med anledning av prop. 1998/99:3 Åtgärder mot dopning
Redan 1994 beslöt dåvarande chefen för Socialdepartementet
att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att göra
en allsidig översyn av dopningproblemets omfattning och
karaktär. Följderna av missbruk på kort och lång sikt skulle
också belysas liksom behovet av olika insatser. Utredningen
överlämnades till regeringen två år senare och först nu efter
ytterligare två år kommer regeringens förslag till åtgärder
mot dopning till riksdagen.
Folkpartiet välkomnar att man föreslår att bruket av dopningsmedel
kriminaliseras och att man föreslår förebyggande insatser och andra åtgärder
för att åtgärda problemet. Vi finner dock brister i propositionen på följande
punkter.
Dopning eller doping
Regeringen föreslår att ordet dopning skall användas också i
fortsättningen. Läget är emellertid det att dopning i praktiken
endast används i den sex år gamla lagtexten. De som arbetar
inom området använder i stället det internationellt och
nationellt vedertagna ordet doping. Därför föreslog
utredningen att man också i lagtexten bör ändra
benämningen till doping. Regeringen å sin sida anser att sex
år är för kort tid för att ett nytt namn skall slå genom och
stöder sig på Svenska akademiens ordlista som anger
"dopning" som förstahandsalternativ. Vi delar inte den
uppfattningen. Vi anser att man bör använda det begrepp
som är gängse såväl internationellt som nationellt och
hemställer att ordet "dopning" ersätts med "doping". I det
följande använder vi det senare ordet.
Anabola steroider (AAS)
På denna punkt behöver propositionen uppdateras. Sedan
utredningen skrevs har det vetenskapliga underlaget för
sambandet mellan AAS och aggressivitet blivit betydligt
bättre dokumenterat. Enligt Dopingjouren är numera den
vanligaste administreringsvägen injektion och inte tabletter,
vilket man skriver i propositionen. En allvarlig biverkan som
rättsmedicinsk expertis iakttagit vid obduktion av avlidna
efter användning av AAS är förstoring av hjärtats vänstra
kammare. Denna måste också uppmärksammas vid
informationen om AAS biverkningar.
Dopingjouren
I utredningen om doping från 1996 beskrivs Dopingjouren
på Huddinge. Dess verksamhet inleddes 1993 och är en
telefonjour bemannad av två sköterskor samt öppen för
allmänheten i hela landet. Jouren förmedlar också kontakt
med specialister inom sjukvården för uppföljning av
dopingrelaterade problem. Den är öppen fem dagar i veckan
och har sedan den öppnades haft ett ökande antal samtal.
Totalt har jouren sedan sitt öppnande handlagt ca 18.000
förfrågningar. Under 1997 tog man hand om 3.464 samtal
medan 2.083 inte kunde besvaras på grund av resursbrist.
Det är inte bara allmänheten som ringer. Också åklagare,
domare och advokater utnyttjar jourens expertis.
Till en början finansierades verksamheten av Folkhälsoinstitutet. Folk-
hälsoinstitutets ekonomiska engagemang i Dopingjouren har nu upphört då
institutet gjort bedömningen att kompetensen på dopingområdet ökat
regionalt och lokalt och att en finansiering inte kan ske med institutets medel
med hänsyn till de prioriteringar institutet måste göra. Något underlag för
institutets bedömningar har inte presenterats. För närvarande finansieras
Dopingjouren av läkemedelsföretaget Pharmacia & Upjohn. Det åtagandet
upphör i och med utgången av 1999. Dopingjouren samverkar med det
landstingsfinansierade Kompetenscentrum för dopingfrågor vid Huddinge
sjukhus. Kompetenscentrum utvecklar behandlingsprogram för missbrukare
av dopingmedel. Kompetenscentrum är för sitt arbete beroende av Doping-
jouren och upphör den försvinner hela verksamheten. Några möjligheter att
repliera på expertis regionalt eller lokalt finns inte eftersom sådan inte
finns.
Regeringen anger i propositionen att frågor om dopingmedel och miss-
bruket av dessa medel tas upp i utbildningen av olika yrkesgrupper i
varierande mån. I propositionen framhålls vikten av att berörda studenter och
yrkesgrupper erhåller kontinuerlig kunskap och kompetens inom området
genom fortbildnings- och vidareutbildningsinsatser. Det man inte nämner är
varifrån kunskapen och lärarkompetensen skall tas. Läggs dopingverk-
samheten vid Huddinge sjukhus ner innebär det att man avhänder sig det
kunskapscentrum på riksplanet som behövs för de föreslagna utbildnings-
insatserna.
Detta har också påtalats av Riksidrottsförbundet som anser att jourens
framtid bör tryggas med statliga medel på grund av dess viktiga funktion för
kunskapsinsamlandet.
Eftersom Dopingjouren är av vikt för såväl utbildning och forskning som
för hälso- och sjukvården hemställer vi att staten tar upp förhandlingar med
Landstingsförbundet om hur Dopingjourens framtid skall kunna tryggas.
Tillsyn
Trots att Läkemedelsverket, Riksidrottsförbundet och
Dopingjouren för fram behovet av en särskild
tillsynsmyndighet för dopingfrågor anser regeringen att en
sådan tillsyn är överflödig. Vi delar inte den uppfattningen.
Risken är då stor att frågorna faller mellan olika stolar. Det
måste t ex vara säkerställt vem som har ansvar för den
samlade kunskapen om doping, vem som skall slå larm om
nya dopingmedel, vem som skall klassa dem, vem som har
ansvar för att registrera problem och bieffekter av
dopingmedel.
Vi anser därför att någon av de myndigheter som möter dopingfrågorna får
huvudansvaret för tillsynen. Socialstyrelsen är den myndighet som ligger
närmast till men regeringen bör få i uppdrag att utreda var ansvaret bör
läggas och sedan återkomma till riksdagen med förslag.
Kostnader
Det har blivit allt vanligare att man i regeringens
propositioner anger att de kostnader förslagen medför är så
marginella att de kan finansieras via myndigheters anslag.
Detta är att bedra sig själv och det blir uppenbart när man
läser förslagen i föreliggande proposition. Utan
resurstillskott eller tydliga anvisningar från regeringens sida
om vad som skall nedprioriteras till förmån för
dopinginsatserna så riskerar propositionen att endast bli en
papperstiger.
Regeringen bör därför i regleringsbrev till berörda myndigheter ange hur
resurser skall säkras för detta område.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ordet doping,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Dopingjouren,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsynsmyndighet för dopingfrågor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kostnaderna för insatser rörande doping.
Stockholm den 20 oktober 1998
Kerstin Heinemann (fp)
Harald Nordlund (fp)
Bo Könberg (fp)
Johan Pehrson (fp)
Barbro Westerholm (fp)