
att de har fått permanent uppehållstillstånd.
Skapa en trygg skolmiljö
Många barn känner sig otrygga i skolan. En del vågar inte gå
ut på rasten eller gå på toaletten, andra är rädda att bli
mobbade av sina skolkamrater. En fjärdedel av alla barn har
hunnit bli mobbade redan innan de gått ut lågstadiet. Det
som saknas är ett tydligt vuxenstöd. Vi anser att barn har
samma rätt som vuxna till en fungerande arbetsmiljö, både
fysiskt, psykosocialt och studiemässigt! Skolan måste bidra
till att skapa individer som visar respekt för människovärde
och tolerans för andras åsikter. Vi anser att ansvariga
politiker skall ge skolan förutsättningar att skapa en
skolmiljö där barnen kan känna sig trygga och få tillgång till
ett utökat vuxenstöd, både i undervisningen och på rasterna.
Öka elevinflytandet i skolan
Skolkommitténs slutbetänkande 1997 ger en mörk bild av
elevernas möjlighet att påverka sin vardag. Sveriges elever
anser att de varken i grundskolan eller i gymnasiet har något
egentligt inflytande på vare sig undervisningen eller
skolmiljön. Att de vill ha det står helt klart. I många fall har
de dessutom större kunskap än skolpersonalen om till
exempel mobbning, stölder, drogmissbruk och vandalisering.
Det ingår i skolans uppgift att ta till vara elevernas kunskap
och idéer och att få med dem i arbetet för att åstadkomma
förbättringar i skolan. Vi anser att barn och ungdomar skall
ha medinflytande i frågor som rör dem själva, och att deras
unika kunskap om sin egen arbetsmiljö och egna
förhållanden skall tas till vara.
Ge barnen kunskap om
barnkonventionen
Vid sidan av kunskapsförmedlingen är en av skolans
viktigaste uppgifter att låta barn studera och praktisera sina
rättigheter redan från tidig ålder. Samtidigt skall de
successivt lära sig ta ansvar och utveckla solidaritet med sina
medmänniskor. Vi vill att skolan skall ta ansvar för att barn
får kunskap om sina rättigheter och att barnkonventionen får
en tydlig plats i läroplanen.
Ge alla barn lika rätt till
dagisplats
Nästan hälften av landets kommuner tar ifrån barn deras
dagisplatser om föräldrarna blir arbetslösa. Vi anser att det är
en självklarhet att barn till föräldrar som blir arbetslösa får
ha kvar sin plats i barnomsorgen. Det är cyniskt att plötsligt,
på grund av en förälders arbetslöshet, rycka ett barn ur dess
vardag och dess sociala sammanhang. Dels förlorar barnet en
utvecklande miljö, dels försämras förälderns möjligheter att
söka arbete och därmed återvända till arbetsmarknaden. Vi
anser att alla barn som bor i Sverige skall ha rätt till en plats i
barnomsorgen, oavsett om föräldrarna arbetar eller har blivit
arbetslösa.
Stärk barnet i den rättsliga
processen
Barn som kommer i kontakt med rättsväsendet, för att de till
exempel är i konflikt med lagen, har blivit utsatta för
övergrepp eller är med om en vårdnadstvist, har ofta svårt att
komma till tals i detta sammanhang och bli respekterade för
sina åsikter. Att barn skall kunna säga sin mening och få
gehör i frågor som rör dem själva är en viktig del av FN:s
barnkonvention. Vi anser att barnen skall få en starkare
ställning i den rättsliga processen och att regeringen skall
satsa på att kontinuerligt utbilda all personal inom domstolar,
polis och åklagarväsende om vad barnkonventionen
innehåller och vilka krav den ställer.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär ett förtydligande av i vilka ärenden
det kan vara olämpligt att ha ett barnperspektiv,
2. att riksdagen hos regeringen begär en förnyad prövning av en
inkorporering av barnkonventionen i svensk rätt enligt vad i motionen
anförts om den direkta tillämpningen i domstolar och hos myndigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunala handlingsplaner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsekvensanalyser av hur beslut påverkar barn,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna i 6
kap. 7 § brottsbalken enligt vad i motionen anförts om skydd för yngre barn
mot att utnyttjas av sexklubbar,
6. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att
utarbeta riktlinjer för dödsfallsundersökningar enligt vad i motionen anförts
om ökade kunskaper om barnmisshandel,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnanpassade besöksrum på kriminalvårdsanstalterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om romska barn och deras möjlighet till en trygg uppväxtmiljö,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om funktionshindrade barns möjligheter att delta i samhällslivet och
bli delaktiga i beslut som rör dem själva,
10. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av utlänningslagen för
en generösare syn på familjeåterföreningsärenden,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler när det gäller
asylsökande barn så att de efter två års väntan på besked får permanent
uppehållstillstånd,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen så
att statslösa barn får svenskt medborgarskap året efter det att de fått
permanent uppehållstillstånd,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en trygg skolmiljö och utökat vuxenstöd,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elevinflytande,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge barn kunskaper om barnkonventionen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alla barns rätt till förskola,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka barn rätt att komma till tals i rättsliga processer.
Stockholm den 16 oktober 1998
Ingrid Burman (v)
Rolf Olsson (v)
Alice Åström (v)
Yvonne Oscarsson (v)
Lena Olsson (v)
Sture Arnesson (v)
Tasso Stafilidis (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)