Det behövs en politik som sätter familjen och det civila samhället i centrum för att enskilda människor skall få möjlighet att dels få kvalitet i sina liv, dels kunna delta i samhällslivet på ett fullödigt sätt.
Familjen är den grundsten på vilken hela samhället vilar. I hemmet skall barn kunna vara trygga, ges impulser och uppmuntras till nyfikenhet och förväntan, som förbereder dem inför vuxenlivet och ger förmåga till ansvarstagande för både sig själv och för andra.
I de allra flesta hem sker detta. Dock finns en grupp människor som själva är fångar i missbruk, saknar eget självförtroende, livsvilja, framtidstro och är avtrubbade på många sätt, t ex känslomässigt. Dessa människor kan trots detta vara föräldrar. Barn till sådana föräldrar löper mycket stor risk att gå miste om sina självklara rättigheter. De tvingas att alltför tidigt ta ett ansvar som de inte är mogna för. Människor som misslyckas med sitt eget liv saboterar eller förmörkar tyvärr sina barns barndom och framtid.
Barnen är ofta "varningsklockor" och indikerar för omgivningen problem inom familjen. När problemen väl uppmärksammas av myndigheterna, kon- centreras ofta resurserna på de vuxnas behov och barnens situation och behov förbises.
Missbrukarnas barn är därför ofta osynliga för myndigheterna. Risken är stor att de lämnas åt sitt öde, missköts, misshandlas och förvägras inspiration och impulser liksom uppfostran.
En sak brukar däremot missbrukare lyckas med: att manipulera såväl sig själva, sina närmaste som myndigheter och omgivning i övrigt. Ofta utövas denna "konst" närmast ekvilibristiskt. Den fara som barn till missbrukare utsätts för underskattas därför av omvärlden, t ex släkt, bekantskapskrets och myndigheter.
Barn- och ungdomspsykiatriska institutioner (BUP) inom sjukvården har inte möjligheter att tillräckligt snabbt hjälpa de minsta barnen. Väntetider på ett år är inte ovanliga. För t ex en liten fyraåring är detta ett fjärdedels liv. Skulle en 50-åring få vänta en fjärdedel av sitt liv, så skulle det bli tolv och ett halvt år. Tyvärr är prognosen för rehabilitering för de utsatta små barnen ungefär lika dålig som den skulle ha varit för en vuxen person som fått vänta i tolv och ett halvt år.
I barnboksförfattarinnan Astrid Lindgrens stora produktion finns många utsatta barn beskrivna. Hon har visat att även när barn lever i hälsosamma och trygga miljöer främjar det utvecklingen och mognaden att ha en vuxen i närheten. Det fordras inte stort mått av fantasi för att sätta sig in i vad det kan betyda för ett barn utsatt för missbrukande föräldrar. T ex har Lotta på Bråkmakargatan fru Bengtsson, och Emil i Lönneberga har drängen Alfred. "Du och jag Alfred", är en replik som gått direkt till läsares och biobesökares hjärtan och som mycket kärnfullt avslöjar Emils behov av en trygg vuxenkontakt.
Det som behövs är inte mer pengar eller fler socialarbetare för att rädda barn till missbrukande föräldrar. Ett ändrat fokus för intresse, pengar och personal och en förfinad fantasi skulle räcka långt.
Så kan man t ex använda institutet god man för dessa barn, en funktion som träder i kraft när ett barn har egen förmögenhet överstigande tre basbelopp, inom omsorgen och inom psykvården. Varför inte när ett barn är i fara p.g.a. föräldrarnas missbruk?
För att kunna utses till god man krävs bland annat sunt förnuft och ett ansvarsfullt förhållningssätt. Säkert finns sådana människor i barnens närhet, om man bara letar.
I stället för att flytta eller skingra familjer/medlemmar, kan ett "hembiträ- de" eller hemtjänstpersonal gå in innanför hemmets väggar och hjälpa till. Detta sker i särskilda boendeformer inom omsorgsverksamheten samt hos äldre personer som inte kan klara sig själva. Barn till missbrukare kan inte klara sig själva. De behöver någon!
Det är viktigt att barn till missbrukande föräldrar synliggörs på ett helt annat sätt än i dag inom socialtjänsten. Det vore värdefullt som ett komple- ment till andra åtgärder, att andra vuxna än föräldrarna kunde ta ett ansvar för att skydda och hjälpa dessa barn genom något slags "godmanskap".
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att någon form av godmanskap för barn till missbrukande föräldrar skyndsamt bör utredas och inrättas inom socialtjänsten.
Stockholm den 27 oktober 1998
Berit Adolfsson (m) Inger René (m)