Det finns idag ungefär lika många platser på olika former av äldreboenden som för tio år sedan trots att de äldre, särskilt de allra äldsta, har ökat i antal. Vi kristdemokrater tycker det är bra att fler har kunnat välja att bo kvar hemma, efter egna önskemål, med hjälp av lasarettsanknuten vård samt vårdpersonal inom äldreomsorg och sjukvård.
Problemet är att kommunernas vård och service i hemmen inte har ökat i takt med de växande behoven. Resurserna har koncentrerats till de äldre med stort behov av hjälp. Detta har medfört en utveckling mot ett större ansvar för de anhöriga.
Anhörigvårdarnas situation idag
Enligt de beräkningar som gjorts står anhöriga för största delen av vården i hemmen. De utför cirka två tredjedelar av all vård i hemmen. Trots en del uppmärksamhet i massmedierna är anhörigvårdarna en tyst och försummad grupp. Det är inte ovanligt att 80-åringar, ofta kvinnor, sköter en starkt vårdbehövande make i hemmet. Och det är heller inte ovanligt att det görs helt utan eller med mycket otillräcklig hjälp från kommunen.
Många av anhörigvårdarna får aldrig sova ostört en hel natt. De kan inte lämna hemmet under dagtid om de inte får avlösning. Eftersom de själva ofta lider av större eller mindre krämpor är det lätt att inse att bördan ofta blir övermäktig. Trots att grundinställningen till den egna insatsen är positiv.
Stöd till anhöriga förekommer i alla kommuner, men det är ovanligt att resurserna är öronmärkta för anhörigstöd. Mycket av den verksamhet som i dagligt tal uppfattas som anhörigstöd, t ex dagverksamhet och avlösning, riktas i stället i första hand mot den sjuke. För anhörigvårdaren är det viktigt att vårdplaneringen görs på ett tidigt stadium och att det erbjuds flera valmöjligheter. Ett behov av utvecklingsarbete finns för att öka omfattningen och bredden av anhörigstödet, men även för att förbättra samarbetet mellan kommunala och icke-kommunala aktörer.
Det är bra att det särskilda stimulansbidraget i budgetpropositionen avser insatser för anhöriga som kommunerna vill genomföra i samverkan med anhöriga och med frivilliga organisationer.
Framtidens anhörigvårdare kommer att ställa krav
Fördelningen av ansvaret för vården mellan det offentliga och familjen är en av de stora framtidsfrågorna. Nästa generation äldre kommer inte att finna sig i en enskild tjänstemans godtycke utan att ställa egna krav på delaktighet. Anhörigrollen måste därför uppvärderas och erkännas för att möta framtidens behov. Kunskapen om anhörigvårdares situation är en viktig del i vårdutbildningar på alla nivåer.
Frågan om de anhöriga enbart ska få olika typer av stöd, eller om det ska bli aktuellt att yngre anhöriga ska kunna anställas och omfattas av trygghetsförsäkringar och pensionsavtal måste också lyftas fram. När det gäller anställning av anhöriga måste vårdtagarens önskemål så långt som möjligt tillgodoses.
I och med att nya bestämmelser i socialtjänstlagen infördes den 1 januari 1998 markeras socialnämndens ansvar för anhörigvård. Bestämmelsen är dock luddig och saknar föreskrifter om hur stödet till de anhöriga bör utformas.
Socialstyrelsen bör enligt Kristdemokraterna få i uppgift att fastställa specifika riktlinjer för hur stödet till de anhöriga ska utformas genom en garanti som kan innehålla följande moment:
- Uppsökande verksamhet ska bedrivas
- Vårdtyngdsmätningar som tar hänsyn till både vårdtagarens och vårdgivarens psykiska och fysiska hälsa ska utföras. Utifrån mätningarna ska omfattningen av avlösningen och andra insatser läggas fast
- En utvärdering ska göras regelbundet så att anhöriguppgiften kan omprövas.
På detta sätt kan anhörigvårdarna känna delaktighet genom att deras situation lyfts fram på ett mer aktivt sätt. Det skulle alla inblandade parter vinna på.
Vi kristdemokrater anser också att en anhörigombudsman bör finnas i varje kommun.
Anhöriganställning
Det råder idag stora skillnader mellan kommunerna när det gäller yngre anhörigas möjlighet till anställning för vård av närstående. Anställda anhörigvårdare har alltid timanställning med lägsta ersättning. Trygghetsförsäkringar och pensionsavtal gäller inte för denna grupp. På grund av detta försvåras möjligheten att kombinera ett arbete utanför hemmet med anhöriganställning. Följden blir att den anhörige tappar sitt sociala nätverk på grund av familjesituationen. Dessa frågor behöver utredas närmare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen bör utarbeta riktlinjer för stöd till anhörigvårdare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning angående villkoren för anhöriga som anställs för att vårda en närstående.
Stockholm den 25 oktober 1998
Rosita Runegrund (kd)
Inger Davidson (kd) Yvonne Andersson (kd) Rose-Marie Frebran (kd) Lars Gustafsson (kd) Helena Höij (kd) Dan Kihlström (kd) Kenneth Lantz (kd) Ester Lindstedt-Staaf (kd) Chatrine Pålsson (kd) Fanny Rizell (kd) Ingvar Svensson (kd) Gunilla Tjernberg (kd) Maj-Britt Wallhorn (kd) Erling Wälivaara (kd)