Fibromyalgi är en mjukdelsreumatisk sjukdom som drabbar
ungefär två procent av befolkningen. I Sverige finns 150
000-200 000 fibromyalgisjuka, vilket gör fibromyalgi till en
folksjukdom. Sjukdomen finns beskriven i litteraturen sedan
1800- talet men har trots detta förbryllat läkarvetenskapen.
De fibromyalgisjuka har fått kämpa länge för att bli trodda.
Den moderna diagnostiken ställdes första gången 1981 av det amerikanska
reumatologsällskapet. I dag är fibromyalgi en erkänd sjukdom, klassad bland
de reumatiska sjukdomarna både av WHO och Socialstyrelsen.
Sjukdomen debuterar oftast i samband med långvarig kronisk smärta, men
kan också utlösas av olika trauman, t ex infektion, operation eller graviditet.
Symptomen, främst smärta i hela kroppen, stelhet och onormal trötthet, är
ofta mycket handikappande. Dessutom finns ett 30-tal symptom redovisade
från mage/tarm till hjärta och huvud. Alla sinnen kan påverkas.
Socialstyrelsen konstaterade för cirka 10 år sedan att resurserna inom
vården är otillräckliga när det gäller att ta hand om patienter med långvarig
värk i muskler och mjukdelar, endast en begränsad grupp kan tas om hand
för adekvat vård.
I ett projekt som drivs av Reumatikerförbundet med 16 000 deltagare
redovisar var tionde medlem att de har stora svårigheter med vården. Det
gäller bl a att få en diagnos inom rimlig tid. Exempelvis har tillgången till
varma bad minskat eller avskaffats. Neddragningar inom vården totalt har
också påverkat fibromyalgipatienterna. Kontakter med vården har skett
genom uppvaktningar hos Socialstyrelsen och Landstingsförbundet med
krav på bättre utbildning och allmänläkare, rätt till diagnos och att
reumatologer ska ha ansvaret för diagnos av fibromyalgisjuka. Riksdagen
bör som sin mening ge regeringen tillkänna vad som anförs beträffande
vården av fibromysjuka.
I projektet redovisas att fibromyalgipatienter upplever en väsentligt
minskad kontroll över sina liv sedan de blev sjuka. De tycker att de är i
händerna på sjukdomen eller vården eller försäkringskassan. En del vittnar
om direkta övergrepp från både vårdpersonal och försäkringskassans
handläggare. Många upplever en slags dubbelbestraffning. Först sjukdomen
med alla dessa symptom, sedan många års kamp för en diagnos och så en ny
kamp för att få diagnosen accepterad. Försäkringskassornas bedömningar av
diagnosen varierar stort, i vissa kassor accepteras diagnosen medan andra
kassor har helt motsatt uppfattning. Riksförsäkringsverket måste därför
snarast se till att samtliga försäkringskassor får en gemensam syn på
diagnoser som gäller fibromyalgipatienter. Att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs beträffande försäkringskassornas
gemensamma syn på diagnoser vid fibromyalgi.
En undersökning i Nässjö visar att fibromyalgisjuka har stort behov av
hjälpmedel, men detta är ett obearbetat område. Kunskapen har varken nått
ut till de sjuka eller till vårdpersonalen. Det är också ett problem att
diagnosen och inte behovet ofta avgör vem som får hjälpmedel. Därmed
försämras patienten och vård- och behandlingskostnader ökar. Inte minst
synen på hjälpmedelsförsörjningen i sin helhet och i synnerhet på de "enkla"
hjälpmedlen är ett stort bekymmer för den fibromyalgisjuke. Riksdagen bör
som sin mening ge regeringen tillkänna vad som anförs om behovet av
hjälpmedel för fibromyalgisjuka.
Vi har i Sverige ett aktivt intresse för att våra arbetsförhållanden skall vara
så bra som möjligt och att arbetsskador skall undvikas. Det finns i
läkarvetenskapen belägg för att personer som har en neuromuskulär sjukdom
kan utveckla tecken på muskelfiberskada redan vid en måttlig belastning. En
muskulär överbelastning kan bidra till primär fibromyalgi.
Med detta vill vi betona att det är viktigt att de som är sjuka i fibromyalgi
får sin situation på arbetsplatsen inventerad. Man är i de flesta fall eniga om
att sjukskrivning inte är botemedlet för patienten, utan att det tvärtom är
önskvärt att vederbörande är i måttlig rörelse och att hennes sociala position
stärks, om hon kan vara kvar i arbetslivet. Här har såväl läkare,
försäkringskassa, arbetsgivare som fack en högst väsentlig uppgift att fylla i
bemärkelse att ge den sjuke en sysselsättning som är avpassad och lämplig
för de handikapp hon fått genom sin sjukdom. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen tillkänna vad som anförs om ergonomiska åtgärder på
arbetsplatsen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till vad i motionen anförts
om vården av fibromyalgisjuka,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäkringskassornas gemensamma syn på diagnoser vid
fibromyalgi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av hjälpmedel för fibromyalgisjuka,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ergonomiska åtgärder på arbetsplatsen.