Dagens system inom äldreomsorg vad gäller valfrihet, vårdansvar och
finansiering skapar problem och osäkerhet. Det borde inte behöva vara
så. Självklart skall alla ha full rätt att bosätta sig var man vill och få den
vård man behöver eller önskar, var man vill. Men om detta verkligen
skall bli en realitet för alla, måste förändringar ske vad gäller
finansieringssystemet inom äldreomsorg - och vård.
Som vården och finansieringen i dag är upplagd kommer problemen och
osäkerheten att öka ytterligare. När det är så att behovet av vård och närhet
till anhöriga gör att den vårdbehövande måste, eller vill, vårdas utanför hem-
kommunen skall detta givetvis också ske. Det är dock rimligt att hem-
kommunen medverkar i finansieringen, intill dess hälso- och äldrevårds-
försäkring införts.
På vissa andra vårdområden finns i dag exempel på sådana lösningar. Inom
sjukhusvården finns t.ex. utomlänsavtal, varigenom patienter vårdas på sjuk-
hus i annat län, medan hemlänet betalar för vården. En annan regel finns t.ex.
inom socialrätten: om en kommun placerar ett barn i familjehem i annan
kommun så har den placerande (hemkommunen) vård- och kostnadsansvaret.
I den gamla socialhjälpslagen - som gällde innan den ersattes av den social-
tjänstlag som kom 1982 - fanns en regel om betalningsansvar för hem-
kommun.
Om man för framtiden valde en liknande lösning skulle det bli lättare att
planera och bygga ut vården på önskvärt sätt. Detta inte minst i de kommu-
ner som är kända för hög servicenivå - och som därför är attraktiva - men
som också har svårt att ta emot alla som vill komma dit. Kostnaderna för
utbyggnad och drift av vården är en stor utmaning - inte minst i nu rådande
besparingstider. Därför måste bättre förutsättningar skapas så att kommuner-
na kan klara de höga ambitionerna och kraven som ställs vad gäller
utbyggnad, vård och finansiering.
Bättre lösningar finns som skulle kunna tillgodose de vårdbehövandes
behov och önskemål men samtidigt underlätta för vårdgivare och kommuner
att klara sitt ansvar inom äldreomsorg - och vård.
Gränsdragningsproblem
Finansieringen av sjukhemsvården sker efter ädelreformen genom
kommunernas försorg. Det finns en gräns där en gammal människas
boende med olika grader av service, omsorg och sjukvård övergår till att
bli rent sjukvårdande verksamhet. Den gränsen kan ofta, som våra
sjukhem i dag fungerar, sättas vid övergången till sjukhemsvård. Dagens
sjukhemsvård är inte i första hand boende utan vård och borde därför
likställas med annan sjukvård.
Obligatorisk hälsoförsäkring
I valfrihetens namn måste gamla och sjuka alltid kunna få den vård man
önskar eller behöver, där den gamle själv vill eller anhöriga önskar.
Många gånger är vårdbehovet mycket stort och kostnaderna därför höga.
För att i sådana situationer verkligen kunna möta behovet av vård borde
själva finansieringen, liksom vid annan sjukvård, klaras genom en
obligatorisk hälsoförsäkring. Detta oavsett om vårdgivaren är landsting,
kommun eller privat.
Varje vårdbehövande skulle alltså, oavsett var vården ges och av vem, få
denna finansierad genom denna hälsoförsäkring. Därmed skulle eventuella
problem mellan hemkommun och vistelse/vårdkommun elimineras vad gäller
vård- och kostnadsansvar.
En särskild äldrevårdsförsäkring
En särskild obligatorisk äldrevårdsförsäkring som omfattar hela den
kommunala äldrevården (ålderdomshem, servicehem, sjukhem) bör på
motsvarande sätt införas. Därmed skulle, oavsett vårdform och om
vården bedrivs kommunalt eller privat, finansieringen klaras och
möjligheterna till full valfrihet i boende och vård kunna tillgodoses.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldres rätt och möjlighet att bo och erhålla vård där de så önskar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av sjukhemsvård,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en obligatorisk äldrevårdsförsäkring.