Sedan slutet av 1970-talet har självmordsfrekvensen i
Sverige sjunkit totalt sett med avbrott för vissa tillfälliga
uppgångar. I Sverige dör mellan 1 400 och 2 000 personer
årligen för "egen hand". Osäkerheten i siffrorna beror på att
dödsorsaken inte alltid framgår tydligt i dödsattesterna utan
döljer sig bakom andra rubriceringar t.ex. tveksamhet om
skada uppkommit genom olycksfall eller uppsåt. Genom att
antalet obduktioner minskat under senare år kan man inte
utesluta att det också ökar statistikens osäkerhet. Som
jämförelse kan nämnas att ca 600 personer årligen dör i
trafiken och knappt 100 genom arbetsolyckor. Självmord är
således ett allvarligt problem.
Antalet självmordsförsök, som leder till sjukhusbesök uppgår till ca 20 000
per år i Sverige. Man räknar med att 200 000 haft allvarliga tankar på
självmord.
Enligt en undersökning av TEMO presenterad i mars 1998 uppger en
procent av svenska folket att de under senaste åren försökt ta sitt eget liv.
Ytterligare sex procent av befolkningen har under samma tid åtminstone
någon gång haft tanken på att beröva sig livet, utan att ha gjort ett försök att
fullfölja avsikten.
Kvinnor överrepresenterade
Av undersökningen framgår också att kvinnor i signifikant
lägre grad än män tycker att livet alltid är värt att leva.
Denna åsikt är mer uttalad hos yngre kvinnor än äldre. Dålig
ekonomi är en betydande orsak till att man ibland är trött på
livet. Nitton procent av de tillfrågade säger att det hänt att de
önskat sig vara döda. Det är återigen kvinnor, yngre
människor och låginkomsttagare som uttalar denna åsikt.
Fyra av tio bland dem som önskat sig vara döda har haft det i
tankarna under senaste året. Hälften av dem så sent som
senaste månaden. Av dem som haft planer på att ta sitt liv
har ungefär var femte också försökt sätta planerna i verket.
Självmordsmönstret är olika för män och kvinnor. Män begår flest
självmord och med drastiska metoder som hängning och skjutning. Kvinnors
självmord sker oftare genom förgiftningar. Männen missbrukar oftare
alkohol och gör färre självmordsförsök än kvinnor. Kvinnorna visar
dessutom oftare depressioner än män. Viss utjämning har iakttagits under
senare år mellan könen. Omkring fem personer under 15 år begår självmord
varje år. Sedan stiger frekvensen med åldern. I åldersgruppen 15-45 år är
självmord den vanligaste dödsorsaken.
Varför självmord?
Bakom självmord ligger i de flesta fall en psykisk störning.
Depressionerna överväger men också andra allvarliga
psykiska störningar som schizofreni förekommer. Bland dem
som försöker begå självmord lider ungefär en tredjedel av
långvarig psykisk störning, en tredjedel av en övergående
störning och en tredjedel är psykiskt friska.
Bland dem som hyser självmordstankar är mycket få psykiskt sjuka. De
har andra besvär som vantrivsel, fysisk och psykisk trötthet och kroppsliga
symtom.
Andra utsatta grupper är missbrukare av alkohol och narkotika, hiv-
smittade och aidssjuka samt människor som utsatts för kränkningar av olika
slag, t ex mobbning, misshandel och olika typer av sexualiserat våld. In-
vandrare som utsatts för tortyr och andra krigsskador är ytterligare en risk-
grupp.
De arbetslösa är ofta överrepresenterade bland dem som begått självmord
eller gjort självmordsförsök. Man är dock inte säker på om det beror på ett
verkligt samband eller om det är så att vissa människor, på grund av t ex
psykisk sjukdom, råkar ut för både arbetslöshet och senare självmord. Det
finns också en studie från Stockholm där man kunde visa en minskning av
självmordsförsöken under början av 1990-talet då massarbetslösheten bredde
ut sig.
Ungdomar
Antalet ungdomar som söker hjälp hos skolkurator och på
barnpsykiatriska mottagningar ökar. En tonåring tar sitt liv
varje vecka och många fler gör självmordsförsök. Enligt en
nyligen genomförd undersökning i Uppsala har 3,6 procent
av pojkar och 8,8 procent av flickor i 16-17 års ålder, gjort
ett eller flera självmordsförsök. I en undersökning av
åttondeklassare i Stockholm hade i genomsnitt två pojkar
(sju procent) och sex flickor (22 procent) i varje klass det
senaste året haft självmordstankar.
Av olika intervjuer framgår att eleverna sällan talat med sina föräldrar om
problemen. I första hand var det kamrater eller andra vuxna man vänt sig till.
Som en röd tråd genom svaren gick att ungdomar önskar att vuxna skall bry
sig, prata med dem, ha tid för dem.
Bristande kontinuitet
Bristande kontinuitet i den psykiatriska vården kan vara en
självmordsrisk för unga. En undersökning av den
psykiatriska slutenvården för 34 unga människor som senare
tagit sitt liv visar att medan kontinuiteten inom den barn- och
ungdomspsykiatriska vården är god så brister den inom
vuxenpsykiatrin och att detta haft betydelse för att
ungdomarna tagit sina liv. Hälften av dem tog sina liv i
anslutning till sin vård inom vuxenpsykiatrin, antingen på
vårdavdelningen, vid förflyttning mellan vårdavdelningar
eller inom ett dygn efter utskrivningen.
Ett annat problem som anknyter till problem med kontinuitet i vården har
förts fram av Svenska organisationen för Prevention och Efterlevandes Stöd
(SPES) . Den har påtalat att vården inte alltid reagerar med uppsökande
verksamhet när en självmordsnära person inte kommer på avtalat återbesök.
Det måste vara en uppgift för vården att alltid undersöka varför en person
inte kommer till en tidigare bestämd konsultation. Det kan ju vara så att den
självmordsnära personen helt enkelt inte orkar komma till vården.
Alarmerande är att nio personer tagit sitt liv på svenska häkten och
anstalter under 1998. Sju av de nio befann sig i häkte och två på den anstalt
där straffet skulle avtjänas. Misstänkta eller dömda för brott är inte sällan
missbrukare eller psykiskt störda. Att då bli inlåst och bli avklippt från sina
sociala kontakter är en press och kan ha bidragit till självmordshandlingen.
Självmord i Stockholms tunnelbana är ingen ovanlighet. Under perioden
1985-1995 inträffade 189 självmordshandlingar och 59 olycksfall. Ungefär
hälften av de 189 sjävmordshandlingarna slutade med döden. Av de
överlevande fick många livslånga skador eller handikapp. Stockholms lokal-
trafik har 1997 utarbetat ett program för att förebygga självmord i tunnel-
banan, som man hoppas skall ha effekt.
Självmord - ett
folkhälsoproblem
Självmord definieras av Förenta nationerna (FN) som ett
folkhälsoproblem. Det har tagits upp vid internationella
konferenser bl.a. ordnade av Världshälsoorganisationen
(WHO). I Sverige har Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet
1994 inrättat ett nationellt råd för självmordsprevention.
Inom ramen för det arbetet har de båda myndigheterna
tillsammans med Centrum för suicidforskning och
prevention presenterat ett nationellt handlingsprogram "Stöd
i självmordskriser".
Centrum för suicidforskning och prevention inrättades av Stockholms läns
landsting 1993. Det har till uppgift att nedbringa förekomsten av självmord
och självmordsförsök. Detta centrum arbetar främst inom fyra områden:
utbildning, information, epidemiologisk bevakning och forskning. Det är en
enhet som är av stort riksintresse.
Målet för den självmordspreventiva verksamheten skall enligt det svenska
handlingsprogrammet vara:
? att varaktigt minska antalet självmord och självmordsförsök
?
? att därutöver så långt som möjligt undanröja omständigheter som kan
leda till att barn och unga tar sitt liv
?
? att tidigt upptäcka och försöka bryta stigande trender av självmord och
självmordsförsök i utsatta grupper
?
? att öka den allmänna kunskapsnivån om självmord, så att mänsklig
gemenskap och samhälleliga åtgärder blir ett stöd för människor med
självmordstankar och för människor med upplevelser av närståendes
självmord och självmordsförsök.
?
Strategin för att nå målet inrymmer att skapa ökad
medvetenhet och en mer genomarbetad och allmänt
accepterad syn på självmordsproblemen. Att kunna tala om
dem på ett allmänmänskligt sätt. I det
självmordsförebyggande arbetet ingår som en given del stöd
och behandling och omhändertagande av självmordsnära
personer i hälso- och sjukvården, stöd till anhöriga och andra
hjälpare. Varje självmordsnära människa, som söker hjälp,
skall utan dröjsmål utredas och få tillräckligt stöd och
behandling. Här visar det sig att resurserna är otillräckliga
inom psykiatrin på sina håll. Dessa brister måste avhjälpas.
Anhöriga
Brister föreligger också i stödet till anhöriga. En
kartläggning av psykiatrins insatser i Stockholms läns
landsting 1996 för anhöriga har visat att endast en tredjedel
av de tillfrågade svarade att de alltid erbjöd stöd till anhöriga
till patienter inom psykiatrin som begått självmord. En
femtedel svarade att de gav sådant stöd ibland, sällan eller
aldrig.
Bakom varje självmord eller självmordsförsök finns alltid en rad tragedier.
Även för de anhöriga medför det inträffade svårt lidande. Känslan av skuld
och vanmakt kan förhindra ett naturligt sorgearbete, eftersom det kan vara
svårt att tala om ett självmord på ett liknande sätt som vid ett "naturligt"
dödsfall. De anhöriga måste därför i högre utsträckning ges möjligheter till
professionell hjälp efter ett självmord . Den hjälpen måste aktivt erbjudas, att
vänta på att anhöriga själva söker hjälp räcker inte. De orkar många gånger
inte ta egna initiativ.
För en framgångsrik suicidprevention krävs att det nationella programmet
"Stöd i självmordskriser" förs ut inte bara till primärvård och sjukhusvård
utan också till skolan, skolhälsovården, företagshälsovården, socialtjänsten
och polisen. I skolan utgör en video "Kärleken är den bästa kicken", en film
om fyra ungdomars liv, kriser och självmordstankar, en bra utgångspunkt för
samtal kring liv och död. Filmen har tagits fram av Centrum för
suicidforskning och prevention. I det här arbetet kan ideella organisationer
vara en viktig resurs. För polisen, som ofta är den som förmedlar budskapet
till anhöriga om att en person begått självmord, är det av största betydelse att
ha den kunskap som krävs för att kunna meddela budskapet med förståelse
och förmåga till empati.
Psykiatrins bristande resurser för att ge självmordsnära personer den vård
och behandling de behöver och för att stödja anhöriga måste också avhjälpas.
Det måste vara en prioriterad uppgift att hjälpa dessa människor.
Det är också viktigt med fortsatt forskning både för förståelsen av varför
en del människor begår självmord och för utvecklingen av effektiva
behandlings- och rehabiliteringsinsatser. Vi vet att vissa signalsubstanser i
hjärnan är av betydelse för vårt stämningsläge. Fortsatt forskning över dessa
signalsubstansers förekomst hos personer som begått självmord skulle kunna
ge svar på frågan vilka som är riskindivider. Enligt uppgift har
transplantationslagen som trädde i kraft 1996 lagt hinder i vägen för fortsatt
sådan forskning. Det bör därför utredas om och hur dessa hinder kan
undanröjas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om spridning av det nationella programmet för utveckling av
självmordsprevention,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om psykiatrins ansvar och resurser för att tillgodose självmordsnäras
behov av stöd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anhörigas och andra närståendes behov av stöd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad motionen
anförts om forskning om självmord.