Psykologisk kompetens som en resurs i primärvården
För att kunna uppfylla intentionerna bakom hälso- och
sjukvårdslagen om en god hälsa åt alla och helhetssyn i
vården måste sjukvården utveckla ett arbetssätt där inte
enbart den medicinskt-biologiska kompetensen tas till vara.
Den psykologiska kompetensen behöver väga tungt om en
helhetssyn på människan ska vara möjlig.
Problem som relaterar sig till beteende eller livsstil är det särskilt viktigt
att söka bemästra för att lyckas med prevention av sjukdom samt för
hälsofostran och hälsobefrämjande åtgärder. Vid vårdcentralerna behövs en
utbyggnad av t ex ungdomsmottagning, alkoholmottagning, rökavvänjnings-
klinik och mottagning för andra livsstilsproblem, som erfordrar psykologisk
kompetens utöver den som läkare och övrig medicinskt skolad personal kan
förväntas besitta.
I WHO:s regionala hälsostrategier "European Regional Strategy for Health
for All" (1984), betonas att sociala och psykologiska problem bidrar till
ohälsa i befolkningen och att primärvården behöver ha personal med
professionell kunskap om sociala och psykologiska faktorer och deras in-
verkan på de vårdsökandes hälsotillstånd.
Internationella undersökningar om hälsoproblemen i befolkningen har
visat att mellan 20 och 40 % av alla som sökt läkarkontakt inom primär-
vården i själva verket har psykiska besvär. Enbart hälften får en riktig
diagnos eller behandling. I Sverige har uppskattats att cirka 60-70 % av dem
som söker primärvården har psykiska eller psykosomatiska åkommor.
Systematiserad samverkan mellan olika kompetenser - som medicinsk och
psykologisk - är, sett ur både patientens och samhällets perspektiv, det mest
effektiva. Redan i primärvården måste patienten träffa på rätt kompetens.
Psykologisk diagnostik och behandling måste lyftas fram som något mycket
angeläget. Inom primärvården behärskas inte dessa metoder.
Genom ett sådant system skulle med största sannolikhet patienter redan
från början komma rätt i vårdkedjan samtidigt som minskat lidande uppnås
för den enskilde patienten. Problem med läkemedelsberoende kan antas
minska och en avlastning för psykiatrin kan uppnås.
Som enda nordiska land har Finland regelmässigt inrättat tjänster för
psykologer och socialarbetare inom primärvården. Därmed har man dels
anpassat sig till den internationella uppfattningen i frågan, dels fått en
lösning som förefaller ge såväl ekonomiska vinster som vårdeffek-
tivitetsvinster. Dagens primärvård skall utgöra basen för förebyggande,
diagnostiserande, behandlande och rehabiliterande insatser. En nödvändig
förutsättning för att detta skall uppnås är att psykologer utgör en lika
naturlig
resurs inom primärvården som inom psykiatrin. Detta kan ske dels via
anställningar men också till en väsentlig del via anlitande av privat-
praktiserande psykologer.
Idag bedrivs hos några landsting och kommunala sjukvårdshuvudmän
försök med psykologisk kompetens i primärvården, t.ex. i Kronobergs läns
landsting, Skaraborgs läns landsting, Jämtlands läns landsting, Stockholms
läns landsting, Värmlands läns landsting, Västmanlands läns landsting,
Göteborgs kommun m.fl. Försöken följs upp och en systematisk utvärdering
börjar komma till stånd med uppvisande av positiva resultat.
Ett problem är dock att dessa försök ofta genomförs i form av korta
tidsbegränsade projekt så att man därigenom enbart ser de kortsiktiga
effekterna för såväl verksamhet som individ. För att studera långsiktiga
effekter måste medel tillföras så verksamheten får fortgå under lång tid.
Delegationen för samverkan mellan offentlig och privat hälso- och
sjukvård (SOU 1997:179) har i sitt slutbetänkande lagt förslag som skulle
möjliggöra att bl a primärvårdens patienter skulle få ökad tillgång till
psykologisk kompetens i form av privatpraktiker. Förutom detta behöver
dessutom en betydande utbyggnad av antalet anställda psykologer ske inom
primärvården.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att tillskapa nödvändiga resurser för att psykologisk
kompetens skall kunna bli en obligatorisk resurs - och en självklar tillgång
för patienten - i primärvården.