Bakgrund
Riksdagen beslutade i juni 1998 att avskaffa subventionerna för amalgamfyllningar. Detta är en viktig signal från den politiska nivån att det är dags att upphöra att sätta in kvicksilverhaltiga material i människokroppen. Miljöpartiet har i många år krävt att riksdagen går ett steg längre och fattar beslut om ett amalgamförbud. I samband med tandvårdspropositionen har regeringen aviserat att den avser att driva frågan om amalgamförbud efter en eventuell ändring i EU:s medicintekniska direktiv, vilket beräknas ske år 2001. Detta är ett steg i rätt riktning.
Miljöpartiet anser dock att det inte finns några skäl att vänta. Vi måste våga utmana EU-systemet redan nu. Miljö- och hälsoskäl talar för ett omedelbart amalgamförbud.
Miljömedicinsk riskanalys
Forskningsrådsnämnden har tagit fram ett mycket intressant material som belyser amalgamfrågan ur många olika infallsvinklar. I detta material finns en miljömedicinsk riskanalys utförd av professor Maths Berlin. Ur professor Berlins sammanfattning hämtas följande citat:
Kvicksilver är ett multipotent cellgift, som ingriper i cellens primära processer vilket skapar förutsättningar för ett brett spektrum av möjliga biverkningar. Prevalensen för bieffekter av kvicksilvret i amalgam på nervsystem, immunsystem och njurar synes totalt ligga mellan 10% och 0,1%, sannolikt omkring 1%, vilket innebär omkring 50 000 fall med ett osäkerhetsintervall mellan 500 000 och 5000 fall i den svenska populationen. Av beskrivna effekter är det framför allt effekter från centrala nervsystemet och immunsystemsrelaterade effekter, som synes kunna väsentligt påverka den drabbades hälsotillstånd.
Även om amalgamanvändningen nu äntligen håller på att fasas ut så kommer människor inom överskådlig tid att vara amalgambärare. I dagsläget förvaras cirka 60 ton rent kvicksilver i den svenska befolkningens munnar. Det är därför viktigt att kunskaperna om diagnos- och behandlingsmetoder vidareutvecklas.
Alla tandlagningsmaterial kan ge biverkningar hos särskilt känsliga individer. Härvid gäller samma biologiska fenomen som i övriga kroppen då den utsätts för främmande material. Det är därför ett absolut krav att vi får en obligatorisk biverkningsrapportering och samma regler för kontroll och fullständiga innehållsdeklarationer för dentala material som gäller för läkemedel.
Ett nationellt kompetenscentrum
Ovanstående fakta ligger också bakom riksdagens beslut den 4 juni att ge regeringen i uppdrag att återkomma med ett förslag om inrättandet av ett nationellt kompetenscentrum för forskning om tandvårdsmaterial. Av budgetpropositionen 1998:1, utgiftsområde 9, avsnitt 4.3.5 Tandvård framgår att regeringen har för avsikt att närmare studera frågan om ett sådant kompetenscentrum. Miljöpartiet välkomnar detta och vår förhoppning är att utredningen tar följande i beaktande.
Miljöpartiet förordar Uppsala som lämpligast för ett kompetenscentrum för biverkningar av dentala material. I Uppsala finns erfarenheter av tandvårdsmaterial vid Amalgamenheten vid Akademiska sjukhuset. Kunskap om metallers verkan finns också vid Metallbiologiskt centrum som också finns i Uppsala, vilket är av vikt i sammanhanget, då många s k alternativa fyllningsmaterial innehåller metaller.
Uppsala som lokaliseringsort är också naturligt med hänsyn till den tidigare nämnda rapporten från Forskningsrådsnämnden. I denna föreslås ett enhetligt system för rapportering av biverkningar för områdena läkemedel, kroppsimplantat, dentalimplantat, kosmetika och livsmedelstillsatser. I Uppsala finns redan berörda tillsynsmyndigheter dvs Läkemedelsverket och Livsmedelsverket. Läkemedelsverket har idag tillsynsansvaret för läkemedel, kosmetika och de tandvårdsmaterial som klassas som läkemedel. Livsmedelsverket har tillsynsansvaret för livsmedel och livsmedelstillsatser.
Vi anser att det är av stor vikt att även Tandvårdsskadeförbundet förordar Uppsala.
Även Landstinget i Uppsala län har intagit en mycket positiv syn på Uppsala som lokaliseringsort. Landstingsstyrelsen har skrivit till departementet i frågan och uttalat att Uppsala har de bästa förutsättningarna att hantera ett kunskapscentrum. Som naturliga samarbetspartner i detta nämns Läkemedelsverket, Metallbiologiskt centrum, Biomedicinskt centrum, Uppsala universitets medicinska fakultet och Amalgamenheten vid Akademiska sjukhuset.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påskynda avvecklingen av amalgam,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av ett kompetenscentrum för biverkningar av dentala material.
Stockholm den 27 oktober 1998
Thomas Julin (mp)
Gunnar Goude (mp) Birger Schlaug (mp) Kerstin-Maria Stalín (mp) Barbro Johansson (mp) Gudrun Lindvall (mp) Per Lager (mp)