Regeringen har i juni 1998 överlämnat propositionen
Strategi för att förverkliga FN:s barnkonvention om barnets
rättigheter i Sverige (prop. 1997/98:182) till riksdagen. Där
beskrivs en strategi för det fortsatta arbetet med att
förverkliga och genomföra barnkonventionen i Sverige.
I regeringsförklaringen skriver regeringen: "Barnkonventionen ska efter-
levas och alla politiska beslut ska analyseras utifrån hur de påverkar barnens
situation. Misshandel, sexuellt utnyttjande och andra övergrepp mot barn
måste med kraft motverkas."
I den nationella handlingsplan som ska ligga till grund för arbetet att
motverka kommersiell sexuell exploatering av barn presenteras en rad
genomförda eller planerade åtgärder som följer av de beslut som världs-
kongressen fattade. Kristdemokraterna anser att en aktionsplan bör tas som i
realistiska och konkreta termer beskriver vilka åtgärder som ska vidtas för att
bekämpa barnsexhandel och barnprostitution i Sverige.
FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling i
november 1989. Innan dess var kommersiell sexuell exploatering av barn,
barnsexhandel och barnpornografi ingen uppmärksammad fråga. Inte någon
regering och nästan inga organisationer i vare sig i- eller u-länder ägnade sig
åt den. Idag ser verkligheten annorlunda ut och vi menar att det är viktigt att
uppmärksamma sambandet med produktion av barnpornografi - eller rättare
benämnt övergrepp mot barn - och spridande och innehav av sådan porno-
grafi. Det är viktigt att på alla möjliga sätt få stopp på verksamheter som har
anknytning till framställning av barnpornografi.
Det handlar också om opinionsbildning, lobbyarbete, protestlistor, utgiv-
ning och spridning av informationsmaterial och samarbete mellan olika
frivilligorganisationer och myndigheter. Här har Rädda Barnen genomfört ett
fantastiskt arbete i Sverige och utomlands. Svensk polis har sedan en tid
tillbaka både en sambandsman i Sydostasien specialiserad på sexualbrott mot
barn och en specialstyrka på två personer för pedofila brott. Lagstiftningen i
Sverige har skärpts även om vissa politikers oförmåga att se till barnens
bästa förhindrade ett förbud mot att inneha barnpornografi fram till 1999.
Barn utnyttjas även i
Sverige
Barn utnyttjas även i vårt land och sexköparna finns i hela
världen. Omfattningen av sexturistresorna överraskade säkert
många. Vem kunde tro att åtskilliga tusen svenskar varje år
reser till Bangkok med främsta syfte att köpa sex? Genom bl
a de stora Huddinge- och Norrköpingshärvorna vet vi också
att Sverige ingår i de internationella kriminella nätverk som
producerar och distribuerar olika typer av allt groteskare
barnpornografi. Unga flickor från öststaterna, som kommer
till Sverige och prostituerar sig, utnyttjas både i sexuellt och
ekonomiskt syfte.
Vi kan aldrig tolerera att barn ska utsättas för övergrepp. I den nationella
handlingsplanen beskrivs det arbete som förs och ska genomföras i Sveriges
kommuner för att förebygga övergrepp samt stödja och rehabilitera barn som
har utsatts för övergrepp. Länge har många velat tro att barn i Sverige har
varit förskonade från sexuella övergrepp men så är det inte i verkligheten.
Undersökningar visar att barn som utsatts för sexuella övergrepp och deras
familjer överges för snabbt av samhället. Trots en rad stödinsatser i samband
med anmälan och under utredningstid och eventuell rättegång, så larmar idag
föräldrar till utsatta barn om att de lämnas för fort åt sitt eget öde.
Föräldrarna skulle önska att de fått behålla kontakt med socialtjänst och
andra hjälpinstanser under en längre tid därför att många av problemen
kommer inte förrän flera år senare när det utsatta barnet kommer upp i tonår
och pubertet.
När ett övergrepp mot barn upptäcks befinner sig föräldrarna i chockfas
och har svårigheter att klara av den vardagliga situationen. Är någon av
föräldrarna den misstänkte förövaren kommer misstro, besvikelse, ilska och
hat med i bilden och försvårar ytterligare för barnet. Föräldrarna behöver
själva lång tid på sig för att förstå det som hänt men också för att bearbeta
det och lära sig att hantera det utsatta barnet på ett för barnet riktigt sätt.
Socialsekreteraren har en betydelsefull roll, men enligt undersökningar
visar det sig att socialsekreterarna har för lite tid till förfogande innan nya
fall kräver uppmärksamhet.
De har även, enligt föräldrarna, svårigheter att tala om problemets kärna,
det sexuella övergreppet. Socialsekreterarna och personal som kommer i
kontakt med utsatta barn och deras föräldrar behöver mer utbildning, träning,
handledning och bör ha en inre mognad för att kunna hantera dessa frågor i
kontakten med drabbade familjer och vid omhändertagande.
Sexuella övergrepp mot barn är förtroendebrott, en kränkning som fråntar
barnet den grundtrygghet som är en förutsättning för att barnet skall
utvecklas normalt. Utredningar visar att kvinnor och män som är förövare
oftast själva som barn utsatts för fysiska, psykiska eller sexuella kränkningar.
De har själva blivit svikna, trasiga barn som sedan blivit svikare och trasiga
vuxna.
Det är angeläget att vi får en attitydförändring när det gäller utredandet av
sexuella övergrepp.
Polisen menar att deras förhör försvåras av att de saknar relation till barnet.
Polisen skulle vilja ha större möjligheter att besöka barnet i hemmet, skapa
en relation utan polisuniform och därefter kunna starta samtalen om vad som
hänt. Till detta behövs mer tid och fler poliser. Det är också viktigt att se på
förhållandena när barnet skall förhöras av den anklagades advokat. Hur stor
hänsyn tar advokaten till att han samtalar med ett litet barn som är rädd, då
hans målsättning är att fria sin klient? Det måste finnas uppbackning och
stöd för barnet för att det ska kunna känna trygghet.
Idag avskrivs många fall, gärning utan brott, där brott alltså inte kan
styrkas. Det finns ett stort mörkertal av utsatta barn. Man räknar med att
minst ett barn i varje klass är utsatt på ett eller annat sätt.
Brottsförebyggande
rådet menar att det enbart är 10 procent av alla övergrepp mot barn som
anmäls. Och av de polisanmälda sexualbrotten leder bara en tredjedel till
fällande dom. Detta kan bero på de svåra omständigheter under vilka förhör
och utredningar med de utsatta och ofta små barnen skall ske.
Samtidigt är det förhållandevis få anmälningar som kommer från dagis-,
fritids eller skola. Detta kan bero på bristande förmåga och kunskap hos
personalen att se yttringar hos barnet som kan härledas till att barnet far
illa.
Det kan också bero på att personalen inte orkar ta den konflikt det innebär att
uttala misstanke om att ett barn far illa. Därför är det angeläget att personal
som arbetar med barn får fortbildning och kunskap på detta område. De
måste ha en stor kännedom om hur man upptäcker barn som kan ha utsatts
för kränkning av det ena eller det andra slaget.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en aktionsplan för att
bekämpa barnsexhandel och barnprostitution,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barn som utsatts för sexualbrott tillsammans med
vårdnadshavaren skall få psykologhjälp och vård under lång tid efter
förövandet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurser för förebyggande verksamheter där utsatta kan få hjälp
att bearbeta sina traumatiska upplevelser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att olika personalkategorier får kontinuerlig utbildning för att öka
kunskaperna om hur barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp och deras
föräldrar reagerar.