Medan missbrukaren utvecklar sitt förhållande till sin drog blir familjen sjuk och uppvisar symtom. Outtalade regler byggs upp, det talas inte öppet om familjens hemlighet: att någon använder droger. Balansen i familjen rubbas och familjen kan inte fungera funktionellt, den blir sk. dysfunktionell. Det blir inte tillåtet att visa vad man känner eftersom det skulle kunna röja "hemligheten". Känslorna trycks tillbaka och kan leda till att förmågan att visa känslor försvinner. Det betyder inte att förmågan att känna försvinner. Att leva med hot, våld, förnedring, uppgivenhet och lögner under lång tid kan dock leda till att man till slut inte orkar känna alls utan känslorna läggs på is och döljs bakom starka murar.
För att överleva hanterar en del barn sin situation på ett utagerande sätt. De kan bli högljudda, våldsamma, bråkiga, protesterar i ord och handling, de gör revolt. Det undermedvetna syftet är att bli sedd och att avslöja hemligheten. Andra barn blir tysta och skapar en egen inre fantasivärld. Enligt forskning av svenska forskare i USA tillhör dessa barn ofta den grupp barn och tonåringar som försöker eller begår självmord. Situationen blir så hopplös att lusten att leva försvinner. Denna grupp av barn är i starkt behov av professionell hjälp.
Många barn till missbrukare tar på sig skuld till missbruket och försöker kompensera det med att alltid vara duktiga och utföra allt på ett klanderfritt sätt. Det räcker inte att vara bra - det handlar om att vara bäst. Kraven på sig själva att genom prestationer få självkänsla och självförtroende kan bli så starkt att det uppstår prestationsångest. Det kan visa sig även hos relativt små barn. Ofta är det dock svårt för vuxenvärlden att förstå vad det är som händer med barnet. Dubbla budskap gör att barn till missbrukare utvecklar en osäkerhet att alltid göra fel och att aldrig duga bara som den man är.
Brist på bekräftelse och avsaknad av tillit gör att barn till missbrukare inte får möjlighet att lära sig vad trygghet och kärlek innebär. Detta kan få konsekvenser i vuxenlivet i form av att inte klara av att skapa och bibehålla nära relationer. Oförmågan att leva i en trygg och "verklig" verklighet gör att många barn till missbrukare själva utvecklar ett eget drogmissbruk. De börjar dricka tidigt och tycker att känslan av att fly från den verkliga världen är bättre och lättare än verklighetens värld.
För att barn till missbrukare skall kunna få hjälp krävs det att samhället fungerar i flera, olika led. För det första gäller det att upptäcka och göra dessa barn synliga. Barnavårdscentraler, förskolor, grundskolan, gymnasie- skolan, socialtjänst och sjukvård behöver mer kompetens för att förstå och upptäcka signaler som tyder på att barnet lever i missbruk. Upptäckarna måste sedan förmedla hjälp till instanser som har relevant och professionell utbildning för att hjälpa dessa barn.
Behandlingsprogrammen utformas utifrån barnens ålder. Det finns flera försök ute i landet som visat sig fungera bra. Ett är att i grupp tillsammans med andra barn prata om och bearbeta sina upplevelser och att få mod och kraft att gå vidare i livet. Nämnas kan C.A.P.T-programmet, Children are people too, barn är också människor. Metoden kommer från USA och har används där i många år. Det krävs en gedigen utbildning för att arbeta med utsatta barn. Det är inte tillräckligt med några dagars kurs. Problematiken är svår och som behandlare måste man förstå både barnets och den miss- brukande förälderns situation.
Vuxna barn till missbrukare
Vuxna människor som i vuxen ålder blir medvetna om att barndomen gett upphov till svårigheter behöver också hjälp. År av förnekelse bygger mycket starka murar kring tillbakahållna känslor. Ofta blir vuxna barn till missbrukare medvetna om sin situation när försvaren inte håller längre utan murarna raseras och den sanna verkligheten blottas. Lyckligtvis finns i dag nya kunskaper och behandlingsformer för att hjälpa dessa människor. Risken är att när dessa människor äntligen vågar be om och söka hjälp möts de av oförståelse på grund av brist på kompetens hos socialtjänsten. Till att börja med behövs hjälp att våga prata om sina upplevelser om det som så länge varit tabubelagt. Resultatet blir att minnen och känslor väcks som kan vara svåra och smärtsamma att handskas med. Därför behövs även här relevant och professionell hjälp.
Regeringen planerar nu att tillsätta en utredning om utsatta barns situation. Vänsterpartiet anser att denna utredning även skall behandla situationen för barn till missbrukare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att den planerade utredningen om barnmisshandel även ges direktiv i linje med vad i motionen anförts.
Stockholm den 24 oktober 1998
Yvonne Oscarsson (v)
Ingrid Burman (v) Ulla Hoffmann (v) Kalle Larsson (v) Lena Olsson (v) Rolf Olsson (v) Claes Stockhaus (v) Carlinge Wisberg (v) Eva Zetterberg (v)