Det råder idag stora ekonomiska skillnader för dem som på grund av ofruktsamhet inte kan skaffa barn på naturlig väg.
Lagen sätter stopp för likvärdiga ekonomiska möjligheter för de enskilda människorna.
Saknaden efter ett barn man inte kan få är en påtaglig sorg för många. Längtan efter ett barn som inte kommer skapar även problem i relationen mellan mannen och kvinnan i ett förhållande. Det är många par i Sverige som har detta problem och det skapar inte sällan en psykisk press.
Idag finns dock hjälp att få för många par genom bl.a. provrörsbefruktning.
Dessvärre kan då ekonomin vara ett stort hinder för att få tillgång till denna hjälp.
Sedan några år tillbaks klassas infertilitet (ofruktsamhet) som en sjukdom, men landstingen gör väsentliga skillnader i prioriteringsordning när det gäller att bedöma barnlösheten och dess psykologiska konsekvenser. Detta är inte tillfredsställande. Det bör inte vara avgörande var man bor i landet, vilket landsting som man tillhör för att få den hjälp som man behöver.
Det bör inte vara så att par som tillhör det ena landstinget har möjlighet till en betalningsfri provrörsbefruktning medan man i ett annat landsting ger tillgång till tre eller flera behandlingar.
Provrörsbefruktning bör inte betraktas som lyxvård. Det handlar om att ge livskvalitet till de människor som har en stark önskan att få egna barn. Det bör således vara en likvärdig behandling oavsett vilket landsting man tillhör. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av möjligheter att få likvärdig behandling vid infertilitet.
Stockholm den 22 oktober 1998
Rigmor Ahlstedt (c)