Tillsynslagstiftning och skydd mot kvacksalveri inom psykologisk verksamhet
I förarbetena till lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område (prop 1997/98:109 samt 1997/98:SoU22) framhålls vikten av att
vissa frågeställningar inom det psykologiska verksamhetsområdet utreds.
Det gäller dels frågan om en samlad effektiv tillsynslagstiftning inom
psykologins område, dels ett vidgat skydd mot kvacksalveri inom
psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet.
Riksdagen har, efter rekommendation av socialutskottet, beslutat att som
sin mening ge regeringen tillkänna att dessa frågor utreds.
Samhället måste tillskapa ett skydd för allmänheten när det gäller oseriös
och hälsofarlig utövning inom psykologins område. Det skydd och den
tillsyn som finns idag från samhällets sida är begränsad till verksamhet som
bedrivs av legitimerade psykologer inom hälso- och sjukvårdens område.
Legitimerade psykologer har ett yrkes- och verksamhetsansvar som är reg-
lerat i lag. Socialstyrelsen utövar tillsyn över yrkesutövningen och utövarens
verksamhet och har möjligheter att ingripa med olika sanktionsmedel. Titeln
psykolog är inom hälso- och sjukvårdsområdet förbehållen legitimerade
psykologer. När det gäller själva yrkesutövande finns inget generellt förbud
för personer som saknar legitimation att utöva hälso- och sjukvårds-
verksamhet. Lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på
hälso- och sjukvårdens område, sk kvacksalverilagen, innehåller inte något
hinder mot psykologiskt kvacksalveri förutom förbudet för den som inte är
legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal att undersöka eller behandla barn
under åtta år respektive undersöka eller behandla annan under hypnos.
Behörighetskommittén har i betänkande (SOU 1996:138), vid behand-
lingen av ovan nämnda område, anfört att psykologisk och psykoterapeutisk
verksamhet utövad av personer som saknar reglerad kompetens kan innebära
risk för skador hos den som behandlas. Kommittén ansåg därför att det kunde
finnas skäl att förbehålla hälso- och sjukvårdspersonal rätten att behandla
allvarliga psykiska störningar. En sådan inskränkning i den fria närings- och
yrkesfriheten kräver dock att det i lagform görs preciseringar och avgräns-
ningar inom det psykologiska behandlingsområdet. Utformningen av en
sådan bestämmelse kräver enligt kommitténs uppfattning ytterligare utred-
ning, bl.a. för att avgränsa förbudsområdet på ett sätt som gör en sådan
reglering möjlig att tillämpa på ett rimligt sätt.
När det gäller psykologisk verksamhet utanför hälso- och sjukvårdens
område saknas idag lagstiftningsskydd och samhällelig tillsyn. Samhället
saknar här möjlighet att ingripa mot att personer med otillräcklig utbildning
uppträder under yrkesbeteckningen psykolog och att psykologiska metoder
används av andra än legitimerade psykologer.
Med hänsyn till den inverkan psykologisk yrkesutövning har på såväl
individ- och grupp- som organisationsnivå är det av stor betydelse för
allmänhetens skydd att dels yrkesbeteckningen psykolog förbehålls den
grupp som har en av samhället angiven utbildning, dels att samhället ges
möjlighet att ingripa mot oseriös och skadlig psykologverksamhet inom alla
områden.
Mot bakgrund av det ovan anförda är det mycket angeläget att regeringen
snarast tillsätter en utredning med uppgift att utforma förslag till en enhetlig
tillsynslagstiftning och ett utvidgat skydd mot kvacksalveri inom
psykologins område.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utredning för att få en enhetlig tillsynslagstiftning
och ett utvidgat skydd mot kvacksalveri inom psykologins område.