Prisregleringen på tandvården ska tas bort från den 1 januari
1999 och privattandläkarna får själva sätta priset.
Folktandvårdens taxor kommer att fastställas politiskt, vilket
förhoppningsvis ska styra prissättningen. Etableringen av
tandläkare kommer också att släppas fri. Systemet med
högsta taxor ska slopas och ersätts med åtgärdsvisa
krontalsbelopp. Den fria tandvården för barn och ungdomar
bibehålls. Därefter ska alla ha rätt till bastandvård (med
bastandvård menas undersökning, förebyggande åtgärder,
rådgivning, akutbehandling, tandutdragning, rotbehandling,
fyllningar m.m.).
I åldern 20-29 år ges en subvention på 30 % på bastandvård, där även
undersökningar ingår. För dem som fyllt 30 år ingår inte undersökningar i
den med 30 % subventionerade bastandvården. Bastandvården ges ett
högkostnadsskydd på 3 500 kronor (karensbelopp). Kostnader utöver detta
belopp subventioneras med 60 %. Kostnader för ädel- och gjutmetaller ska
betalas av patienten. För titankomponenter och prefabricerade tänder ska
nuvarande taxa gälla.
Personer som till följd av sjukdom eller funktionshinder behöver tandvård
får all tandvård subventionerad med 60 %. Personer som bor på sjukhem
eller annan institution får uppsökande tandvård, undersökningar och
rådgivning kostnadsfritt. Vid behandling får patienten betala vanlig sjuk-
vårdstaxa. Sjukvårdens högkostnadsskydd (900 kronor) gäller för dessa
patienter. Något förbud mot amalgam införs inte, men det ska inte utgå
någon subvention när detta dentalmaterial används.
Den hittills omstridda premietandvården införs nu men har bytt namn till
abonnemangstandvård och kan införas utan att det föregås av ett särskilt
riksdagsbeslut.
Regeringen gav också Riksförsäkringsverket ett särskilt uppdrag att inför
budgetpropositionen år 1999 göra en slutlig beräkning av kostnaderna för det
reformerade ersättningssystemet. I de fall kostnaderna för detta bedöms
överskrida avsatta medel kommer regeringen att vidta kostnadsbegränsande
åtgärder. Riksförsäkringsverket har konstaterat att kostnaderna kommer att
överskridas med ca 200 miljoner kronor. I budgetpropositionen föreslås
ingen finansiering av merkostnaden.
Budgetpropositionen för 1999 har föregåtts av överläggningar mellan den
socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Överlägg-
ningarna har resulterat i en uppgörelse som bl.a. innefattar budget-
propositionen för 1999. Detta gör att Vänsterpartiet står bakom
propositionens förslag till utgiftstak samt fördelning på utgiftsområden för
1999. Överläggningarna har dock främst av tidsskäl inte kunnat omfatta
samtliga överväganden i propositionen. Detta gör att Vänsterpartiet trots den
gjorda överenskommelsen finner anledning att ta upp hur merkostnaden
inom tandvårdsförsäkringen ska finansieras. Vänsterpartiet anser att det vore
olyckligt för den allmänna tandhälsan om merkostnaden finansieras med
höjda patientavgifter. En ökning med 150 kronor per tandläkarbesök har
nämnts. Vänsterpartiet föreslår därför att finansieringen av merkostnaden i
tandvårdsförsäkringen prövas i beredningen i utskottet.
Tandvårdsförsäkring 2000
Vänsterpartiet har föreslagit en ny tandvårdsförsäkring. Vi
anser att de förändringar som nu gjorts är en bra grund att
bygga på. Ett problem är att den avvägning som gjorts
mellan bastandvården och högkostnadsskyddet innebär
kännbara förändringar för människor med stort
tandvårdsbehov, särskilt äldre. Vi anser därför att ytterligare
steg ska tas för att förbättra försäkringen och vi har föreslagit
en utbyggd bastandvård och ett förbättrat högkostnadsskydd.
Vårt mål är att den enskildes kostnad för bastandvården ska
vara densamma som patientavgiften i den öppna hälso- och
sjukvården (ca 200 kronor).
Vi har även motsatt oss en fri prissättning och om utfallet av denna blir
negativt för patienterna anser vi att riksdagen bör införa den modell som
finns för nationell prissättning när det gäller läkares och sjukgymnasters
taxor. Vi anser att denna reglering behövs för att landstingen ska kunna
påverka prisnivån och motverka oskäliga kostnader för den enskilde
patienten.
Premietandvård igen
Det system vi har i dag har lett fram till att vi nu har världens
bästa tandhälsa. Vänsterpartiet vill slå vakt om ett sådant
system. Införandet av abonnemangstandvård kommer att
leda till att det utvecklas två system parallellt. Detta innebär
gränsdragningsproblem för både patienter och vårdgivare
och därtill uppkommer ett förhandlingsläge mellan parterna
som knappast är till gagn för någon.
Abonnemangstandvården
inte utredd
I oktober 1992 startade ett treårigt projekt i Göteborgs och
Bohus län samt i Kristianstads län. Dessa projekt har, vad vi
vet, inte fått en klar utvärdering. Det enda man därifrån
konstaterat är att premietandvården ännu inte skadat
tandhälsan. Därtill omfattar inte projekten alla invånare i
länen utan endast ett urval. Andra jämförelser som brukar
göras är med England, men jämförelsen blir helt orimlig
eftersom verksamheten där är än mer selektiv. Nu kommer
ytterligare ett projekt i Värmland som kan utvärderas och
underlätta riksdagens ställningstagande till avtalstandvård.
Det är knappast för att minska administrationen som det nu skapas två nya
system Vår intention är att minska byråkratin. Vi befarar att den kommer att
växa ytterligare med de nya systemen, men att den nu flyttas över till
landstingen, försäkringskassorna och Socialstyrelsen.
Vänsterpartiet anser att riksdagen ska ompröva det för svensk tandhälsa
genomgripande beslutet och göra klart de utvärderingar från den svenska
projektverksamheten som nu pågår. Det är först då vi kan bedöma vad denna
förändring kan ha för effekt. Vidare anser vi att det är viktigt med ett
välmotiverat förslag till införandet av abonnemangstandvård, där erfaren-
heterna av denna vårdform motiveras.
En ny tandvårdsförsäkring
Syftet med att utveckla en ny tandvårdsförsäkring är att alla
ska få en god förebyggande och behandlande tandvård. Det
är särskilt viktigt för grupper som är socialt och ekonomiskt
svaga. De vårdåtgärder som i första hand bör komma i fråga
för dessa patienter är behandling av infektioner och
inflammationer i munhålan samt konserverande behandling,
dvs. i linje med regeringsförslaget.
Bastandvård ska ges patienten på samma villkor som inom sjukvården,
med patientavgift av samma storlek som sjukvården tillämpar. En sådan
ordning leder till att patienterna får ekonomiska möjligheter att söka vård
som syftar till att behålla sina egna tänder, även om det betyder rot-
behandling eller behandling mot tandlossning. Särskilt får äldre, samt
ekonomiskt och socialt svaga, nytta av en sådan inriktning, eftersom de
oftare än andra har behov av tandvård. Konserverande behandling har
likheter med behandling av infektioner och inflammationer, på det sättet att
den syftar till att hålla tandhälsan i schack, även om det ibland finns dyrare
och bättre metoder (kronor, broar, implantat m.m.), och den utgör därför
nödvändig bastandvård.
Vänsterpartiet anser också att en ny tandvårdsförsäkring i första hand ska
ha ett folkhälsoperspektiv. Det är därför bra att regeringen har sett och
uppmärksammat de särskilda vårdfallen så att de kan få ett särskilt skydd
inom vuxentandvården. Det finns dock klara brister. Vänsterpartiet vill
därför fortsätta arbeta för en ny tandvårdsförsäkring med en mer heltäckande
försäkring, där människor med särskilda tandproblem och ungdomars
tandhälsa upprätthålls och där bastandvården skyddas.
Sedan självrisken infördes har patientens kostnad för det vanliga tandläkar-
besöket ökat betydligt. I praktiken är det den "vanliga bastandvården" som
utsatts för stora prishöjningar. Det kan tyckas att det inte handlar om så stora
summor, men inställningen hos framför allt låginkomsttagare har förändrats;
mer än var tredje person med en hushållsinkomst på högst 200 000 kr/år har
antingen skjutit upp, eller helt avstått från tandvård. Socialstyrelsen har
påvisat detsamma beträffande yngre, arbetslösa män. Socialhögskolan i Lund
har intervjuat 1 250 långtidsarbetslösa och av dessa sade sig 51 % vara
tvingade att avstå från tandläkarbesök. p.g.a. prishöjningar. Bland de lång-
tidsarbetslösa invandrarna är motsvarande siffra 65 %.
Åtgärder som syftar till regelbundna besök i tandvården och som fungerar
som en investering i tandhälsan är angelägna åtgärder. Vetenskapliga
rapporter och tandvårdspersonalens erfarenheter styrker uppfattningen att
unga vuxna nedprioriterar återkommande och regelbundna besök i
tandvården. Det finns också betydande riskgrupper bland unga vuxna, där
tandhälsan snabbt kan bli allvarligt nedsatt. Det är därför angeläget att
förstärka den subventionerade tandhälsoundersökningen för unga i syfte att
bibehålla den goda grund som lagts genom den avgiftsfria barn- och
ungdomstandvården. Detta är en av anledningarna till att Vänsterpartiet vill
öka subventioneringsgraden för bastandvården.
Vi måste fortsätta med att bygga ut ett bättre och mer rättvist system.
Tjänstetandläkarföreningen har redovisat ett förslag om hur man kan
komplettera regeringens förslag med ett fullgott skydd för den vanliga
bastandvården. I korthet innebär förslaget att man jämställer medicinskt
betingad tandvård med vanlig läkarvård och därmed motsvarande taxor.
Detta skulle innebära att det inte behöver kosta mer än 125-200 kronor för
ett tandläkarbesök för de vanligast förekommande tandvårdsbehoven som
inflammation, tandlossning, infektion och vanlig tandvärk.
En av de viktigaste frågorna på den sociala agendan borde vara att skapa
en ny tandvårdsförsäkring. En försäkring som bevarar den goda tandvårds-
hälsan som den tidigare försäkringen lagt en god grund för.
Tandsanering
För att få genomföra en tandsanering måste en
förhandsprövning göras av landstinget. Den är utformad som
en överprövning utan att patienten har någon möjlighet att
överklaga beslutet. Det är ett klart framsteg att regeringen nu
ger landstingen ansvaret för den tandvård som behövs av
medicinska skäl. Det är dock mycket märkligt att när en
läkare med specialkompetens i samarbete med en tandläkare
gjort en bedömning att när byte av tandfyllningar behöver
göras på patienten så ska detta underställas ytterligare
förhandsprövning. Vänsterpartiet antar att den remitterande
läkaren och tandläkaren har specialistkompetens och är
undrande över vilken instans hos landstingen som ska
bedöma dessa läkares bedömning. Vi befarar att ekonomiska
avgöranden kan spela in och ur rättssäkerhetssynpunkt är
förfarandet förkastligt.
När det gäller tandsanering anser därför Vänsterpartiet att regeringens
förslag om överprövning inte är förenligt med den grundläggande idén om
specialistläkares kompetens att avgöra behandlingsbehovet. Vi föreslår att
den förhandsprövning som gäller vid försäkringskassorna även ska gälla vid
tandsaneringar. Där finns en besvärsrätt som ger ökad rättssäkerhet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om den framtida
tandvårdsförsäkringen enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhandsprövning vid tandsanering.