Redan 1994 beslöt dåvarande chefen för Socialdepartementet att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att göra en allsidig översyn av dopningproblemets omfattning och karaktär. Följderna av missbruk på kort och lång sikt skulle också belysas liksom behovet av olika insatser. Utredningen överlämnades till regeringen två år senare och först nu efter ytterligare två år kommer regeringens förslag till åtgärder mot dopning till riksdagen.
Folkpartiet välkomnar att man föreslår att bruket av dopningsmedel kriminaliseras och att man föreslår förebyggande insatser och andra åtgärder för att åtgärda problemet. Vi finner dock brister i propositionen på följande punkter.
Dopning eller doping
Regeringen föreslår att ordet dopning skall användas också i fortsättningen. Läget är emellertid det att dopning i praktiken endast används i den sex år gamla lagtexten. De som arbetar inom området använder i stället det internationellt och nationellt vedertagna ordet doping. Därför föreslog utredningen att man också i lagtexten bör ändra benämningen till doping. Regeringen å sin sida anser att sex år är för kort tid för att ett nytt namn skall slå genom och stöder sig på Svenska akademiens ordlista som anger "dopning" som förstahandsalternativ. Vi delar inte den uppfattningen. Vi anser att man bör använda det begrepp som är gängse såväl internationellt som nationellt och hemställer att ordet "dopning" ersätts med "doping". I det följande använder vi det senare ordet.
Anabola steroider (AAS)
På denna punkt behöver propositionen uppdateras. Sedan utredningen skrevs har det vetenskapliga underlaget för sambandet mellan AAS och aggressivitet blivit betydligt bättre dokumenterat. Enligt Dopingjouren är numera den vanligaste administreringsvägen injektion och inte tabletter, vilket man skriver i propositionen. En allvarlig biverkan som rättsmedicinsk expertis iakttagit vid obduktion av avlidna efter användning av AAS är förstoring av hjärtats vänstra kammare. Denna måste också uppmärksammas vid informationen om AAS biverkningar.
Dopingjouren
I utredningen om doping från 1996 beskrivs Dopingjouren på Huddinge. Dess verksamhet inleddes 1993 och är en telefonjour bemannad av två sköterskor samt öppen för allmänheten i hela landet. Jouren förmedlar också kontakt med specialister inom sjukvården för uppföljning av dopingrelaterade problem. Den är öppen fem dagar i veckan och har sedan den öppnades haft ett ökande antal samtal. Totalt har jouren sedan sitt öppnande handlagt ca 18.000 förfrågningar. Under 1997 tog man hand om 3.464 samtal medan 2.083 inte kunde besvaras på grund av resursbrist. Det är inte bara allmänheten som ringer. Också åklagare, domare och advokater utnyttjar jourens expertis.
Till en början finansierades verksamheten av Folkhälsoinstitutet. Folk- hälsoinstitutets ekonomiska engagemang i Dopingjouren har nu upphört då institutet gjort bedömningen att kompetensen på dopingområdet ökat regionalt och lokalt och att en finansiering inte kan ske med institutets medel med hänsyn till de prioriteringar institutet måste göra. Något underlag för institutets bedömningar har inte presenterats. För närvarande finansieras Dopingjouren av läkemedelsföretaget Pharmacia & Upjohn. Det åtagandet upphör i och med utgången av 1999. Dopingjouren samverkar med det landstingsfinansierade Kompetenscentrum för dopingfrågor vid Huddinge sjukhus. Kompetenscentrum utvecklar behandlingsprogram för missbrukare av dopingmedel. Kompetenscentrum är för sitt arbete beroende av Doping- jouren och upphör den försvinner hela verksamheten. Några möjligheter att repliera på expertis regionalt eller lokalt finns inte eftersom sådan inte finns.
Regeringen anger i propositionen att frågor om dopingmedel och miss- bruket av dessa medel tas upp i utbildningen av olika yrkesgrupper i varierande mån. I propositionen framhålls vikten av att berörda studenter och yrkesgrupper erhåller kontinuerlig kunskap och kompetens inom området genom fortbildnings- och vidareutbildningsinsatser. Det man inte nämner är varifrån kunskapen och lärarkompetensen skall tas. Läggs dopingverk- samheten vid Huddinge sjukhus ner innebär det att man avhänder sig det kunskapscentrum på riksplanet som behövs för de föreslagna utbildnings- insatserna.
Detta har också påtalats av Riksidrottsförbundet som anser att jourens framtid bör tryggas med statliga medel på grund av dess viktiga funktion för kunskapsinsamlandet.
Eftersom Dopingjouren är av vikt för såväl utbildning och forskning som för hälso- och sjukvården hemställer vi att staten tar upp förhandlingar med Landstingsförbundet om hur Dopingjourens framtid skall kunna tryggas.
Tillsyn
Trots att Läkemedelsverket, Riksidrottsförbundet och Dopingjouren för fram behovet av en särskild tillsynsmyndighet för dopingfrågor anser regeringen att en sådan tillsyn är överflödig. Vi delar inte den uppfattningen. Risken är då stor att frågorna faller mellan olika stolar. Det måste t ex vara säkerställt vem som har ansvar för den samlade kunskapen om doping, vem som skall slå larm om nya dopingmedel, vem som skall klassa dem, vem som har ansvar för att registrera problem och bieffekter av dopingmedel.
Vi anser därför att någon av de myndigheter som möter dopingfrågorna får huvudansvaret för tillsynen. Socialstyrelsen är den myndighet som ligger närmast till men regeringen bör få i uppdrag att utreda var ansvaret bör läggas och sedan återkomma till riksdagen med förslag.
Kostnader
Det har blivit allt vanligare att man i regeringens propositioner anger att de kostnader förslagen medför är så marginella att de kan finansieras via myndigheters anslag. Detta är att bedra sig själv och det blir uppenbart när man läser förslagen i föreliggande proposition. Utan resurstillskott eller tydliga anvisningar från regeringens sida om vad som skall nedprioriteras till förmån för dopinginsatserna så riskerar propositionen att endast bli en papperstiger.
Regeringen bör därför i regleringsbrev till berörda myndigheter ange hur resurser skall säkras för detta område.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ordet doping,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Dopingjouren,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsynsmyndighet för dopingfrågor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnaderna för insatser rörande doping.
Stockholm den 20 oktober 1998
Kerstin Heinemann (fp)
Harald Nordlund (fp) Bo Könberg (fp) Johan Pehrson (fp) Barbro Westerholm (fp)