Enligt statistik från Folkhälsoinstitutet för år 1996 var
andelen som dagligen röker bland vuxna män 21 % och för
vuxna kvinnor 23 % (åldern 16-84 år). Till detta kommer
snusanvändarna. Andelen rökare i befolkningen har minskat
under de senaste 15 åren. Bland lågavlönade är andelen
tobaksberoende högre än bland övriga grupper. Speciellt hög
är andelen bland lågavlönade kvinnor. En skattehöjning på
tobak ger också snabbare effekter på andelen som slutar med
tobak bland de lågavlönade än i övriga grupper.
Enligt statistiken uppgår andelen tobaksrelaterade dödsfall i den
industrialiserade världen till ca 25 % för män och ca 10 % för kvinnor. För
Sveriges del är siffran för båda könen ca 10 %. Statistiken talar sitt tydliga
språk. Var femte svensk använder dagligen tobak och hälften av dessa dör i
förtid på grund av sitt tobaksbruk.
Nikotin är en drog
Nikotin är ett starkt beroendeframkallande gift som har
jämförts med heroin och kokain när det gäller beroende.
Precis som andra drogmissbrukare borde samhället ställa upp
med hjälp också för nikotinavvänjning. Många blir också
hjälpta på vårdcentraler, av arbetsgivare och på
företagshälsovården. Fler borde erbjudas hjälp både för sin
egen livskvalitets skull och för hela samhället. Ur ekonomisk
synvinkel skulle det, både för individen och i form av
minskade sjukvårdskostnader, innebära lönsamhet på sikt.
De flesta nikotinister vill dessutom sluta, men kan inte. För
att klara en tobaksavvänjning krävs en stark motivation och
ett definitivt beslut hos den enskilde. Utan detta hjälper det
inte med samhällets stöd. Det är den första förutsättningen
för all avvänjning.
Rökavvänjning i grupp eller
individuellt med hjälpmedel
Den hjälp som vanligtvis erbjuds nikotinister handlar om att
gå in i grupp och avsätta tid någon kväll i veckan. Skälet är
att det i en rökavvänjningsgrupp går att få ett brett stöd och
att motivera deltagarna till att sluta använda tobak. Men det
är inte alla nikotinister som är beredda att gå in i en sådan
grupp. Därför växer nu nya mer individuella metoder fram.
Det är också vanligt att metoderna kombineras med
hjälpmedel.
Fria hjälpmedel för att sluta
röka
I dag finns hjälpmedel som kan stödja den motiverade
avvänjaren under de första besvärliga abstinensveckorna.
Det finns plåster, tuggummi, inhalatorer m.m. Det vore
rimligt att nikotinister som vill sluta använda tobak erbjöds
dessa hjälpmedel kostnadsfritt. Självklart borde detta
bekostas av tobaksindustrin, men vi tror inte att det i nuläget
är en realistisk väg. Vänsterpartiet vill låta utreda
möjligheterna att finansiera en försöksverksamhet via
statsbudgeten. Hjälpmedlen kan erbjudas via vårdcentralen
och företagshälsovården efter samtal med
läkare/sjuksköterska. Nikotinister som inte vill anmäla sig
till en gruppverksamhet bör ändå kunna erbjudas dessa
hjälpmedel. Efter en första kontakt med läkare/sjuksköterska
bör ett villkor vara att åtminstone ett återbesök sker när
hjälpmedlen använts. En väl motiverad nikotinist som slutar
använda tobak kan behöva hjälpmedel under olika lång tid
och de individuella behoven kan variera. För att klara den
första tidens abstinens borde ett genomsnitt i dagens priser
ligga på minst 500 kronor per person.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att den låter Folkhälsoinstitutet
utreda möjligheterna att finansiera en försöksverksamhet med
subventionerade hjälpmedel för rökare inom ramen för sin verksamhet.
Stockholm den 25 oktober 1998
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Kalle Larsson (v)
Rolf Olsson (v)
Lena Olsson (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)