Det finns i dag en enhällig politisk uppslutning bakom rätten
till personlig assistans, som innebär att personer med
omfattande funktionshinder genom tillgång till personlig
assistans i största möjliga utsträckning skall kunna leva som
andra. Vänsterpartiet är dock inte nöjt med den utformning
som assistansersättningen fått. Vi vill ta bort schablonen och
ersätta den med ersättning som baseras på den enskildes
behov.
Om schablonen
Schablonen är en av orsakerna till att syftet med assistansen
inte fullt ut är uppnått och, som regeringen uttalat i
budgetpropositionen, finns fortfarande oklarheter i
regelverket och misstolkningar av rättigheten som måste
rättas till. Nu lever vi med en schablonisering i stället för en
bedömning efter behov, och vi vill därför försöka få rätsida
på en del problem. Vänsterpartiet håller med intressegruppen
för assistansberättigade (IFA) när de föreslår ett bättre och
tydligare regelverk. IFA har föreslagit att varje
assistansberättigad upprättar en budget enligt en av RFV
upprättad kontoplan som utgörs av ersättningsbara
kostnadsslag. Den enskilde redovisar sedan sina faktiska
kostnader och över- och underskott regleras. Riktigheten i
redovisningen intygas av lämplig instans exempelvis av en
auktoriserad revisor.
En sådan modell innebär för den enskilde en acceptabel kostnadskontroll
och ytterligare behovsprövningar behöver inte tillgripas. Det ger också en
legitimitet åt reformen när det motverkar misstankar om överkompen-
seringar. Det föreslagna systemet med schablon anser vi inte motverkar
fördyringar, utan håller tvärtom öppet för kommuner att överkompensera sig
för kostnaderna i assistansverksamheten. Vänsterpartiet vidhåller därför att
IFA:s förslag är det bästa och väl värt att pröva. Vi föreslår därför att
riksdagen hos regeringen begär ett förslag enligt IFA:s modell.
Om sammanboende
Ett annat problem är RFV:s syn på ansvaret äkta makar
emellan och mellan parterna i ett samboförhållande. I RFV:s
allmänna råd, 1997:2, infördes ett stycke som behandlar äkta
makars ansvar för varandra. RFV framförde där
uppfattningen med hänvisning till äktenskapsbalken att det
finns ett gemensamt ansvar för hem och hushåll innebärande
att den icke funktionshindrade parten i ett äktenskap eller
samboförhållande skall utföra en större del av
hushållsysslorna. Detta synsätt har sedan återkommit i en
regeringsrättsdom. I de nu gällande allmänna råden, 1998:6,
vidhålls och förstärks detta synsätt. Skrivningen ingriper i
äkta makars och sambopartners relationer på ett sätt som är
fördomsfullt och integritetskränkande. RFVs tolkning är här
inte förenligt med intentionerna bakom LSS.
Därtill lägger RFV hela ansvaret för jourhjälp nattetid på den icke
funktionshindrade maken. Det är orimligt att kräva att makar eller sambo-
partner skall tvingas ingå i en livslång vårdare-vårdtagar-relation p.g.a. ena
partnerns behov av personlig assistans nattetid i form av jourassistans. Att
försätta makar och sambopartners i en sådan tvångssituation, som endast kan
upplösas genom att parterna separerar från varandra, är inte förenligt med
intentionerna bakom LSS, som ju är att man så långt som möjligt skall kunna
leva som andra, icke funktionshindrade personer.
Om barn
I socialutskottets betänkande 1995/96:SoU15 redogörs för
utskottets bedömning av vad som normalt faller inom ramen
för det föräldraansvar som enligt föräldrabalken åvilar alla
vårdnadshavare. Utskottets bedömning görs i samband med
att barns rätt till personlig assistans med stöd av LSS/LASS
diskuteras. I betänkandet framhålls att det är behovet av
extra tillsyn och omvårdnad som följer av den enskildes
funktionshinder som skall ligga till grund för bedömning och
beslut om personlig assistans. Vidare framhålls att:
"Uppfattningen om att kompensation skall lämnas för extra
omvårdnadsbehov, merarbete och merkostnader till följd av
funktionshinder är sedan många år vedertagen princip inom
handikappområdet". Vänsterpartiet har i en särskild motion
behandlat denna problematik och begärt att ett förtydligande
görs i 7 § LSS. För att barn skall ges rätt till personlig
assistans är RFV:s rekommendation att ett omvårdnadsbehov
skall föreligga omfattande minst 12 timmar per dygn. Något
stöd för denna tolkning återfinns varken i lagtext, förarbeten
till lagen eller i domstolsutslag. Det är vanligt när
omvårdnadsbehovet fastställs att avdrag för tid då barnet
vistas i skola och/eller på korttidsvistelse samt för
"föräldraansvar" görs. Dessa bedömningskriterier medför i
praktiken att barn inte längre kan få personlig assistans
eftersom kraven ställs så orimligt höga. Vi har också påtalat
detta i den särskilda motionen om barns rätt till assistans.
Om nivån
Nivån på schablonersättningen är satt med utgångspunkt från
vårdsbiträdeslön. Låglönesatsningar på personal inom vård
och hemtjänst innebär att storleken på assistansersättningen,
vare sig den utgår som schablonersättning eller efter faktisk
kostnad, måste anpassas till den högre lönenivå som nu
etableras för jämförbara yrken. Det finns anledning att
påminna om att insatsen personlig assistans är avsedd för
personer med omfattande funktionshinder och stora
hjälpbehov. För att möjliggöra rekrytering av kunniga
assistenter som vill stanna i yrket krävs därför
konkurrenskraftiga löner.
Om bedömningar
Krav att schablonersättningen snarast ersätts med en
individuellt anpassad ersättningsform som motsvarar den
enskilde brukarens kostnader för assistans.
Försäkringskassorna tillämpar allt oftare en
bedömningsmodell när behovet av assistans fastställs som
innebär att endast de aktiva insatserna moment för moment
räknas. Bildligt talat går det till så att handläggaren med
stoppur tar tid på hur lång tid de olika momenten tar för
assistenten att utföra. En person som behöver hjälp med att
stiga upp från sin säng, sin morgonhygien, att klä sig
beviljas inte assistans för den sammanlagda tiden det tar från
uppstigandet tills att hon är klar utan endast för de olika
delmomenten. På så sätt kan den enskilde inte få en
sammanhängande assistans som gör att hon uppnår helhet
och kontinuitet i sin tillvaro. För detta krävs närvaro av en
assistent under hela den tid som assistansbehovet finns. Från
brukarhåll säger man att en viktig orsak till bristerna i
handläggningen är okunskap hos handläggarna om
intentionerna och syftet med den personliga assistansen.
Utbildningen av handläggarna bör därför kompletteras med
brukarmedverkan i utbildningen så att dessa får en djupare
kunskap om funktionshindrades levnadsvillkor och
konsekvenserna av olika funktionshinder. Vi tror också att
detta är nödvändigt för att få behovsbedömningar utifrån en
helhetssyn.
Två utredningar pågår för närvarande när det gäller assistans-
ersättningarna. RFV gör en översyn när det gäller ersättningen och inom
Regeringskansliet görs en om pensionärer skall kunna få assistansersättning.
Vänsterpartiet anser att även de förslag vi tagit upp i denna motion skall
beaktas av dessa utredningar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av en
ersättningsmodell med en klarare och tydligare individuell redovisning av
schablonersättningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om garanterad rätt till personlig assistans som följd av det
individuella behovet oberoende av samlevnadsform,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att schablonersättningen snarast bör ersättas med en individuellt
anpassad ersättningsform som motsvarar den enskildes behov av assistans,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrenskraftig lön för assistenter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barns rätt till assistans bör garanteras,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om brukarmedverkan i utbildningen av handläggare vid
försäkringskassorna,
7. att riksdagen hos regeringen begär att någon av de pågående
utvärderingarna, den interna eller Riksförsäkringsverkets, får i uppdrag att
pröva de i motionen framförda förslagen och redovisa dessa inför
regeringens ekonomiska vårproposition.
Stockholm den 24 oktober 1998
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Kalle Larsson (v)
Lena Olsson (v)
Rolf Olsson (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)