Den övervägande delen av dagens omvårdnad och omsorg
ges av anhöriga. Trots detta är det många som tror att
anhörigas insatser är ett komplement till det offentliga.
Verkligheten visar att det snarare är tvärtom. Anhörigvårdare
svarar för mer än 60 % av allt omsorgsarbete.
Inget kan vara bättre för den som behöver omvårdnad och omsorg än att
kunna få den av nära och kära. Och det är självklart att denna omvårdnad och
omsorg skall ges men det finns naturligtvis till slut både fysiska, psykolo-
giska, mänskliga och ekonomiska begränsningar för hur mycket det går att
begära av en anhörig.
Anhörigvårdarnas situation har uppmärksammats på senare tid genom
olika projekt till vilka statliga medel har anslagits. Det finns också olika
former av ekonomisk ersättning för anhörigvårdare. Villkoren och ersätt-
ningsnivåerna varierar starkt mellan kommunerna. Antalet som får anhörig-
bidrag minskar, liksom anhöriganställningarna. Det är många som trots att de
gör dygnet-runt-insatser inte får någon ekonomisk ersättning för detta.
Ett antal kommuner har inrättat anhörigkonsulenter, vilka på olika sätt
skall uppmärksamma anhörigvårdarnas situation. Detta gäller såväl på ett
allmänt plan som när det gäller att söka förbättra möjligheterna att fysiskt
och psykiskt orka med att vara anhörigvårdare. För att anhörigvårdare skall
orka behövs olika stödinsatser, till exempel en garanterad möjlighet till
avlastning. Det stöd och den avlösning som anges i socialtjänstlagen är en
frivillig verksamhet för kommunerna. Detta gör att många anhörigvårdare
lever under stor press och osäkerhet.
I det nya pensionssystemet faller anhörigvårdarna utanför. Framför allt
gäller detta många kvinnor som kommer att få sämre pension för att de valt
att vara hemma och vårda anhöriga. Om anhörigvårdarna inte kan komma in
i det nya pensionssystemet kan en annan lösning vara att stat/kommun
tecknar privata pensionsförsäkringar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utredning av anhörigvårdarnas pensionssituation.