Ekonomiskt bistånd utges i de flesta kommuner endast till
den person som är helt barskrapad. En kvinna som
våldtagits, misshandlats eller utsatts för sexuella övergrepp
kan erhålla skadestånd för de skador hon utsatts för. Ofta hör
dessa brottsoffer inte till de mer välbeställda människorna,
dvs. de med god ekonomi. Om en sådan kvinna tvingas söka
ekonomiskt bistånd för sitt uppehälle, tvingas hon i första
hand att leva på skadeståndsersättningen. När den är slut,
kontrolleras hur kvinnan använt pengarna. Eventuellt
diskuteras om skadeståndet enligt norm inte borde räckt
längre med följd att ekonomiskt bistånd kan nekas. Ofta är
skadestånden avsedda att täcka terapikostnader och för att
brottsoffret skall kunna gå vidare i sitt liv, men om de skall
användas till det dagliga uppehället, förfelar skadeståndet sitt
syfte.
I de nu gällande allmänna råden från Socialstyrelsen (1992:4) sägs:
"Utdömt skadestånd räknas som inkomst till den del det inte utgör ersättning
för extra kostnader för vård och behandling." I det förslag till nytt allmänt
råd som just nu är ute på remiss (remisstiden går ut den 28 oktober) sägs:
Om den enskilde förfogar över kontanter, banktillgodohavanden eller andra
tillgångar som lätt kan realiseras (t.ex. aktier och obligationer) bör dessa
beaktas vid bedömningen av en sökandes behov av försörjningsstöd ... och
att ... skadestånd som kompenserar den skadelidande för ekonomiska
förluster med anledning av skadan och som inte utgör ersättning för
inkomstförlust ... inte bör medföra en reducering av försörjningsstödet.
Samma sak gäller för stipendier och fondmedel som är
avsedda för ett visst ändamål, t.ex. en resa. Vänsterpartiet
anser att detta även borde gälla personliga skadestånd som
utdömts för sveda och värk och för psykiskt lidande. Detta
kan jämföras med lagstiftningen om utmätning,
(utsökningsbalken 5:7) där skadestånd, som är utbetalade för
kränkning av den personliga integriteten, skyddas från
utmätning under vissa förutsättningar (pengarna hålls
avskilda etc.) och under viss tid. Här har lagstiftarna valt att
ta hänsyn till skadeståndets personliga karaktär så att det får
gå före fordringsägares rätt att få sin skuld betald. Det kan
ifrågasättas om inte socialtjänstlagen borde reglera vilka
tillgångar som skall beaktas vid beslut om ekonomiskt
bistånd, men eftersom det är en omfattande fråga nöjer vi oss
med att i vart fall föreslå att regeringen ges i uppdrag att
återkomma med förslag till riksdagen om ändring i
socialtjänstlagen som leder till att ideella skadestånd som
utdömts för sveda och värk och för psykiskt lidande inte
skall reducera möjligheten till ekonomiskt bistånd.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
socialtjänstlagen enligt vad som anförts i motionen.
Stockholm den 27 oktober 1998
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)
Rolf Olsson (v)
Lena Olsson (v)
Kalle Larsson (v)
Carlinge Wisberg (v)
Claes Stockhaus (v)
Sture Arnesson (v)