Utifrån regeringens proposition 1984/85:181 beslutade
riksdagen 1985 att anta det hälsopolitiska dokumentet "Hälsa
åt alla år 2000" som WHO utarbetat och som också 32 andra
stater i Europa undertecknat 1984. I artikel 17 förband sig de
undertecknande staterna att minska alkoholkonsumtionen
med minst 25 % fram till år 2000, med konsumtionen 1980
som bastal.
Socialstyrelsen utarbetade 1988 ett idéprogram för att effektuera riks-
dagens beslut, som även togs in i socialutskottets betänkande 1989/90:SoU2,
och som innebär att Sverige skulle minska sin alkoholkonsumtion som 1980
var 6,72 lit/inv. ren alkohol (alla invånare över 15 år) till 5,0 lit/inv. år
2000.
1992 följdes detta beslut upp av European Alcohol Action Plan, som
utarbetats av WHO för de 33 europeiska staterna, och som antog dessa
riktlinjer till följd av beslutet från 1984.
I september 1992 anordnade WHO en konferens för att följa upp beslutet
från 1984. Då konstaterade man:
? att det finns en bestämd relation mellan en stats alkoholkonsumtion
och skadeverkningarna,
?
? att det av tillgängliga data framgick att 21 av 40 stater hade fått en
ökning av konsumtionen, antingen under hela perioden, eller i den
senare delen av perioden, 1984-93,
?
? att en betydande del av befolkningen, 90 %, överskrider den konsum-
tion som är den lägsta gränsen för att få så få skador som möjligt, 2
liter per individ och år.
?
I december 1995 stod den franska regeringen som värd för
en WHO-konferens med 179 officiella delegater från 46
länder, bl.a. dåvarande bitr. socialminister Anna Hedborg
från Sverige, samt 92 observatörer i form av forskare,
deltagare från folkrörelser, nykterhetsrörelser m.fl. Denna
konferens antog enhälligt i linje med det ursprungliga
beslutet 1984, 5 mål och 10 strategiska punkter. Dessa
punkter har inte med ett ord berörts i regeringens två senaste
budgetpropositioner.
Europas länder arbetar med
kraft mot
25-procentsmålet
Det har sedan decennier pågått en strävan från flera
sydeuropeiska länder att minska alkoholkonsumtionen. Till
grund för denna strävan ligger bl.a. den franske forskaren
Sully Ledermanns banbrytande arbete med att relatera
skadeutvecklingen till den totala konsumtionen av alkohol.
Hans forskning har sedan den först presenterats granskats
och kritiserats av flera välmeriterade forskare, bl.a.
finländaren Kettil Bruun, som gav modellen en bättre
teoretisk bas. Nyligen medverkade Bruun i boken "Alcohol
Policy and the Public Good", som redigerats av professor
Griffith Edwards, Storbritannien, tillsammans med
ytterligare 16 av världens mest meriterade alkoholforskare.
Bokens budskap är att forskarna, efter att ha studerat
praktiskt taget all seriös forskning i världen, kunde
konstatera att de restriktiva instrument Sverige har använt sig
av har varit framgångsrika även i andra länder, som t.ex.
restriktiv hållning till serveringstillståndens antal och
formerna för servering, reklam, rattfyllerilagstiftning.
Frankrike har under perioden 1971-1990 gått från en alkoholkonsumtion
på 16,1 lit/inv och år, till 12,1 lit/inv. Även Italien har minskat sin
konsumtion med mer än 25 %. Danmark däremot, som under flera årtionden
bedrivit en liberal alkoholpolitik, har fått en ökning från 7,2 lit/inv 1980
till
9,9 lit/inv 1990. Ökningen har fortsatt under 1990-talet. För Danmarks del
innebär detta en tredubbling av levercirrosen för ungdomar och medelålders
män. I levnadsstatistiken för OECD-länderna har Danmark sjunkit från 5:e
plats till 21:a plats. Danska regeringen har i egna undersökningar kunnat
konstatera att konsumtionen av alkohol och tobak orsakat en betydande del
av denna utveckling. Danmark håller sedan 1994 på att skärpa sin
lagstiftning och stödet till primär prevention.
Sveriges utveckling
Sverige beslöt 1976 att fr.o.m. den 1 juli 1977 inte sälja
mellanöl eller starkare alkoholhaltiga drycker på annat sätt
än via Systembolaget. Därefter genomfördes i linje med
APU-utredningens förslag en mängd restriktiva åtgärder,
som kombinerades med aktiva insatser för primär prevention
och hälsoupplysning. Det infördes lördagsstängning, som
permanentades efter en vetenskaplig utvärdering som gett
positiva resultat. I samverkan med folkrörelserna och
myndigheterna har det genomförts en kampanj för att få bort
svartspriten, som också gav gott resultat, och en mängd
projekt startades upp, t.ex. Athena. Detta sammantaget
gjorde att Sverige sänkte sin konsumtion från 7,7 lit/inv 1976
till 6,01 lit/inv 1984. Sedan dess har konsumtionen pendlat
mellan 6,6 lit/inv och de 6,0 lit/inv som rapporterats från
1996. Räknat just mellan nuläget (1996) och 1980, som var
utgångspunkten för WHO:s mål, har Sverige minskat den
totala alkoholkonsumtionen med 10,7 % sedan 1980 då
konsumtionen var 6,72 lit/inv. Det är alltså långt från 25-
procentsmålet och de 5 liter/inv som uppsattes som mål
1985. Till den stagnation som rått sedan 1984 har en kraftig
ökning av ölkonsumtionen bidragit, som i år överstiger nivån
för sista mellanölsåret. 1976 drack svensken (över 15 år)
starköl, mellanöl och folköl med en sammanlagd
alkoholmängd av 2,43 liter. Motsvarande siffra för 1996 är
2,6 liter.
Den omfattande ölkonsumtionen är en internationell trend, till följd av en
medveten marknadsföringskampanj från alkoholindustrin. Trenden har lett
till att vindrickande länder som Italien och Frankrike nu kraftigt har höjt sin
ölkonsumtion, inte minst bland ungdomar. De har också tillägnat sig den
nordeuropeiska dryckesseden när det gäller att berusa sig, något som oroar
ledande socialt ansvariga politiker i dessa länder.
Beslutsamhet och god vilja!
Sverige gjorde en god start i början av 1980-talet med en
minskning av konsumtionen med 10,7 %, men har alltså stått
och stampat sedan 1984. Sedan ett flertal restriktiva
instrument har tagits bort - monopolet för export, import och
grossisthandel, förbudet av alkohol på hotellrum - har inga
restriktiva åtgärder vidtagits. De många förslag som den
parlamentariska alkoholkommissionen lämnade har
regeringen lämnat utan åtgärd. Inga åtgärder överhuvudtaget
är aviserade av regeringen.
Nu är det hög tid att ta krafttag för att sänka den totala alkoholkon-
sumtionen. Konsumtionen ligger f.n. farligt nära en tendens att återigen öka.
Detta kan leda till samma destruktiva utveckling som i Danmark. Själva
folkhälsan står på spel. Kunde Sverige med beslutsamhet och god vilja på
några få år i början av 1980-talet minska konsumtionen med 10 %, kan vi
också med beslutsamhet och god vilja utnyttja de sista åren av 1990-talet till
att få en kraftigt nedåtgående trend.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fullfölja den restriktiva alkoholpolitiken för att minska
alkoholkonsumtionen med 25 % från 1980 till 2000.