Riksförsäkringsverkets beslut att potenshöjaren Viagra skall ingå i läkemedelsförmånen har med rätta resulterat i en debatt om vilka läkemedel som bör ingå i denna och under vilka förutsättningar. Uppenbarligen är läget idag att godkända läkemedel som förskrivs av läkare ingår och att automatisk subventionering och högkostnadsskydd därmed innefattar ett mycket brett spektrum. Samhällets kostnad för vissa nya preparat, med användningsområden som bara till en del är sjukdomsrelaterade, kan därmed bli mycket stor. Enbart för Viagra har nämnts siffran cirka 200 miljoner kronor. Om konsumtionen av medlet skulle bli lika omfattande som i USA blir prognosen för läkemedelsförmånen cirka 1 miljard kronor per år varav endast en liten del skulle ha med sjukdomstillstånd att göra utan i huvudsak avse s.k. "allmänt ökad livskvalitet".
Det finns vidare en tendens att en del av den ökande läkemedelskonsum- tionen avser just medel som skall senarelägga naturliga effekter som kommer med stigande ålder. Det finns anledning att diskutera när och i så fall i vilken utsträckning dessa preparat, när de är klassade som läkemedel, skall ingå i läkemedelsförmånen. Att den enskilda individen skall ha rätt att få ett sådant medel förskrivet av läkare om inga kontraindikationer föreligger är visserligen självklart. Frågan är om en förskrivning alltid automatiskt skall leda till en subventionering från samhällets sida. I sammanhanget kan erinras om att olika typer av nedsatt syn som leder till behov av glasögon, vilket för många blir en nödvändighet, inte alls ingår i någon automatisk subven- tionering från samhället. Vissa operationer/medicinska ingrepp är också hänvisade till privat finansiering.
Många avvänjningspreparat och olika kosmetiska produkter är inregistre- rade läkemedel. Östrogenpreparat används av många kvinnor på indikationer som knappast har med sjukdomstillstånd att göra. En rad nya bantnings- produkter beräknas bli godkända som läkemedel de närmaste åren. Detta torde ytterligare ställa frågan på sin spets. Skall mediciner/genvägar att få ett angenämare liv för i grunden friska få ta resurser från mer angelägen sjukvård och omsorg? Ett naturligt svar på den frågan torde vara att läkemedelsförmånen måste vara omgärdad med större restriktioner och att konsumtion av vissa typer av de uppräknade läkemedlen (och troligen en del andra också) bör kunna ligga på den enskilda individen att prioritera i sin egen situation.
En lämplig väg vore t.ex. att förskrivning av vissa typer av läkemedel inom läkemedelsförmånen endast får ske av specialister och då för uppenbara sjukdomstillstånd och ej för det "allmänna välbefinnande" som normalt torde kunna åstadkommas på andra sätt. Det är angeläget att dessa frågor snarast övervägs och att det görs med sådan snabbhet att det inte senare upplevs svårt att ändra i en förmån som säkert uppskattas av dem som berörs men som är inte är en rimlig prioritering av knappa resurser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en snabb utredning bör göras om vilka läkemedel som bör innefattas i en ordning med endast begränsad rätt till läkemedelsförmån.
Stockholm den 22 oktober 1998
Lennart Hedquist (m)