Alkoholpolitiken har i den spektakulära offentliga debatten i
samband med Sveriges medlemskap i EU fått stort utrymme.
Sverige har under de senaste 100 åren drivit en aktiv och
restriktiv alkoholpolitik. Alkoholskadorna i Sverige har
därvid i en internationella jämförelse visat sig ligga på en
lägre nivå. Debatten i Sverige har ibland haft som
utgångspunkt att svensk alkoholpolitik enbart är
förmyndaraktig och inte ger något positivt resultat;
regleringarna saknar betydelse. Den ståndpunkten har under
de senaste åren starkt omhuldats av kommersiella intressen
inom alkoholhantering, exempelvis Svenska
Bryggareföreningen och Vin- och sprithandlarna.
En mycket intressant iakttagelse kan nu göras. Länder som vi betraktar
som mycket alkoholliberala för en debatt som tar sikte på att hårdare reglera
handeln med alkohol. Reklamförbud, åldersgränser, serveringstider och
beskattning är sådant som diskuteras. Därför är det synnerligen angeläget att
Sverige slår vakt om sin framgångsrika politik och inom ramen för bl.a. EU-
arbetet stödjer de strömningar som nu tydligare gör sig gällande. Utveck-
lingen bekräftar också att varor som hotar folkhälsan måste omgärdas med
särskilda regler. Inför integrationsförhandlingarna i slutet av 1980-talet
föreslogs i riksdagen att alkohol och tobak skulle undantas från förhand-
lingarna.
Från skadesynpunkt är reglering av tillverkning och försäljning av alkohol
enkel att motivera. I Norden skiljer Danmark ut sig genom skadebilden: man
har en mer kontinental syn på alkohol och därmed ett liknande skademönster.
Förra socialministern Margot Wallström tog initiativ till en EU-studie där
konsumtionsmönster och skador ska jämföras. År 2001 hålls en konferens i
Stockholm mot bakgrund av den rapport som utarbetas. Denna höst har fler
europeiska organisationer - med stöd av pengar från kommissionen -
presenterat en rapport om barns sociala uppväxtvillkor och alkoholmissbruk.
De bekräftar i allt väsentligt tidigare svenska erfarenheter.
På flera olika områden finns aktuella frågor om alkoholpolitik och EU.
Taxfreeförsäljning är ett sådant där starka kommersiella intressen gör sig
gällande. EU har för länge sedan bestämt att denna skattefria handel ska
upphöra, men motståndet är stort, och genomförandet har skjutits upp en
gång. Färjerederierna hotar med höga biljettpriser och fackliga företrädare är
oroliga för att antalet jobb minskar. Emellertid är taxfreehandel mellan EU-
länderna principiellt felaktig och undandrar varje år statskassan stora belopp.
Införselkvoterna är en annan sådan fråga där olika intressen skär sig; även
de svenska alkoholföretagen är intresserade av att begränsningarna kvarstår,
eftersom de vill sälja istället. Sverige har nu ett undantag från EU:s normala
regler, som gäller till den 30 juni 2000. Sverige bör aktivt verka för att
undantaget förlängs och helst permanentas.
Att Systembolaget kan bibehållas som monopol har EG-domstolen slagit
fast. Det är naturligtvis grundläggande för den svenska alkoholpolitiken. Ett
monopol motiverat av folkhälsoskäl kan försvaras även i ett frihandels-
område. Att högröstat alkoholkapital gör vad det kan för att undergräva
förtroendet för den svenska alkoholpolitiken är inget argument. Illegal sprit
kan och ska bekämpas med andra metoder än att öka det kommersiella
inslaget i hanteringen. Aldrig så goda ambitioner kommer till sist att över-
flyglas av vinstintresset.
Tyvärr föreslås i årets budgetproposition att enskilda restauratörer skall få
rätt att själva direkt importera alkohol för servering. Nu fordras tillstånd av
Alkoholinspektionen och de extra papper som det medför är välmotiverat ur
kontrollsynpunkt. Bakom förslaget kan anas tankar som att det gäller att
hålla EU på gott humör genom att anpassa den svenska alkoholpolitikens
regler till vad som nu är mera vanligt inom EU. Vi tror inte att en sådan
svensk attityd gynnar den svenska ståndpunkten.
Hemställan
Men hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svensk alkoholpolitik.