Arbetslivet utgör fortfarande en källa till ohälsa för många
människor. Kvinnor är särskilt utsatta inom många
branscher, inte minst inom tjänstesektorn.
Arbetarskyddsstyrelsen rapporterar att var fjärde kvinna anser att arbetet
har blivit tyngre de senaste fem åren. Värst drabbade är de anställda inom
vårdyrkena. Arbetarskyddsstyrelsen konstaterar vidare att lyften minskar i
typiska mansyrken, till exempel inom industrin. Bara var tionde man uppger
att jobbet har blivit tyngre under perioden. Var femte anser glädjande nog att
jobbet blivit lättare.
Helt klart är det så att folkhälsoarbetet för litet fokuserats på köns- och
klasskillnader. Det är främst kvinnor med kort utbildning, låg lön och arbete
utan inflytande som drabbas av ohälsa. I bostadsområden som betraktas som
fattiga har kvinnors hälsotillstånd försämrats under en tioårsperiod.
Men inte bara deltagandet i arbetslivet kan försvaga hälsan. Motsatsen,
dvs. arbetslöshet, kan vara minst lika skadligt. Sociala problem är utan tvivel
ytterligare en orsak till ohälsa.
Sjukvården, folkhälsoarbetet och arbetarskyddet utgår än i dag från
mannen som norm. Forskning som gjorts på män, tillämpas på kvinnor både
vad gäller diagnostisering och behandling.
Hälsokunskap och upplysning kan ha avgörande betydelse för den enskilda
individens val av livsstil och handling. Men information och åtgärdsförslag
måste bygga på kunskaper ur helhetsperspektiv. Hänsyn måste tas till kön
och klass.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att i hälsoupplysning tydliggöra skillnaderna mellan
män och kvinnor och mellan olika samhällsklasser i sjukvård, arbetarskydd
och folkhälsoarbete samt att redovisa åtgärder för att eliminera
diskriminerande skillnader.