av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, v, kd, c, fp, mp)
Sjukdomen osteoporos
Det är numera väl belagt att kvinnors villkor, förutsättningar
och behov inte tillräckligt har beaktats inom den medicinska
vården och forskningen. Mannen har långt in i vår tid varit
måttstocken. På något annat sätt går det knappast att förklara
att förekomsten av och den snabba utvecklingen av
osteoporos hittills har rönt så liten uppmärksamhet.
Osteoporos kallas ofta den tysta epidemin och är ett växande folkhälso-
problem världen över. Sverige, jämte Norge, har de högsta siffrorna när det
gäller antalet nya fall av benbrott på grund av skelettskörhet. 70.000 svenskar
drabbas varje år av frakturer på grund av osteoporos. Av tradition betraktas
osteoporos fortfarande ofta som ett öde som drabbar äldre kvinnor. Varannan
kvinna över 50 år men också var fjärde man drabbas av fraktur på grund av
osteoporos. Sedan 1950-talet har risken för frakturer tredubblats. En 40-årig
kvinna kan i dag ha samma kvalitet på sitt skelett som en 70-åring för 30 år
sedan. Osteoporos är också ett växande problem bland män. Samtidigt ökar
oron över utvecklingen bland yngre. På grund av bland annat livsstilen
riskerar de att inte bygga upp den benmassa som sedan skall vara livet ut.
Samhällskostnaderna uppskattas till ca tre miljarder kronor första året
enbart för höftfrakturerna, vilket ger en indikation på vilka kostnader det
egentligen handlar om. Dessa är emellertid otillräckligt kartlagda.
För dem som drabbas innebär osteoporos oftast ett livslångt lidande med
kronisk smärta, beroende av hjälp från andra och svårigheter att leva vad som
brukar betraktas som ett normalt liv. Kotfrakturer och hopsjunken bröstkorg
medför värk, belastning på inre organ och rörelsesvårigheter. Underarms-
frakturer och höftfrakturer kan leda till bestående, ofta svåra, handikapp.
Varje fraktur innebär i sig en kraftigt ökad risk för ytterligare frakturer.
Under kort tid har forskningen lett till nya möjligheter att utreda, behandla
och förebygga osteoporos med goda resultat. Utvecklingen av läkemedel och
diagnosteknik erbjuder goda behandlingsmöjligheter.
Ändå är kunskaperna om osteoporossjukdomen otillräckliga såväl inom
sjukvården som bland allmänheten och hälso- och sjukvårdsansvariga. Det
leder till att osteoporos alltför ofta varken diagnostiseras eller behandlas
förrän katastrofen är ett faktum, ofta inte ens då. Än mindre uppmärksammas
nödvändigheten av att tidigt bygga upp ett starkt skelett och att förebygga
framtida osteoporosfrakturer.
Trots den dramatiska utvecklingen av osteoporos och osteoporosrelaterade
frakturer och den växande belastning som detta utgör för såväl kommuner
och landsting som socialförsäkringssystemen - för att inte tala om dem som
drabbas - är förebyggande, utredning och behandling av sjukdomen
osteoporos ingen högt prioriterad fråga inom forskning och vård. Någon
annan förklaring än den inledningsvis nämnda är svår att finna.
Mot denna bakgrund har EU-kommissionen nyligen antagit en expert-
rapport om osteoporos med åtta rekommendationer till medlemsländerna:
1. Europeiska gemenskapen och regeringarna i de 15 medlemsstaterna,
särskilt beslutsfattare och nationella politiker, bör uttryckligen fastställa
att förebyggande av osteoporos är ett viktigt mål inom hälso- och
sjukvården och starta upplysningskampanjer. Förebyggande av
osteoporos bör vara högt prioriterat i det fortlöpande hälsofrämjande
arbetet och i utbildningen för hälso- och sjukvårdspersonal.
2.
3. Bygga upp samordnade system för övervakning av frakturförekomsten
på både nationell nivå och EU-nivå.
4.
5. Tillse att nationella system samordnas inom EU för en effektiv sam-
ordning av planering inför den ökade efterfrågan på hälso- och sjukvård
och för att föranstalta om adekvat omfördelning av resurser.
6.
7. Där det behövs utforma, integrera och tillämpa en policy för rådgivning
till allmänheten och hälso- och sjukvårdspersonal om den roll kalcium
och D-vitamin i den dagliga kosten spelar genom hela livet.
8.
9. Personer som löper hög risk bör få tillgång till mätning av bentäthet och
få ersättning för kostnaderna.
10.
11. Utforma och samordna riktlinjer för kriterier för standardiserade be-
handlingsstrategier. Godkänd behandling bör ersättas.
12.
13. Stödja nationella patientföreningars och vetenskapliga föreningars
verksamhet genom finansiellt stöd och genom att hjälpa dem att sprida
information om sin verksamhet i Europeiska gemenskapen.
14.
15. Finansiera ytterligare forskning på centrala områden för utformning och
genomförande av bättre strategier för förebyggande av osteoporos..
17. 10F.
19. P
20.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen hos regeringen
begär en redogörelse för vilka åtgärder regeringen avser vidta för att införa
EU-kommissionens rekommendationer om åtgärder i syfte att lindra
effekterna av och förebygga en fortsatt utbredning av folksjukdomen
osteoporos.
Stockholm den 22 oktober 1998
Elisabeth Fleetwood (m)
Barbro Westerholm (fp)
Marianne Andersson (c)
Chatrine Pålsson (kd)
Marianne Samuelsson (mp)
Karin Olsson (s)
Eva Zetterberg (v)