med anledning av prop. 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige
Inledning
I propositionen beskriver regeringen en strategi för det
fortsatta arbetet med att förverkliga och genomföra
barnkonventionen i Sverige. I denna strategi ingår bland
annat att barnkonventionen ska vara ett aktivt instrument och
genomsyra allt statligt beslutsfattande som berör barn.
Barnkonventionens budskap kan sammanfattas i tre ord:
Barnen skall respekteras.
Kristdemokraterna välkomnar regeringens försök att driva processen
framåt. Det har länge funnits behov av att finna former som kan möjliggöra
att barnkonventionens målsättningar får genomslag i verkligheten och inte
stannar vid enbart vackra deklarationer.
Barnkonventionen och
familjerna
I FN:s barnkonvention sägs bland annat att
konventionsstaterna ser på familjen som den grundläggande
enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess
medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd.
Enligt konventionen bör familjen ges nödvändigt skydd och
bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i
samhället. Vidare sägs att barnet, för att kunna nå en
fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör
växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek
och förståelse.
Det är viktigt att påpeka att FN:s barnkonvention inte har kommit till för
att ge föräldrar dåligt samvete för att de inte kan leva upp till de höga krav
som konventionen ställer. Konventionen har kommit till för att utöva
påtryckning på medlemsstaterna att ge föräldrarna de nödvändiga förutsätt-
ningar som krävs för att de helt och fullt ska kunna ta på sig sitt ansvar i
samhället.
I FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter stadgas i
artikel 18 att:
Konventionsstaterna förpliktar sig till att respektera föräldrars och i
förekommande fall förmyndares rätt att tillförsäkra sina barn den religiösa
och moraliska uppfostran som står i överensstämmelse med deras egen
övertygelse.
Att föräldrar vill göra det bästa för sina barn är en regel som
gäller nästan helt utan undantag. Ingen känner sitt barn bättre
än föräldrarna. Ingen kan bättre avgöra vad som är bäst för
barnet än föräldrarna. Ingen kan snabbare observera om
något går snett än föräldrarna. Föräldrarna bör få en betydligt
starkare ställning än i dag. Deras betydelse för sina barn kan
inte nog betonas. Denna grundsyn måste komma till uttryck i
samhället. Föräldrarna måste exempelvis få en reell
möjlighet att välja barnomsorgsform och ett rejält inflytande
över barnomsorgens och skolans utformning. Alla former av
barnomsorg måste ses som komplement till föräldrarnas
omsorg och utgå ifrån vad föräldrarna anser vara bäst för
barnen.
Vi har tidigare betonat att föräldrarna oftast är de vuxna som bäst vet vad
barnen i familjen behöver. Det gäller både fysisk och psykisk omvårdnad,
normöverföring och trygghet. Att barnet har nytta och glädje av en trygg
familjegemenskap inser nog de flesta. Men också föräldrarnas självför-
troende stärks när de känner att de får möjlighet att ge barnen det bästa de vet
i livet.
All erfarenhet visar att stabila och fungerande familjeenheter är en
förutsättning för ett gott samhälle. Det är därför viktigt att lagstiftningen
utformas så att den innebär ett stöd för stabila familjerelationer. Lagstift-
ningen kring äktenskapet spelar en grundläggande roll för samhällets upp-
byggnad.
På dessa centrala områden så talar regeringens proposition med en bedö-
vande tystnad. Vi letar förgäves efter skrivningar som i barnkonventionens
anda lyfter fram betydelsen av de små nära gemenskaperna. Detta är en
allvarlig brist som måste rättas till. Vårt samhälle behöver en "mer-tid-för-
barnen-reform". Vårt förslag om ett beskattat vårdnadsbidrag är ett sätt att
möjliggöra denna reform.
Barnplaner
Regeringen föreslår att kommuner och landsting bör bygga
upp system för att bevaka att barns och ungdomars intressen
finns med i beslutsprocessen. Exempel på vilka instrument
som kan vara aktuella är speciella barnbilagor till budgeten
respektive barn- och ungdomsplaner för att beskriva den
långsiktiga inriktningen av barn- och ungdomspolitiken.
Regeringen vill inte lagstifta i denna fråga utan förlitar sig på att de
enskilda kommunerna utifrån sina lokala förutsättningar på lämpligt sätt
förverkligar barnkonventionens artiklar. Man ser Barnombudsmannen som
en viktig resurs, vars roll bl a ska vara att sprida goda exempel när det gäller
barnplaner av olika slag, barnkonsekvensanalyser och utvärderingsmodeller.
Vi vet att olika kommuner och landsting har kommit olika långt med
barnperspektivet i sitt beslutsfattande, och vi delar regeringens uppfattning
att det inte är nödvändigt att nu kräva en lagstiftning, utan att den
utvecklingsprocess som är på gång får tid att verka. Barnombudsmannen bör
kontinuerligt utvärdera arbetet och återkomma till riksdagen med rapporter
som visar hur förverkligandet fortskrider. Visar det sig då att trögheten
fortsätter får frågan om lagstiftning eventuellt lyftas fram.
Barnmisshandel
Mot bakgrund av att anmälda fall av barnmisshandel
tenderar att öka vill regeringen tillsätta en parlamentarisk
utredning angående barnmisshandel och därmed
sammanhängande frågor. En fråga som i det sammanhanget
måste uppmärksammas är problemet att endast två av tio
vuxna reagerar och handlar när ett barn i deras närhet utsätts
för misshandel, de flesta väljer att ignorera eller
bagatellisera. Detta enligt uppgifter från Bris. Det är inte
möjligt att bygga ett gott samhälle så länge de små nätverken
och de civila strukturerna brister på detta sätt. Offentliga
insatser som polis och socialsekreterare kan aldrig ersätta
utan bara komplettera det egna personliga engagemanget i
dessa sammanhang. Den kommande utredningen bör därför
ha som en prioriterad uppgift att närmare analysera hur de
civila krafterna ska stimuleras i arbetet för att förebygga och
uppmärksamma när barn far illa.
Barn med föräldrar i
fängelse
Mer än hälften av de som vistas på våra anstalter runt om i
landet är föräldrar. Vi har flera gånger tidigare motionerat
om att situationen för de barn vars föräldrar är på anstalt ska
förbättras. Det finns inte många framsteg att redovisa från
regeringens sida. Besökslägenheter har inrättats vid några
anstalter och några besöksrum som är anpassade för barn i
olika åldrar ska iordningställas under året. Regeringen avser
också att ge ett tilläggsuppdrag åt Kriminalvårdsstyrelsen
och Socialstyrelsen att inom pågående översyn analysera
familjehemmens roll i sammanhanget.
Detta är dock inte tillräckligt och vi vill hänvisa till den motion som den
tvärpolitiska barngruppen med Inger Davidson (kd) som förstanamn lade
med anledning av detta problemområde (mot. 1997/98:Ju506). De hemställ-
anskrav som då anfördes om barnkonventionens intentioner för barn vars
föräldrar vistas på anstalt, behovet av anpassning av anstalterna, barn-
psykologisk expertis etc är fortfarande aktuella.
Hälso- och sjukvårdsfrågor
Internationellt sett så mår de svenska barnen mycket bra
fysiskt sett. Vi har till exempel en mycket låg
spädbarnsdödlighet och detta är något som vi ska slå vakt
om. Enligt folkhälsorapporten 1997 har folkhälsan för
flertalet svenskar förbättrats. Barn och ungdomar i Sverige
har en mycket god fysisk hälsa. Det finns dock oroande
tecken på att denna positiva utveckling kan komma att brytas
på vissa områden, främst vad gäller den psykiska hälsan och
levnadsvanorna. Att ensamstående med barn fått det
ekonomiskt och socialt svårare, och allt fler barn bor i
familjer där en eller båda föräldrarna är arbetslösa kan på
sikt leda till problem för barns och ungdomars hälsa och
välbefinnande. Den sociala ojämlikheten beträffande hälsa
kvarstår och andelen ungdomar som prövat narkotika,
druckit mycket alkohol eller har olika psykiska besvär har
ökat under 1990-talet. I den samlade bedömningen säger
man att det finns anledning att särskilt uppmärksamma barns
och ungdomars situation i dagens Sverige både vad gäller
deras problem med att komma in på arbetsmarknaden och att
deras tidigare positiva utveckling ifråga om levnadsvanor
brutits.
Samma bild tonar fram i Socialstyrelsens rapport som nyligen presenterats.
Där framgår det att socialtjänsten tvingas ägna mer tid åt att utreda än att
hjälpa. Antalet anmälningar om barn som far illa ökar, det görs allt fler
barnavårdsutredningar. Generellt sett har kommunerna låtit denna sektor vara
fredad från besparingarna, men trots detta står inte resurserna i proportion
till
behoven.
Regeringen bör därför mot denna bakgrund snarast presentera ett
åtgärdsprogram för att möta problemen som den psykiska ohälsan hos barn
orsakar.
När det gäller skolhälsovården så är den en mycket viktig resurs för att
förebygga ohälsa och det är av stor betydelse att den får utvecklas.
Skolhälsovården har organiserats på olika sätt i olika kommuner och det har
fört med sig viss ojämlikhet. På ena sidan kommungränsen kan det fungera
på ett sätt medan det kan vara helt annorlunda i grannkommunen.
Utformningen och resurserna till skolhälsovården utgår ofta från enskilda
rektorers bedömningar eftersom de fördelar pengarna. Hur kunniga dessa än
är, har de sällan nödvändig vårdkompetens för att göra dessa avvägningar
och ska därför inte tvingas ta detta ansvar. Vi vill lyfta fram behovet av
nationella riktlinjer vad beträffar dels skolhälsovården, dels skolpsykolo-
gerna, vilket saknas i dag. Dessa riktlinjer bör undanröja den ojämlikhet som
råder mellan olika kommuner vad gäller tillgång till skolhälsovårdande
resurser.
Det internationella
perspektivet
Regeringen föreslår att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att
belysa det medicinska omhändertagandet för asylsökande
barn. Det är i princip den enda internationella utblick
regeringen gör i sin proposition, vilket är en brist.
Vi menar att det finns många frågor med bäring på det internationella
perspektivet som regeringen glömmer bort. Dit hör att barn till asylsökande
föräldrar ska vara berättigade till barnomsorg. Vidare att asylsökande barn
och barn som av annat skäl söker uppehållstillstånd ska ha samma rätt till
utbildning som barn som är bosatta i Sverige. Det behövs också en upp-
följning av hur utlänningslagens nya bestämmelser om barnets bästa tilläm-
pas i praktiken. En ändring behövs i medborgarskapslagen i syfte att
underlätta för statslösa barn att efter en viss tids hemvist i Sverige få
svenskt
medborgarskap. UD och Sida bör få i uppdrag att utveckla särskilda riktlinjer
för hur barnperspektivet ska kunna uppnås i biståndsarbetet. Dessutom bör
regeringen uppmärksamt bevaka regionala överenskommelser/traktat så att
de innehåller en barnsyn som stämmer med barnkonventionen.
Barnkonventionen och
framtiden
Det har gått cirka tio år sedan FN:s barnkonvention antogs.
Den rapport som Barnombudsmannen kom med förra året
visade dock att bara en fjärdedel av kommunerna hade
behandlat konventionen på något sätt, vilket visar att den har
haft svårt att få fäste. Nästan nio av tio kommuner uttryckte i
BO:s rapport ett behov av mer stöd i sitt arbete med hur
barnkonventionen kan tillämpas.
De kommande tio åren får inte hålla samma låga takt i processen.
Barnombudsmannen föreslås av regeringen ha det övergripande ansvaret för
genomförandet av barnkonventionen. Barnombudsmannen bör få i uppgift att
årligen rapportera till riksdagen hur förverkligandet av konventionen
fortskrider.
Det är därutöver viktigt att kommunerna har tillräckliga kunskaper och
ekonomiska resurser så att detta inte ska utgöra hinder för barnkonventionens
förverkligande. De senaste årens åtstramningar i kommunerna måste ersättas
av offensiva satsningar på barnen, som är vår gemensamma framtid. När det
gäller storleken på de kommunala bidragen från staten så återkommer vi i
samband med att budgetpropositionen för 1999 ska behandlas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnmisshandel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om situationen för barn vars föräldrar vistas i fängelse,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett åtgärdsprogram för att möta den psykiska ohälsan bland barn,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av nationella riktlinjer för skolhälsovården,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnkonventionen och det internationella perspektivet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Barnombudsmannen bör rapportera till riksdagen årligen om
hur förverkligandet av barnkonventionen fortskrider.