Ett inte obetydligt antal patienter får en komplikation -
lymfödem - efter bröstcanceroperation. Den innebär att
armen svullnar onormalt, vilket leder till smärtor och visst
handikapp och också praktiska problem, t.ex. svårigheter att
köpa normala kläder utan kostsamma specialbeställningar
eller ändringar.
Operationskomplikationen är bestående men det finns en behandlingsform,
som om den bedrivs kontinuerligt och långsiktigt, åstadkommer betydande
förbättringar. Behandlingen utförs av sjukgymnaster - s.k. lymfterapeuter -
som har specialutbildning.
Tillgången på sjukgymnaster med denna specialutbildning är begränsad
och återfinns i huvudsak bland privata vårdgivare.
Landstingen har varit mycket negativt inställda till denna form av terapi,
antagligen beroende på att den grupp som omfattas utgörs av en mindre
grupp kvinnor, många äldre. Vårdavtal gällande den här terapiformen har
avvisats och förhandlingar mellan Sjukgymnastförbundet och Landstings-
förbundet har enligt uppgift inte lett till några konstruktiva resultat. Detta
innebär att kvinnor som behöver den här terapiformen måste betala hela
kostnaden själva, vilket torde innebära utgifter på ca 20.000 kronor per år.
Motiveringen bakom den svenska s.k. solidariska sjukvårdsmodellen är att
medborgarna skall få sitt sjukvårdsbehov täckt oberoende av den egna
inkomsten. De landstingsskatter de betalar under hela livet skall utgöra en
"försäkring" när de behöver sjukvård. Problemet är att medborgarens
rättigheter till sjukvård är dåligt definierad, varför de politiska
beslutsfattarna
relativt skönsmässigt kan vägra att tillhandahålla vissa behandlingsformer,
som är av stort värde för vissa patienter. Behandlingsformer, som i huvudsak
kan erhållas hos privata vårdgivare, har lett till stor njugghet mot denna vård
sedan landstingen fått rätt att avgöra vilken privatvård som har rätt att
existera inom den offentliga finansieringen. I dessa frågor och när det gäller
användningen av medborgarnas skattepengar är landstingen både domare och
intressenter. Detta dubbla, motstridiga mandat bidrar till att skapa uppenbara
orättvisor och en cynisk handläggning.
Den radikala lösningen är att återgå till en nationell försäkringslösning
helst med institutionell konkurrens inom systemet. Att genomföra en sådan
förändring tar tid. Nu gäller det patienter som bör få sina behandlings-
problem lösta omedelbart.
Den konstruktion som finns i dag, där landstingen erhållit ett mycket
självständigt mandat att fatta beslut och patienterna har mycket få fasta
juridiska rättigheter skapar en rad komplikationer.
Den kommunala självstyrelsen är en grundläggande princip även om denna
princip på olika sätt förvrängts och underminerats. Självstyrelse bör - om
ordets verkliga innebörd skall följas - innebära att staten bör låta landstingen
sköta sina angelägenheter självständigt. Å andra sidan har landstingen en
historia bakom sig av finansiella och andra problem - stora budget-
underskott, vårdköer etc. Det är därför staten måste gripa in trots att det
innebär att landstingens självbestämmande naggas i kanten. I det här fallet
måste statsmakten se till att den minoritet av patienter som behöver
behandling av lymfterapeut verkligen får det inom sjukvårdsförmånens ram.
Patienterna hade, om det varit praktiskt möjligt, kunnat få behandling i
t.ex. Tyskland på sjukförmånens bekostnad. Betalningen för en sådan vård
betalas initialt av RFV. Samma metod skulle kunna användas när det gäller
betalning av behandling av lymfterapeuter. De kostnader som staten erlägger
kan sedan avräknas mot landstingens statsbidrag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behandling av lymfterapeuter vid komplikationer efter
bröstcanceroperationer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de statliga kostnaderna för behandling av lymfterapeuter skall
avräknas mot statens bidrag till landstingen.