För många funktionshindrade är bilen ett hjälpmedel som gör det möjligt att ta sig fram på egen hand och leva ett självständigt och oberoende liv. För att en funktionshindrad skall kunna använda bilen behövs ofta en individuell anpassning eller kostsam extra utrustning. Bilstöd till funktionshindrade regleras av lagen om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade (1988:360) och förordningen om bilstöd till handikappade (1988:890). Riksförsäkringsverket (RFV) har 1996 gett ut allmänna råd om tillämpningen av denna lagstiftning.
Det visar sig att RFV:s allmänna råd ger uttryck för något annat än vad lagstiftningen avsåg. Exempel på detta är när försäkringskassan med hänvis- ning till RFV:s allmänna råd avslår funktionshindrades ansökningar om anpassningsbidrag till extra utrustning som till exempel automatisk växel- låda, centrallås med fjärrstyrning och annan elektronik som behövs i för- hållande till funktionsnedsättningen. Det har nyligen i en dom i kammar- rätten visat sig att den funktionshindrade har fått rätt gentemot försäkrings- kassan. Kammarrätten slår fast att förarbetena inte ger stöd för den uppfatt- ning som kommer till uttryck i RFV:s allmänna råd 1996:6.
Det kan inte vara meningen att funktionshindrade för att få sina rättigheter tillgodosedda skall behöva gå igenom långdragna rättsprocesser med allt vad det innebär för den enskilde och de kostnader det innebär för skattebetalar- na, för att lagstiftarens intentioner inte följs. Det behövs därför ett förtydligande av lagstiftningen vad avser rätten till bilstöd. Detta förtydligan- de bör ta sin utgångspunkt i förarbetena till gällande lag och till den rättsliga tolkning som kammarrätten nu slagit fast.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att förtydliga lagstiftningen gällande bilstöd till funktionshindrade.
Stockholm den 19 oktober 1998
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)