I flera av landets landsting tillämpas remisstvång för att få specialistvård. Remisstvånget innebär att landstingets resurser inte kan användas på det mest optimala sättet.
Bilden av misshushållning förstärks av en enkät, utförd av Sifo på uppdrag av HSU 2000 och den statliga Samverkansdelegationen. Sifoundersökningen visar att sju av tio patienter skulle ha gått direkt till specialistläkare eller sjukgymnast om inte remisstvånget funnits. Att tvingas gå via familjeläkare upplevs av de flesta som onödigt, det fördröjer den egentliga behandlingen och innebär dessutom att dubbla patientavgifter skall betalas. Remisstvånget innebär att den som vill uppsöka en specialistläkare måste betala två patientavgifter och vänta i två köer. Först på vårdcentralen och sedan hos specialistläkaren eller sjukgymnasten.
Remisstvånget kan leda till de mest absurda konsekvenser. Det finns flera exempel där sjukvårdsdistrikt köpt ut specialistläkare för att deras verk- samhet inte längre varit möjlig att upprätthålla eller där landstinget tvingat läkare att stänga igen sina dörrar under mer eller mindre förödmjukande former.
Det allra värsta är att remisstvånget inte fungerar. Trots flertaliga friseringar med undantagsgrupper visar en nyligen gjord utvärdering av remisstvånget att endast 70 procent av besökarna till specialistläkare inom den offentliga vården innehar giltig remiss. 70 procent av patienterna får således vänta och se på medan 30 procent glider förbi utan vare sig familje- läkarbesök, extra sjukskrivning, extra patientavgifter eller onödig väntan.
Dock finns inte dessa gräddfiler överallt. Hos de privata specialisterna och sjukgymnasterna har samtliga (100 procent) giltig remiss!
Remisstvånget är följden av en politiskt överstyrd vård där politiker tror att de vet bättre och patienten ofta blir en bricka i det politiska spel som vid årets slut skall ge ett nollresultat. Remisstvånget borde aldrig ha införts. För patienternas skull är det viktigt att remisstvånget lagstiftas bort.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning mot remisstvång.
Stockholm den 22 oktober 1998
Elizabeth Nyström (m) Maud Ekendahl (m)