För några år sedan ersattes den gamla lagen om sluten
psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) med LPT. Enligt den
gamla lagen fanns möjlighet till försöksutskrivning. Detta
innebar att om patientens tillstånd allvarligt försämrades
under försöksutskrivningen, så skulle han/hon återintas utan
alltför stora administrativa och personella insatser.
Med den nya lagstiftningen upphörde möjligheten till försöksutskrivning.
Enligt nu gällande lag måste patienten uppfylla tre kriterier för att kunna
vårdas enligt LPT.
1. Patienten skall lida av en allvarlig psykisk störning.
2. Vården skall inte kunna tillgodoses på annat sätt än dygnet-runt-vård.
3. Patienten skall motsätta sig vården.
Vården får beredas under viss begränsad tid. Om den för vården ansvarige
överläkaren finner det nödvändigt att förlänga vårdtiden måste han ansöka
om förlängning av LPT-vården.
Då LPT-våden upphör slutar många patienter att ta sina mediciner p.g.a.
bristande sjukdomsinsikt. Detta innebär för kroniskt psykiskt sjuka att de
efter längre eller kortare tid återinsjuknar, ofta med svårartade psykiska
symptom.
Med den nya skärpta lagstiftningen (LPT) måste sjukdomsyttranden vara
mycket grava innan ett nytt LPT kan bli aktuellt. Detta innebär stort lidande
för patienten och anhöriga. Anhöriga kontaktar ofta vården och är förtvivlade
över att se sin nära anförvant gå ner sig allt djupare i sin sjukdom. Inom
vården finner man tyvärr att det är svårt att motivera patienten eftersom den
som regel saknar sjukdomsinsikt. Vården kan bara vänta till dess att
situationen blir akut och patienten uppfyller kraven för LPT. Det är i dessa
situationer som vården saknar den gamla försöksutskrivningen enligt LSPV.
Enligt LPT skall vården inte kunna tillgodoses på annat sätt än dygnet-
runt-vård. Detta har nu i många fall lösts genom s.k. LPT-permission, d.v.s.
patienten beviljas långa permissioner i hemmet under pågående LPT-vård.
Detta tillämpas för att kunna fortsätta tvångsmedicinering där patienten
annars skulle avbryta all behandling. Patienten skall då med vissa intervall
uppsöka den psykiatriska kliniken eller öppenvårdsmottagning för att, som
regel, få depotneuroleptika. Patienten står då i övrigt under viss tillsyn, men
vistas fritt.
Det kan konstateras att den praxis som vuxit fram strider mot lagens
bokstav. Patienten har uppenbarligen inte behov av dygnet-runt-vård, men
står ändå under LPT-vård.
Den nya lagstiftningen (LPT) har nu varit i kraft under några år. Jag ser
för- och nackdelar med den. Den ger patienten ett starkt skydd mot tvångs-
ingripanden, men innebär samtidigt i många fall ett stort lidande för patienter
och anhöriga.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT).