Riksdagen beslutade i juni 1998 att avskaffa subventionerna
för amalgamfyllningar. Detta är en viktig signal från den
politiska nivån att det är dags att upphöra att sätta in
kvicksilverhaltiga material i människokroppen. Miljöpartiet
har i många år krävt att riksdagen går ett steg längre och
fattar beslut om ett amalgamförbud. I samband med
tandvårdspropositionen har regeringen aviserat att den avser
att driva frågan om amalgamförbud efter en eventuell
ändring i EU:s medicintekniska direktiv, vilket beräknas ske
år 2001. Detta är ett steg i rätt riktning.
Miljöpartiet anser dock att det inte finns några skäl att vänta. Vi måste
våga utmana EU-systemet redan nu. Miljö- och hälsoskäl talar för ett
omedelbart amalgamförbud.
Miljömedicinsk riskanalys
Forskningsrådsnämnden har tagit fram ett mycket intressant
material som belyser amalgamfrågan ur många olika
infallsvinklar. I detta material finns en miljömedicinsk
riskanalys utförd av professor Maths Berlin. Ur professor
Berlins sammanfattning hämtas följande citat:
Kvicksilver är ett multipotent cellgift, som ingriper i cellens primära
processer vilket skapar förutsättningar för ett brett spektrum av möjliga
biverkningar. Prevalensen för bieffekter av kvicksilvret i amalgam på
nervsystem, immunsystem och njurar synes totalt ligga mellan 10% och
0,1%, sannolikt omkring 1%, vilket innebär omkring 50 000 fall med ett
osäkerhetsintervall mellan 500 000 och 5000 fall i den svenska populationen.
Av beskrivna effekter är det framför allt effekter från centrala nervsystemet
och immunsystemsrelaterade effekter, som synes kunna väsentligt påverka
den drabbades hälsotillstånd.
Även om amalgamanvändningen nu äntligen håller på att
fasas ut så kommer människor inom överskådlig tid att vara
amalgambärare. I dagsläget förvaras cirka 60 ton rent
kvicksilver i den svenska befolkningens munnar. Det är
därför viktigt att kunskaperna om diagnos- och
behandlingsmetoder vidareutvecklas.
Alla tandlagningsmaterial kan ge biverkningar hos särskilt känsliga
individer. Härvid gäller samma biologiska fenomen som i övriga kroppen då
den utsätts för främmande material. Det är därför ett absolut krav att vi får en
obligatorisk biverkningsrapportering och samma regler för kontroll och
fullständiga innehållsdeklarationer för dentala material som gäller för
läkemedel.
Ett nationellt
kompetenscentrum
Ovanstående fakta ligger också bakom riksdagens beslut den
4 juni att ge regeringen i uppdrag att återkomma med ett
förslag om inrättandet av ett nationellt kompetenscentrum
för forskning om tandvårdsmaterial. Av budgetpropositionen
1998:1, utgiftsområde 9, avsnitt 4.3.5 Tandvård framgår att
regeringen har för avsikt att närmare studera frågan om ett
sådant kompetenscentrum. Miljöpartiet välkomnar detta och
vår förhoppning är att utredningen tar följande i beaktande.
Miljöpartiet förordar Uppsala som lämpligast för ett kompetenscentrum för
biverkningar av dentala material. I Uppsala finns erfarenheter av
tandvårdsmaterial vid Amalgamenheten vid Akademiska sjukhuset. Kunskap
om metallers verkan finns också vid Metallbiologiskt centrum som också
finns i Uppsala, vilket är av vikt i sammanhanget, då många s k alternativa
fyllningsmaterial innehåller metaller.
Uppsala som lokaliseringsort är också naturligt med hänsyn till den
tidigare nämnda rapporten från Forskningsrådsnämnden. I denna föreslås ett
enhetligt system för rapportering av biverkningar för områdena läkemedel,
kroppsimplantat, dentalimplantat, kosmetika och livsmedelstillsatser. I
Uppsala finns redan berörda tillsynsmyndigheter dvs Läkemedelsverket och
Livsmedelsverket. Läkemedelsverket har idag tillsynsansvaret för läkemedel,
kosmetika och de tandvårdsmaterial som klassas som läkemedel.
Livsmedelsverket har tillsynsansvaret för livsmedel och livsmedelstillsatser.
Vi anser att det är av stor vikt att även Tandvårdsskadeförbundet förordar
Uppsala.
Även Landstinget i Uppsala län har intagit en mycket positiv
syn på Uppsala som lokaliseringsort. Landstingsstyrelsen har
skrivit till departementet i frågan och uttalat att Uppsala har
de bästa förutsättningarna att hantera ett kunskapscentrum.
Som naturliga samarbetspartner i detta nämns
Läkemedelsverket, Metallbiologiskt centrum, Biomedicinskt
centrum, Uppsala universitets medicinska fakultet och
Amalgamenheten vid Akademiska sjukhuset.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att påskynda avvecklingen av amalgam,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokaliseringen av ett kompetenscentrum för biverkningar av
dentala material.
Stockholm den 27 oktober 1998
Thomas Julin (mp)
Gunnar Goude (mp)
Birger Schlaug (mp)
Kerstin-Maria Stalín (mp)
Barbro Johansson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Per Lager (mp)