Ersättning till personer som genomgått lobotomioperationer
Frågan om ersättning till dem som lobotomerades på 1940-
och 1950-talen har jag med flera tagit upp under ett antal år
genom motioner och frågor till regeringen. På senare tid har
frågan på olika sätt aktualiserats och det finns numera ett
ökande politiskt stöd för att staten skall agera.
Förra socialministern Margot Wallström tillsatte en särskild utredning
angående dem som tvångssteriliserats. Utredaren har meddelat att det
kommer ett förslag om en ersättning till dessa drabbade. I detta sammanhang
såg socialministern hela steriliseringslagen som ett övergrepp. Och det är bra
att man nu arbetar för upprättelse för dem som drabbats men vad jag
efterlyser är dock konsekvens i en principiellt sett liknande frågeställning.
I Sverige utfördes under 1940- och 1950-talen lobotomi på psykiskt sjuka
patienter. Detta som en ångestdämpande åtgärd. Lobotomin innebar ofta att
patientens personlighet blev helt förändrad. I Norge var det på motsvarande
sätt. Där beslutade man sommaren 1996 att de som efter andra världskriget
blev utsatta för detta ingrepp och som fortfarande är i livet ska få en
engångsersättning på 100 000 norska kronor. Norska statens helsetilsyn har
hittills betalat ersättningar till totalt 490 personer.
Enligt min uppfattning måste Sverige agera på motsvarande sätt genom att
besluta om ersättning till den som lobotomerades under 1940- och 1950-talen
och som fortfarande är i livet. Något som riksdagen dessvärre hitintills
avvisat.
Vad gäller de lobotomerade är det svårt att säga hur många det rör sig om.
Ur ett inspektionsprotokoll från 1948 kan man dock utläsa att detta år
genomfördes 112 ingrepp (under 10 månader) vid Umedalens sjukhus, 58 vid
Sidsjöns sjukhus i Sundsvall, 54 vid Beckomberga i Stockholm, 18 vid
Ulleråker i Uppsala, 14 vid Sundby i Strängnäs samt 14 vid ytterligare tre
namngivna sjukhus. Totalt anges närmare 500 ha lobotomerats under 1940-
och 1950-talen bara vid Sidsjöns sjukhus. För att få en fullständig överblick
av omfattningen av lobotomioperationer i Sverige bör det på motsvarande
sätt som i Norge genomföras en offentlig utredning. Också detta krav har
riksdagen så här långt avvisat, detta utan motivering.
För att staten nu i någon mån ska gottgöra dem som utsattes för lobotomi
och på så sätt erkänna att detta inte var en riktig behandling i ett samhälle
som slår vakt om människovärdet bör den svenska regeringen i likhet med
den norska besluta om att ge ersättning till de lobotomerade från 1940- och
1950-talen som fortfarande är i livet. Jag hoppas att riksdagen mot bakgrund
av ny information som kommit sedan riksdagen senast behandlade denna
fråga kan ge ett tydligt och nytt besked avseende de lobotomerade, ett besked
som i någon mån kan ses som en form av upprättelse.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en statlig utredning om omfattningen av lobotomioperationer i
Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statlig ersättning till lobotomerade från 1940- och 1950-talen som
fortfarande är i livet.