För många människor med olika funktionshinder utgör den lagstadgade
(LSS) rätten till daglig verksamhet något mycket viktigt i deras liv. Att
gå till ett dagligt arbete där man känner att man uträttar något
meningsfullt för andra människor eller för samhället, är ett lika stort
behov hos människor med som utan funktionshinder. Arbetet är extra
viktigt för människor med funktionshinder för att de skall uppleva att de
lever ett värdigt liv. Många människor med psykiska funktionshinder är -
på grund av att de fått bistånd enligt LSS och placerats i daglig
verksamhet - inte avlönade i vanlig mening utan får sin försörjning
genom förtidspension/sjukbidrag och rehabiliteringsersättning. En viktig
komponent i arbetets sociala dimension är att få lön för det arbete man
uträttar. Detta förhållande påtalas ofta av de funktionshindrade och deras
anhöriga. Funktionshindrade känner sig med all rätt utnyttjade av
kommunen. Funktionshindrade, som placerats i daglig verksamhet, kan
utifrån sin förmåga aktivt bidra till samhället med sina arbetsinsatser och
borde rimligen få betalt för det.
Vänsterpartiet anser därför att kommunerna bör ersätta de funktions-
hindrade, utöver det bistånd de erhåller, för det arbete de utför med någon
form av stimulansbidrag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen för kommunerna klarlägger vad som
menas med daglig verksamhet för funktionshindrade,
2. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om hur
kommunerna skall ersätta funktionshindrade för det arbete de utför i
kommunal regi.
Stockholm den 26 oktober 1998
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)
Kalle Larsson (v)
Lena Olsson (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)
Siv Holma (v)
Rolf Olsson (v)