Motion till riksdagen
1998/99:So290
av Ingrid Burman m.fl. (v)

Dopning


I Lagen om förbud mot vissa dopningsmedel fastställs att i
princip all hantering, exempelvis langning, innehav och
framställning, av sådana preparat är förbjuden. Genom
propositionen "Åtgärder mot dopning" (prop. 1998/99:3)
föreslår regeringen att även själva bruket av dopningsmedel
ska kriminaliseras.
Utredningen om dopning lade i augusti 1996 fram sitt betänkande "Doping
i folkhälsoperspektiv" (SOU 1996:126). Utredningen påvisade att dopning är
ett mycket större folkhälsoproblem än man tidigare trott, och man föreslog i
betänkandet en kriminalisering av bruket. Skälet till att man på detta sätt
ville
skärpa lagstiftningen är att man vill markera att samhället inte tolererar
dopning. Man vill på detta sätt också skärpa straffen så att exempelvis
langning och försäljning av dopningsmedel ska klassificeras som grova brott.
Hårdare straff hjälper inte
Vänsterpartiet anser att illegal införsel, lagning och innehav
av det som klassificeras som dopningsmedel skall vara
förbjudet. Förbudet skall i första hand ses som ett hjälpmedel
för att ingripa mot langning, upprätthålla dopningsfria
miljöer och minska tillgängligheten. Dock anser vi inte att
enbart bruket skall utgöra grund för straff.
Denna straffskärpning, som så många andra när det gäller missbruk, har
motiverats med att den skulle vara ett avgörande steg mot ett dopningsfritt
samhälle. Den följer av en vanlig, men felaktig slutsats om att missbruk i
första hand kan bekämpas med juridik och polis, vilket kraftigt motbevisas
av  exempel från såväl Sverige som andra länder.
Missbruk av illegala droger kommer i första hand av sociala problem, och
dessa löser man inte genom hårdare straff. Istället krävs ökade satsningar på
förebyggande insatser, vård och behandling. I propositionen redovisas också
regeringens bedömning i fråga om förebyggande insatser, åtgärder för att
minska tillgången, vård och behandling av dem som missbrukar samt
behovet av utbildning och forskning. Vänsterpartiet anser att det är dessa
bitar man ska koncentrera sig på när det gäller åtgärder mot dopning. Vill
man skärpa straffen för langning och försäljning kan man dessutom göra det
utan att kriminalisera bruket.
Om ändå riksdagen skulle kriminalisera missbrukaren anser vi att de
tvångsmedel som redan finns i Lagen om vård av missbrukare (LVM) är att
föredra framför att ha straffsatser i en särskild lag, Lagen om förbud mot
vissa dopningsmedel (1991:1969).
Unga och droger
Vänsterpartiet vill förstärka det förebyggande arbetet i
drogfrågor på alla nivåer. De frivilligorganisationer som
arbetar för att förebygga droganvändning bör få ett större
stöd från samhället. Skolans ANT-undervisning bör
utvecklas och förbättras. Dopningsmedlens skadeverkningar
bör lyftas in i den undervisningen.
Insatser för unga måste bygga på en aktiv pedagogik och utgå från en
social helhetssyn. Tvångsåtgärder mot ungdomar med sociala problem kan
endast accepteras inom ramen för socialtjänstens verksamhet. All vård som
sker med tvång måste underställas en kontinuerlig och noggrann kvalitets-
kontroll.
Män och kvinnor
Det behövs mer kunskap om skillnaderna i mäns och
kvinnors bruk och missbruk av dopningsmedel och deras
sociala situation. Eftersom missbruksmönstret är olika
mellan könen måste det finnas olika insatser och olika
vårdformer för kvinnor och män med missbruksproblem.
Personer måste kunna erbjudas kompetent hjälp i första hand
inom den öppna sjukvården. Kraftfulla tidiga insatser har
stor betydelse när det gäller att förebygga framtida svåra
missbruksproblem. Det finns goda skäl att anta att
dopningsmissbrukare, precis som när det gäller andra
missbruksgrupper, har svårt att få bra hjälp inom den
reguljära sjukvården, svårigheter som främst drabbar
kvinnor. Det är därför angeläget att satsa på organisationer
som ger hjälp till självhjälp. Därutöver krävs att
socialtjänsten och sjukvården utvecklar bättre kompetens och
resurser att behandla människor som missbrukar dopnings-
preparat.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att enbart bruket av dopningsmedel inte skall kriminaliseras,
2. att riksdagen - om första yrkandet avslås - som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att man som åtgärd vid bruk
av dopningsmedel använder de tvångsmedel som redan finns i lagen om vård
av missbrukare (LVM).

Stockholm den 22 oktober 1998
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)

Kalle Larsson (v)

Lena Olsson (v)

Rolf Olsson (v)

Stig Sandström (v)

Claes Stockhaus (v)

Carlinge Wisberg (v)