av Camilla Dahlin-Andersson och Elver Jonsson (fp)
Barns rättigheter
I FN:s konvention om barnets rättigheter finns en bärande tanke om att
varje barn är en individ med egna tankar, egen vilja och med unika
förutsättningar. Barnets erfarenheter skall tas till vara i såväl vardagens
beslut som i det större samhällsbygget. En av konventionens
grundläggande principer är att barnens bästa skall sättas i främsta
rummet. Konventionen tar upp en samlad kunskap om barn och barns
behov. I barnkonventionen sägs att barn inte bara är den enskilda
familjens angelägenhet utan ett ansvar för hela samhället.
Konventionen är både ett juridiskt dokument och ett politiskt verktyg.
Beslutsfattare på olika nivåer skall tillämpa konventionen för att ta till vara
de politiska möjligheter och intentioner, som krävs för att mångas (barn)-
röster skall bli hörda. Familjerna, barnen, deras föräldrar och beslutsfattare
behöver få kunskap om och förståelse för vilka rättigheter den innehåller.
Detsamma gäller att statliga utredningar som berör barn och ungdomar skall
uppmärksammas på att beakta barnkonventionens krav. Centrala
myndigheter och olika departement som handlägger barn- och ungdoms-
frågor måste ha en bättre samordning. Det bör utmynna i konkreta handlings-
planer för hur man skall använda och förverkliga barnkonventionens
intentioner.
1 Barns uppväxtvillkor
2
Internationellt sett har barn i vårt land det bra. Det gäller inte minst
ekonomiska och materiella villkor. Ändå upplever många barn en
otrygghet i tillvaron. Influenser utifrån med en jäktande tillvaro i
samhället som påverkar hemmiljön känner barn tydligt av. Det höga
tempot i vår tid med oberäkneliga och ryckiga förändringar hjälper till att
späda på den ovisshet som många barn känner både i sin omgivning och i
den nära framtiden.
Den nya tekniken under senare år har också spelat en negativ roll. Det
stora våldsvideoutbudet skakar många barn och gör dem otrygga och ger
dem sömnsvårigheter och andra besvär. Särskilt utsatta är barn i s.k. socialt
svaga miljöer där föräldrarna inte tar sitt hela och fulla ansvar för närvaro
och umgänge med barnen. Ensamstående föräldrar som känner sig utarbetade
och otillräckliga har uppenbart bekymmer med företeelser som de inte kan
påverka.
De nya datorspelen som presenterades nyligen reser frågan om ålders-
gränser borde införas på de våldsspel som nu finns i utbudet. Hur makabert
det kan vara kan man förstå när datorspel realistiskt och illustrativt visar hur
man kan få extrapoäng om man sparkar den som ligger ned. I vissa datorspel
skall deltagaren med sin egen bil lemlästa människor. Med blod som sprutar
och folk som skriker. De fragment ur exempel som man nu kan läsa om i
pressen och reklambroschyrer visar på den våldsvåg som marknadsförs via
videovåldsfilmer och datorspel. I en kvällstidning kunde man härom dagen
läsa två siduppslag över spel som artikelförfattaren och journalisten menar
att man borde förbjuda för barn. Visserligen finns det lagstiftning, som skall
begränsa sådant utbud för små barn och unga tonåringar, men det torde inte
råda något tvivel om att den inte är tillräckligt verksam.
En färsk rapport från Socialhögskolan i Stockholm visar att tonåringar blir
allt räddare att gå ut om kvällarna. En tredjedel av flickorna säger sig vara
rädda och mer än tio procent av pojkarna uppger samma sak. Orsaken sägs
vara det oprovocerade gatuvåldet, vilket inte skall ses som en isolerad
företeelse. En känd och erfaren socialarbetare i Göteborg, Ritva Holmström,
menar att vi måste ta tag i de här frågorna, inte bara förlita oss på polisiära
insatser. Holmströms påstående är att våldet på gatan inte skall ses som en
isolerad företeelse. Det har uppstått tidigare och vuxengenerationen har
aldrig tagit till sig frågan och problemet. Hon har också noterat den allt
hårdare tonen mellan unga människor, t.ex. i skolmiljön. Unga tjejer får allt
oftare finna sig i grova tillmälen och få skolledare och lärare ingriper.
Bristen
på jämställdhet mellan kvinnor och män tar sig uttryck redan i unga år på
skolgården.
3 Rättigheter i barnets perspektiv
4
De nämnda tråkiga och trista interiörerna som nämnts i det föregående
skall självfallet balanseras med att det finns mycket positiva och goda
iakttagelser för barn och ungdom. Men en alltför stor grupp lever inte i
en sådan harmonisk situation och därför måste insikten om
barnkonventionens betydelse få sin praktiska tillämpning. Fortfarande är
det långt innan barnkonventionen satt sin prägel på politiken. Därför
borde det vara en uppgift att se barn och ungdomars rättigheter i deras
eget perspektiv.
Den parlamentariska barnkommittén har haft i uppdrag av regeringen att
göra en bred översyn av svensk lagstiftning och praxis i förhållande till
barnkonventionen. För att få en samlad bild över den rådande situationen och
uppnå en bättre och rentav god samhällsutveckling i barnets perspektiv måste
man utifrån barns och ungdomars perspektiv se till deras olika behov. Först
då kan en samlad bild ges och åtgärder och förändringar kan resultera i en
förändrad lagstiftning. Barnkonventionen har rent teoretiskt lagt en god
grund för barns och ungdomars rättigheter. Men det slutliga målet kan inte
nås förrän konkreta förslag kunnat förverkligas. För detta finns det ett
politiskt ansvar. När man har den samlade helhetsbilden över barns och
ungdomars situation föds förståelse, nya idéer och långsiktiga åtgärder.
5 Lyhörda vuxna
6
Barnombudsmannen (BO) är en viktig resurs i samhället för att hävda
barns rättigheter och vara samhällets öra. Men hela vuxengenerationen
behöver få en ny attityd och ett nytt beteende, där vuxna förstår barn och
ungdomar och kan vara dem behjälpliga, vilket leder till barns och
ungdomars eget bästa. Föräldrar och vuxna måste ge tid för umgänge
med sina barn, finna omsorgsformer som fungerar, och där kan samhället
erbjuda olika alternativ. Att utbildningsmöjligheterna för barns enskilda
behov tar sikte på både dem som klarar av hög studietakt och dem med
särskilda behov. Att också respektera barn som inte alltid är så
försigkomna. Att deras utveckling kan stimuleras på barnens egna
villkor. Hur de unga kan mobilisera en egen bedömning och
motståndskraft i det mycket starkt kommersialiserade utbudet, inte minst
inom tobaksbranschen och alkoholnäringen. Krögares respektlöshet för
åldersgränser måste påtalas och förändras. Barn och ungdomar behöver
en fritidssysselsättning som utvecklar, uppmuntrar och ger dem glädje
och harmoni. Också detta sett i barnets perspektiv. Syftet med denna
uppräkning är inte att presentera färdiga förslag utan att exemplen skall
stimulera fram en debatt och bearbetning för de ansvariga instanserna
enligt de intentioner som jag framfört i motionen.
7 Hemställan
7 Hemställan
8
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att aktualisera FN:s barnkonvention,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barn och ungdoms utsatta sociala miljöer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att aktualisera barnperspektivet i fritid och skola,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undervisning och hem- och fritidsmiljöer stimulerar barn till
självständighet att kunna bedöma och kritiskt granska samhällets skiftande
utbud inom kulturens och nöjeslivets område,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla berörda ansvariga instanser har att beakta aktuella insatser
ur ett barn- och ungdomsperspektiv.