Motion till riksdagen
1998/99:So301
av Tuve Skånberg och Rolf Åbjörnsson (kd)

Självdestruktiva handlingar och suicid hos barn och ungdomar


Något av det svåraste som kan drabba en förälder eller ett
syskon är när ett barn dör. Något av det allra svåraste att
bearbeta och leva vidare med är om barnet eller ungdomen
har tagit sitt eget liv.
En allvarlig varningssignal på barns och ungdomars utsatthet är den höga
frekvensen av självmord och självmordsförsök bland barn och unga i
Sverige. Under 15 års ålder begår ungefär 5 barn självmord varje år,
övervägande pojkar. I åldern 15-19 år är det ungefär 50, i åldern 20-24 år
ungefär 130 som tar sitt eget liv. Då är medräknat både de fall där man säkert
vet att det varit fråga om självmord och de fall där det råder någon oklarhet.
Totalt ca 2000 människor dör i självmord varje år. Av dessa är nästan
20 % under 30 år. Självmord är nu den vanligaste dödsorsaken bland pojkar
och unga män i åldern 15-29 år, till och med vanligare än död i trafik-
olyckor.
Till de självmord som fullbordas kommer också de självmordsförsök där
inte självmordet fullbordats. I enkätundersökningar bland skolungdomar i
Sverige har 3-8 % rapporterat att de någon gång gjort självmordsförsök. Om
man räknar med "självskadande handlingar" blir siffrorna ändå högre.
Socialstyrelsens enkät från 1991 visade att så många som 9 % av 2000 ung-
domar födda 1973 någon gång utfört självdestruktiva handlingar och
avsiktligt gjort sig själva illa.
Sverige har länge haft en oförändrad och hög frekvens av självmord bland
ungdom. Det rapporteras nu från flera västeuropeiska länder om en markant
ökning av antalet självmord bland ungdom. Norge har under de senaste 20
åren fått en femfaldig ökning av självmord i åldern 15-24 år, och ligger nu
på samma höga nivå som Sverige och Danmark. Finland har också haft en
ökning av självmord hos pojkar och unga män i dessa åldrar och har nu
Europas högsta självmordstal för dessa grupper. Även i länder som Irland
och Belgien har en ökning skett, och i USA har ökningen av ungdoms-
självmord ökat så kraftigt att man där talat om en självmordsepidemi. Där
har självmord blivit den ledande dödsorsaken efter mord och dråp hos pojkar
och unga män i åldern 15-24 år.
Situationen är alltså utomordentligt allvarlig. 1987 blev självmord den
vanligaste dödsorsaken för pojkar och män i åldern 15-29 år, 1990 blev
självmord även den vanligaste dödsorsaken för flickor och kvinnor i åldern
15-44 år. I senare publicerad dödsorsaksstatistik gäller detta förhållande
fortfarande.
Samhället har satsat mycket och effektivt på medicinsk hjälp under
perioden då barn är nyfödda. Det har också gjorts stora insatser då det gäller
barncancer och trafiksäkerheten för barn. Ett sådant exempel är att
landstingen gratis lånat ut bilbarnstolar under det första levnadsåret,
trafiksäkerhetsutbildning på skoltid är ett annat. Det framstår därför som
närmast obegripligt att samhället har kunnat tillåta så många barn och
ungdomar att dö en för tidig död utan att satsa motsvarande resurser för att få
ned antalet självmord.
Docent Jan Beskow skriver i Forskningsrådsnämndens rapport 95:4 "Rätt
till liv, lust till liv - Om självmordsbeteende bland barn och ungdomar"
mycket träffande: "Det borde vara ett minimimål för självmordsprevention
att förhindra alla självmord före 18 års ålder. Människan föds utan eget val in
i en psykologisk och social verklighet som blir avgörande för hennes vidare
utveckling. Det är vårt ansvar som vuxna att den åtminstone blir uthärdbar
för henne. Inte i någon annan ålder framstår självmordet som så tydlig och så
smärtsam samhällskritik. Behovet av självmordsförebyggande arbete blir
moraliskt påträngande."
Mot denna bakgrund måste det ses som mycket angeläget att ge Folk-
hälsoinstitutet i uppdrag att sammanställa en nationell handlingsplan för att
förebygga självdestruktiva handlingar och självmord bland i synnerhet barn
och unga.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en nationell handlingsplan för att förebygga självdestruktiva
handlingar och självmord bland barn och ungdomar.

Stockholm den 26 oktober 1998
Tuve Skånberg (kd)

Rolf Åbjörnsson (kd)