Psykiatrireformen som trädde i kraft den 1 januari 1995, är
en reform vars intentioner Vänsterpartiet stöder och vill se
genomförda fullt ut. Med tillräckliga och individuellt
utformade stödinsatser skall människor med långvariga
psykiska funktionshinder kunna få möjlighet att efter
förmåga delta i samhällslivets olika områden och slippa vara
institutionsbundna mer än nödvändigt.
Vi måste dock konstatera att det fortfarande finns stora brister och problem
när det gäller att leva upp till intentionerna i reformen. Det finns idag ett
delat huvudmannaskap i vården av de psykiskt funktionshindrade mellan
socialtjänst och sjukvård, mellan kommuner och landsting, som skapar
problem. Det finns på ömse håll ett ängsligt revirtänkande när det gäller
ansvarstagande, ett vaktslående om de egna resurserna och budgetmedlen,
som i väldigt många fall leder till att de berörda människorna inte får den
hjälp och de insatser de behöver fullt ut och i rätt tid. Detta är oacceptabelt
och larmsignaler under senare tid om ett ökande antal uteliggare och
människor tillhörande gruppen psykiskt funktionshindrade som på andra sätt
far väldigt illa ute i samhället, måste tas på djupaste allvar.
Några av de insatser det handlar om, där det idag brister, är adekvata och
behovsanpassade boendeformer, stöd i boendet och möjligheter till daglig
sysselsättning. Det gäller också i hög grad på många håll, att i lämpliga och
mobila former få ut de psykiatriska vårdresurserna i samhället, där de
psykiskt funktionshindrade numera finns i stor utsträckning. I budget-
propositionen framgår att en hel del av de stimulansmedel som beviljats ännu
inte omsatts i konkreta verksamheter riktade till målgruppen, vilket framstår
som närmast stötande med tanke på den allvarliga situationen för de berörda
människorna.
I budgetpropositionen för 1999 konstateras att Socialstyrelsen kontinuer-
ligt utvärderar psykiatrireformen och avser att avlämna en slutrapport till
regeringen i maj 1999. Socialstyrelsen har dock redan i rapporter konstaterat
ovanstående problem, t ex i "Reformens första tusen dagar" (i vilken
Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1998:4). Vänsterpartiet vill att
regeringen i samband med den fortsatta behandlingen av frågan vidtar
åtgärder vad avser utvidgad tillsyn över verksamheten även för denna
målgrupp i kommuner och landsting och att regeringen verkar för att
nödvändiga utbildningsinsatser och stimulansåtgärder sätts in för att
förverkliga intentionerna i reformen. Därvidlag bör inspirerande exempel på
fungerande samarbete mellan socialtjänst och sjukvård från olika håll i landet
lyftas fram, liksom välfungerande konkreta verksamheter.
I det slutbetänkande (SOU 1998:32) som Tvångspsykiatrikommittén lade
fram i mars 1998 understrykes till yttermera visso de brister som konstateras
ovan. Bristerna leder till att människor, dömda enligt LRV, som inte längre
har egentligt vårdbehov kvarhålls inom psykiatrin, i många fall som en följd
av att de personliga förhållandena, t.ex. boendet, inte är ordnade så att
utskrivning kan ske. Detta är ej acceptabelt och vi förutsätter att i den
översyn av lagstiftningen som nu ska ske, riktlinjer ges för såväl
kommunernas ansvarsområde som sjukvårdens fortsatta ansvar, för att i
öppna och uppsökande former bistå människorna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förverkliga intentionerna i psykiatrireformen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det allvarliga i att pengar ämnade att stimulera verksamheter inte
har använts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktning av lagen om psykiatrisk tvångsvård.
Stockholm den 24 oktober 1998
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Kalle Larsson (v)
Lena Olsson (v)
Rolf Olsson (v)
Claes Stockhaus (v)
Carlinge Wisberg (v)