Det behövs en politik som sätter familjen och det civila
samhället i centrum för att enskilda människor skall få
möjlighet att dels få kvalitet i sina liv, dels kunna delta i
samhällslivet på ett fullödigt sätt.
Familjen är den grundsten på vilken hela samhället vilar. I hemmet skall
barn kunna vara trygga, ges impulser och uppmuntras till nyfikenhet och
förväntan, som förbereder dem inför vuxenlivet och ger förmåga till
ansvarstagande för både sig själv och för andra.
I de allra flesta hem sker detta. Dock finns en grupp människor som själva
är fångar i missbruk, saknar eget självförtroende, livsvilja, framtidstro och är
avtrubbade på många sätt, t ex känslomässigt. Dessa människor kan trots
detta vara föräldrar. Barn till sådana föräldrar löper mycket stor risk att gå
miste om sina självklara rättigheter. De tvingas att alltför tidigt ta ett
ansvar
som de inte är mogna för. Människor som misslyckas med sitt eget liv
saboterar eller förmörkar tyvärr sina barns barndom och framtid.
Barnen är ofta "varningsklockor" och indikerar för omgivningen problem
inom familjen. När problemen väl uppmärksammas av myndigheterna, kon-
centreras ofta resurserna på de vuxnas behov och barnens situation och
behov förbises.
Missbrukarnas barn är därför ofta osynliga för myndigheterna. Risken är
stor att de lämnas åt sitt öde, missköts, misshandlas och förvägras inspiration
och impulser liksom uppfostran.
En sak brukar däremot missbrukare lyckas med: att manipulera såväl sig
själva, sina närmaste som myndigheter och omgivning i övrigt. Ofta utövas
denna "konst" närmast ekvilibristiskt. Den fara som barn till missbrukare
utsätts för underskattas därför av omvärlden, t ex släkt, bekantskapskrets och
myndigheter.
Barn- och ungdomspsykiatriska institutioner (BUP) inom sjukvården har
inte möjligheter att tillräckligt snabbt hjälpa de minsta barnen. Väntetider på
ett år är inte ovanliga. För t ex en liten fyraåring är detta ett fjärdedels
liv.
Skulle en 50-åring få vänta en fjärdedel av sitt liv, så skulle det bli tolv och
ett halvt år. Tyvärr är prognosen för rehabilitering för de utsatta små barnen
ungefär lika dålig som den skulle ha varit för en vuxen person som fått vänta
i tolv och ett halvt år.
I barnboksförfattarinnan Astrid Lindgrens stora produktion finns många
utsatta barn beskrivna. Hon har visat att även när barn lever i hälsosamma
och trygga miljöer främjar det utvecklingen och mognaden att ha en vuxen i
närheten. Det fordras inte stort mått av fantasi för att sätta sig in i vad det
kan
betyda för ett barn utsatt för missbrukande föräldrar. T ex har Lotta på
Bråkmakargatan fru Bengtsson, och Emil i Lönneberga har drängen Alfred.
"Du och jag Alfred", är en replik som gått direkt till läsares och biobesökares
hjärtan och som mycket kärnfullt avslöjar Emils behov av en trygg
vuxenkontakt.
Det som behövs är inte mer pengar eller fler socialarbetare för att rädda
barn till missbrukande föräldrar. Ett ändrat fokus för intresse, pengar och
personal och en förfinad fantasi skulle räcka långt.
Så kan man t ex använda institutet god man för dessa barn, en funktion
som träder i kraft när ett barn har egen förmögenhet överstigande tre
basbelopp, inom omsorgen och inom psykvården. Varför inte när ett barn är i
fara p.g.a. föräldrarnas missbruk?
För att kunna utses till god man krävs bland annat sunt förnuft och ett
ansvarsfullt förhållningssätt. Säkert finns sådana människor i barnens närhet,
om man bara letar.
I stället för att flytta eller skingra familjer/medlemmar, kan ett "hembiträ-
de" eller hemtjänstpersonal gå in innanför hemmets väggar och hjälpa till.
Detta sker i särskilda boendeformer inom omsorgsverksamheten samt hos
äldre personer som inte kan klara sig själva. Barn till missbrukare kan inte
klara sig själva. De behöver någon!
Det är viktigt att barn till missbrukande föräldrar synliggörs på ett helt
annat sätt än i dag inom socialtjänsten. Det vore värdefullt som ett komple-
ment till andra åtgärder, att andra vuxna än föräldrarna kunde ta ett ansvar
för att skydda och hjälpa dessa barn genom något slags "godmanskap".
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att någon form av godmanskap för barn till missbrukande
föräldrar skyndsamt bör utredas och inrättas inom socialtjänsten.