Sveriges statsfinansiella situation har gjort det nödvändigt
med besparingar. Regeringen har under perioden 1994-1998
genomfört ett saneringsprogram. Saneringen har inneburit att
alla samhällsmedborgare fått vara med och spara. Enligt
undersökningar som gjorts bland annat av LO:s ekonomer
samt Barnombudsmannen har man konstaterat att
barnfamiljerna har drabbats hårdast och av dessa har
ensamstående mammor fått det katastrofalt mycket sämre.
Statsrådet Anna Hedborg tillsatte 1995-11-02 en utredning för att belysa
konsekvenserna av förändringarna i transfereringssystemen för ensamstående
föräldrar.
Arbetsgruppen konstaterade följande: Ensamföräldrarna har väsentligt
lägre inkomster än samboende föräldrahushåll även med hänsyn tagen till
hur många som ska leva på inkomsten. Detta beror delvis på att huvuddelen
är kvinnor som generellt har lägre inkomster än män, dels på en ökad
förekomst av deltidsarbete, högre arbetslöshet och lägre andel som tillhör
arbetskraften. De olika formerna av bidrag spelar större roll för de ensam-
boende föräldrarna än för de samboende.
Andra bidragande orsaker till ensamförälderns svåra situation är minskade
inkomster och det faktum att ensamstående med små barn varit de som i
högre utsträckning än andra, förlorat fotfästet på arbetsmarknaden under
lågkonjunkturen. Av ensamstående mödrar med barn under 7 år saknade 38
procent arbete 1995. Av de 15 000-20 000 unga ensamstående mödrarna
förvärvsarbetade endast en tredjedel 1995. Statistiska centralbyrån redovisar
i Arbetskraftsundersökningen att 4 700 ensamstående kvinnor med barn
under 7 år och 8 000 ensamstående kvinnor med barn i åldern 7-16 år var
arbetslösa i september 1998. Det är 10 procent respektive 9 procent av alla
kvinnor med barn under 7 år respektive 7-16 år i arbetskraften.
Dagens regler och regeringens
proposition
Den 1 januari 1998 ändrades biståndsparagrafen i
socialtjänstlagen (1980:620). Ekonomiskt bistånd
(försörjningsstöd) ges enligt en för hela riket gemensam
riksnorm. Riksnormen omfattar livsmedel, kläder och skor,
lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt
dagstidning, TV-licens och telefon. I förekommande fall ska
också försörjningsstöd ges till skälig kostnad för boende,
hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård, akut
tandvård, glasögon samt medlemskap i fackförening och
arbetslöshetskassa. Riksnormen fastställs årligen i förordning
från regeringen.
Enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd kan ett barn vars föräldrar inte
bor tillsammans få underhållsstöd med högst 1 173 kronor per månad.
Underhållsbidraget betalas till den förälder som barnet bor hos.
Kommunerna hanterar självständigt behovsprövningen av försörjningsstöd.
I det förslag som regeringen lagt i sin budgetproposition om höjt barn-
bidrag finns ingen skrivning om hur detta förslag ska kunna ge ensamstående
mammor mer i plånboken. Barnbidrag är ett tillskott i ekonomin som i sin
helhet reducerar försörjningsstödet, vilket innebär att försörjningsstödet
minskar när barnbidraget höjs. De vackra löftena om mer pengar till de sämst
ställda gäller inte ensamstående föräldrar.
SCB:s statistik
Enligt Statistiska centralbyråns statistik kan också
konstateras att ensamstående fäder har högre faktorinkomster
(faktorinkomst= löneinkomster samt inkomster av
näringsverksamhet och kapital) än ensamstående mödrar -
som genomsnitt 180 800 kronor per år mot 96 600 kronor för
kvinnorna. Detta beror på att männen arbetar mer heltid än
kvinnorna enligt SCB. Även med begränsning till
heltidsarbetande har mödrarna genomgående lägre
faktorinkomster. Ensamhushållen mottar i genomsnitt mer i
bidrag än vad de betalar i skatt. I 95 procent av
ensamhushållen understiger dock inkomsterna media-
inkomsten för samtliga hushåll.
Många ensamföräldrar befinner sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
Långa perioder av sjukskrivning, socialbidragsberoede och dålig utbildning
medför bristande självkänsla och leder inte sällan till en ond cirkel av
växande passivitet och sjunkande självförtroende. Här behövs direkta
insatser som syftar till att överbrygga känslan av utanförskap, isolering och
fattigdom och istället skapa en känsla av att man duger och att det finns
möjligheter till en ny start. Reella möjligheter att skapa en tillvaro med
arbete och egen inkomst måste finnas. Erfarenheten visar att den
rundvandring som arbetsmarknadspolitiska åtgärder gett på intet sätt skapat
självförtroende eller känslan av att duga, snarare tvärtom. Till sist har
åtgärden enbart blivit något nödvändigt ont som man måste ta sig igenom för
att få nya stämplingsdagar.
Många ensamstående föräldrar har en god kontroll över sin livssituation
men kan ändå ha ett stort behov av sociala kontakter för ömsesidigt stöd och
utbyte av gemensamma erfarenheter. I en intervjuundersökning gjord av
Folkhälsoinstitutet som presenteras i deras rapport (1994:24) belyses de
ensamma mammornas behov av kontakt. Ensamstående mammor säger att de
har behov av socialt och psykologiskt stöd, det stöd som kan ges av andra
föräldrar i liknande situation.
I regeringsförklaringen anger regeringen att högre krav ska ställas på
kommunerna så att dessa ska leva upp till barnkonventionen om alla barns
lika rättigheter. I Artikel 3 angående resursfrågan står följande: "Kon-
ventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan
omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter
och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra
personer som har lagligt ansvar för barnet och ska för detta ändamål vidta
alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder."
Uppenbarligen kan inte ensamföräldern ge sitt barn samma möjligheter
och standard utifrån sin ekonomiska situation. Den ansträngda ekonomin
med psykisk press och känsla av otillräcklighet riskerar att påverka barnen
vilket inte kan accepteras och är inte i överensstämmelse med de intentioner
som ges i barnkonventionen. Denna utveckling måste noggrant följas,
särskilt när det gäller situationen för barn som lever med en ensamstående
förälder och barn i invandrarfamiljer. Detta för att förhindra att
prioriteringar
görs som ytterligare försämrar den ekonomiska situationen för dessa grupper.
Mot bakgrund av det som angetts i motionen ser jag det som angeläget att
åtgärda ensamstående föräldrars situation. Ensamstående mammor har det
sämre än pappor och de mest utsatta är framför allt yngre, lågutbildade
mödrar. Dessa har drabbats särskilt hårt av den ekonomiska krisen enligt
samtliga bedömare. Det är hög tid att regeringen tar till sig vad som står i
SCB:s, Folkhälsoinstitutets rapport, LO:s rapport, Barnombudsmannens
rapport, Välfärdsprojektets kunskaps- och faktaskrift om ensamföräldrarna -
en utsatt grupp - tar fram en handlingsplan för att åtgärda de ensamstående
föräldrarnas situation.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
handlingsplan för att åtgärda de ensamstående föräldrarnas
situation,1
2.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunala projekt och
utvecklingsinsatser för att stödja ensamstående föräldrar med
anledning av kommunernas skyldigheter att efterleva
barnkonventionen,
4.
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildnings- och
arbetsmarknadspolitiska insatser inriktade på unga,
lågutbildade mödrar,2
6.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att som förebyggande insats initiera
gruppverksamheter för unga, lågutbildade, arbetslösa mödrar
till hjälp för återuppbyggnad av självförtroende och att
utarbeta individuella framtidsplaner där studie- och
yrkesinriktning ingår.
8.