Internationellt sett ligger Sverige redan i dag långt framme
vad gäller stöd åt funktionshindrade. Därutöver läggs mycket
möda ner bland annat från Socialdepartementet i syfte att
ytterligare förbättra villkoren och underlätta så att
handikappade, så långt det bara är möjligt, skall ha
möjligheter att leva under samma villkor som vi andra.
I många sammanhang är det viktigt att hantera stöden gentemot handi-
kappade på generell basis. Går man för mycket in och differentierar mellan
olika grupper hamnar man lätt i diskussionen om "vem som har det värst".
Det är dock ibland nödvändigt att "specialdesigna" stöd även på statlig
nivå och jag anser att så måste ske gentemot de döva och svårt hörseskadade.
Sverige var det land som först erkände teckenspråket som dövas
förstaspråk. Vi har också världens första professor i teckenspråk. Dessa
resurser utgör naturligtvis en mycket bra grund att bygga vidare på.
Ett nytt försörjningssystem för unga funktionshindrade är under utarbetan-
de och diskriminering i arbetslivet gentemot funktionshindrade skall föbju-
das i lag. För att ytterligare underlätta tillträde till arbetsmarknaden kommer
anslagen till så kallad arbetsbiträde att höjas.
Dessa åtgärder är mycket bra men möjligheter till utbildning för döva
måste förbättras parallellt för att de nya förslagen skall ha någon reell
betydelse. Än i dag förekommer det att lärare som tjänstgör i dövskolor inte
kan teckenspråk. Döva har heller inte lärare på universitetsnivå.
Det är mycket svårt för oss hörande att inse att svenska språket är ett
andraspråk för döva, att teckenspråk är hemspråk. Även skriftspråket
påverkas, en döv "hör och känner" inte svenskan inom sig.
I och med att även läsförståelsen ofta är låg har döva mycket svårt att till-
godogöra sig samhällsinformation och debatt. De dövtolkar som i dag är
satta att informera är för få. Allt för många döva lever bland oss, men i en
icke godtagbar isolation.
Förutom utbildning är exemplen många där samhället borde ta ett större
ansvar för att förbättra för de döva. Psykiatrisk hjälp är så gott som omöjlig
att få för en döv. På sjukhem, servicehus, fängelser etc. finns i dag döva som
är utestängda från all kommunikation och information.
I stort och smått behöver de dövas situation ses över. Att ta in på ett hotell
för en döv medför problem, att ringa ett telefonsamtal är en annan svårighet,
att tillgodogöra sig TV-program och kultur är ett tredje bekymmer. Listan
kan göras lång och endast de döva själva kan komplettera den.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de dövas problem och behov av särskilda resurser vad gäller
tillgång till utbildning, information, kommunikation, psykiatrisk och annan
vård.