Arbete måste löna sig för sommarjobbande ungdomar.
Drivkraften för de flesta ungdomar att sommarjobba är i
första hand att tjäna lite extra pengar. Därför är det viktigt att
unga människor, oavsett föräldrarnas ekonomi, får behålla
den största delen av sina inkomster från t ex ett sommarjobb.
De statliga och kommunala reglerna måste samordnas bättre
så att systemet uppmuntrar till arbete istället för att det går ut
signaler om att arbete i praktiken inte lönar sig. Vi riskerar
annars att tidigt cementera ett bidragsberoende hos unga
människor.
Åtgärder för sommarjobb
Det kan med rätta ifrågasättas om offentliga resurser riktade
mot ungdomar används på ett riktigt sätt. Statens uppgift är
inte att betala kommunerna för att dessa ska skapa extra
sysselsättning. Staten ska skapa förutsättningar för fler nya
jobb som i sin tur leder till fler sommarjobb i våra
kommuner. Om dessutom småföretagandet i Sverige någon
gång avbyråkratiserades skulle fler ungdomar lättare kunna
omsätta sitt sommarlov i kreativa projekt.
Riksdagen anslog i år 100 miljoner kronor till kommunala sommarjobb för
landets skolungdomar. Regeringen har under en rad år vädjat hos kommun-
politikerna att uppfylla statens löften om sommarjobb för alla unga utan att
anslå några pengar. Men den gångna sommaren när det dessutom råkade vara
valår betalades 100 miljoner kronor ut för fler kommunala sommarjobb åt
ungdomar. Det är rimligt att på en sådan spetsig arbetsmarknadspolitisk
åtgärd inriktad på skolungdomar ställa kravet att den bidrar till att stärka
arbetslusten bland unga - inte motverkar den.
Exemplet Örebro kommun
I Örebro kommun är reglerna utformade på ett sådant sätt att
många ungdomar som erbjöds ett sommarjobb 1998 ställdes
inför tre mycket dåliga alternativ. Dessa var att i praktiken
tjäna sju kronor i timmen, tacka nej till jobbet eller inte
uppge detta för familjens socialbidragshandläggare. Denna
valmöjlighet är djupt oroande eftersom
socialbidragssystemet måste vara utformat så att man höjer
arbetsmoralen hos unga människor. Det är avgörande för om
vi på sikt skall få färre bidragstagare och fler löntagare.
Den som var under 18 år samt hade föräldrar som uppbar socialbidrag fick
med gällande regler knappt behålla något av sin inkomst från ett eventuellt
sommarjobb. Samtidigt uppmanades - ofta samma - ungdomar att söka
särskilda sommarjobb via Örebro kommun om de inte lyckades få något
annat. En i sig god ambition för att försöka etablera en tidig kontakt med
arbetsmarknaden. Men med nuvarande regler blev effekten att många
gymnasieungdomar istället fick "lära sig" att det inte lönar sig att arbeta.
Denna "lärdom" är det stor risk att de tar med sig i sitt vuxna liv.
De pengar en örebroare, som är under 18 år och vars föräldrar uppbär
socialbidrag, tjänar skall enligt gällande regler tillkomma familjen upp till
den nivå som, enligt socialstyrelsen, "motsvarar dennes del i familjens
kostnader, således även hyresdel". Detta motsvarar idag cirka 2 500 kr. För
att det ändå skulle löna sig att arbeta bestämde Örebro kommun i maj 1998
att ungdomar som sommarjobbade alltid skulle få behålla 1 000 kr om de
tjänade mindre än 3 500 kr. Resten skulle räknas av på socialbidraget mot
familjens försörjning. Detta trots att ungdomar inte på något sätt har
försörjningsplikt mot sin föräldrar - åtminstone inte enligt lag. Många som
sommarjobbade inom kommunen tjänade endast 25 kr i timmen. Den som
arbetade knappt fyra veckor tjänade då 3 500 kr. Av detta blev det då endast
1 000 kr kvar eller 7 kr i timmen!
Det säger sig självt att ingen ung människa är beredd att år 1998 arbeta för
7 kr i timmen. Samtidigt är det inte rimligt att den som genom sina föräldrar
vanligtvis uppbär socialbidrag inte skall bidra något till sin egen försörjning
med egna inkomster. Det vore därför bättre om kommunens regler inneburit
att 1 000 kr avräknades upp till 3 500 kr och att den unge enligt exemplet
ovan fick behålla 2 500 kr eller 18 kronor i timmen. Effekten skulle bli att
även ungdomar med föräldrar som uppbär socialbidrag skulle få "lära sig" att
det lönar sig att arbeta. En sådan lösning stämmer för övrigt utmärkt med en
bokstavstolkning av socialstyrelsens rekommendationer för sommarjobbande
ungdomar (socialstyrelsens Allmänna Råd 1992:4).
Med nuvarande regler i Örebro kommun tackade i praktiken många unga
människor nej till sommarjobb de erbjöds eftersom de anser 7 kr i timmen är
väl låg lön. Därmed utgick också socialbidrag i sin helhet även under
sommarmånaderna för dessa barn. Med andra regler skulle fler unga ha
tackat ja till ett sommarjobb och därmed minskat familjens samlade
socialbidrag. Ännu viktigare är att en för skolungdomen värdefull kontakt
hade etablerats med arbetsmarknaden.
Samordnade regler
Bara Örebro kommun betalar idag ut ungefär en miljon
kronor i socialbidrag varje arbetsdag. Detta är ett trist mått
på hur många det är i en hyggligt stor kommun som inte har
egenförsörjning. Det mäter även lokalt det nationella
misslyckandet i företagarpolitiken eftersom människor måste
ansöka om offentligt stöd istället för att huvudsakligen kunna
leva på en lön. Om hälften av dem som idag uppbär
socialbidrag fick chansen till ett arbete så skulle Örebro
kommun plötsligt få 130 miljoner över per år till angelägna
satsningar inom t ex skolan och omsorgen. Det motsvarande
gäller i de flesta andra kommuner.
De regler som omgärdar tillfälliga arbeten av typen sommarjobb måste
utformas på ett sådant sätt att det lönar sig för unga människor att arbeta
även om deras föräldrar uppbär socialbidrag. Socialstyrelsen måste få i
uppdrag av regeringen att utforma rekommendationer vad gäller sommar-
jobbande ungdomar och föräldrars socialbidrag på ett sådant sätt att de av
kommunerna inte kan tolkas på ett sådant sätt att syftet med sommarjobb för
ungdomar motverkas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rekommendationer till kommunerna angående regler för
extraarbetande ungdomar till socialbidragstagande föräldrar.