Följer man missbrukarvårdens utveckling under de senaste åren verkar det som om det har blivit ett allt hårdare klimat ute i kommunerna. Allt färre narkomaner får den vård som de behöver då kommunerna av ekonomiska skäl har blivit hårdare och restriktivare i sin bedömning av missbrukare, innan man skickar dem till behandlingshem.
Samtidigt som det är svårare att få den vård som man behöver för att bryta ett pågående missbruk ser vi att det breder ut sig en liberalare inställning till användandet av så kallade "lätta" droger i samhället. Detta gör att fler ungdomar provar droger trots att risken är uppenbar att man fastnar och att samhället är på väg att inta en hårdare attityd där den liberala "du får skylla dig själv"-mentaliteten verkar vinna allt fler anhängare.
Det är också uppenbart att många av de unga människor som påbörjar en missbrukskarriär går från den lilla kommunen in till den något större kommunen för att sedan landa i någon av våra storstäder. Denna missbruks- "karriär" gör att större kommuner och våra storstäder får en tyngre belastning vad det gäller behovet av missbrukarvård. Vilket i sin tur leder till att färre missbrukare i storstäderna får den vård de behöver, med ökad misär och ett hårdnande klimat som följd.
Denna typ av drogkarriär tar stora resurser från de större kommunerna vilket gör att man lätt hamnar i en situation där insatsernas kostnad ställs mot det faktiska resultatet och att man därför väljer att prioritera ner missbrukarvården och satsa pengar på andra utsatta grupper. På detta sätt glöms en av de absolut svagaste och mest utsatta grupperna i vårt samhälle bort och lämnas kvar i sin tragiska ensamhet och sitt drogberoende.
För att komma åt problemet med att narkomaner flyttar till större städer och belastar den kommunala ekonomin borde det upprättas någon form av statlig garanti för missbrukarvård som delfinansieras med statliga bidrag till kommunerna.
En sådan reform skulle underlätta för socialsekreterare att få i genom vårdbeslut hos de kommunala socialnämnderna samt garantera fortsatt vård för några av de mest utsatta i samhället samtidigt som även större kommuner som i dag tvingas bära en orimligt stor börda för missbrukarproblematiken får möjlighet att på ett bättre sätt hjälpa de missbrukare som bor och flyttar in till kommunen.
En sådan garanti skulle kunna utformas så att staten står för 70 % av vårdkostnaden på ett behandlingshem upp till en viss nivå. Detta skulle göra att kommunerna även fortsättningsvis har ett intresse av att finna bra och kostnadseffektiva vårdlösningar. Regeringen bör få i uppdrag att komma med förslag om hur ett sådant system kan utformas.
Det är också viktigt att staten utreder vilka konsekvenser de kommunala och statliga nedskärningarna har fått inom missbrukarvården. Det kan aldrig vara samhällets mening att de som av olika skäl tappat fotfästet i livet och börjat med droger inte skall få möjlighet att börja om med ett nytt och drogfritt liv.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en statlig garanti för vård av missbrukare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en utredning om konsekvenserna av kommunala besparingar för missbrukarvården.
Stockholm den 28 oktober 1998
Magnus Jacobsson (kd)